Boken är egentligen ingen bok utan en dagbok som tillhörde en ung kvinna under Stalinåren. Dagboken blev beslagtagen av den hemliga polisen vid en husrannsakan och låg kvar i arkivet fram tills för några år sedan. Det här är alltså Stalins Anne Frank som boken handlar om. Visst är Nina och hennes familj fri att gå runt på gatorna (med undantag för pappan som sitter i fängelse i långa perioder och som inte får besöka Moskva under andra perioder) men ändå lever hon, hennes två äldre systrar och hennes mamma i ett fängelse.
Jag vill leva
Man får inte yttra vad som helst, eller rättare sagt ingenting som kan tolkas som att man kritiserar Stalin och hans bolsjeviker. Det går att se vad staten har haft invändningar mot i hennes anteckningar, för de gjorde understrykningar i dagboken på de kapitel som de tycker är särskilt viktiga.
Men låter det inte som en hemskt dyster historia att bara berätta om hur hemskt livet under Stalin var? Nej, eftersom dels är det en dagbok som tillhört en flicka/ung kvinna och hon berättar mycket om det lilla som händer, om hur hon bråkar med systrarna, om hur hon blir förälskad och hur hennes mamma sliter för att få ihop pengar till mat. Hon lever också under en väldigt intressant period under trettiotalet, när feminismen börjar spira, och hon beskriver om hon klyvs mellan att vilja vara duktig kvinna som kan sköta ett hushåll och vara en flitig student och en kvinna som kan göra karriär.
Det är också en intressant tid i Sovjets historia, när hon påbörjar dagboksskrivandet har inte Stalin ännu börjat utrota sina motståndare, det får lov att finnas andra partier än Stalins egna, men under bokens gång kommer den första utrensningen då 90 personer avrättas utan rättegång.
Boken är ojämn, så som man kan räkna med att en dagbok som skivs av en tonårig flicka under flera års tid, men den är väl värd att läsas.
Andra som har skrivit om den är:
Den lilla boklådan 