Trött, fet och femtio – Täppas Fogelberg


Egentligen skulle titeln kunna vara Självömkande, missbrukande och synskadad, för det är vad Täppas som boken handlar om är vid historiens början. Han är nyskild, teve-journalist med en syn som sviktar och som har barn med olika fruar.

Han håller på att bli blind i ögonsjukdomen retinitis pigmentosa, en obotlig näthinnesjukdom som sakta men säkert släcker ned synen. Fast Täppas har bestämt sig för att bli den första synskadade som inte är synskadad. Därför vägrar han att använda vit käpp och vägrar lyssna på talböcker och vägrar överhuvudtaget befatta sig med något som har med synskadan att göra.

Istället roar han sig med att besöka barer, trots att han ser risigt lyckas han alltid hitta fram till en bar, minst ett barbesök om dagen. Utöver det lyckas han övertyga olika läkare om att det är fruktansvärt synd om honom som håller på att bli blind så han behöver något för nerverna också, kanske lite stesolid?

Kort och gott Täppas är en ganska ömklig figur, som trots det har ganska bra kontakt med sina barn och som trots allt lyckas få jobb och få pengarna att räcka till. Det sköna med boken är att han inte försöker försköna porträttet av sig själv, för det går att stå ut med en ömklig person i en bok om det inte ingår några förskönande omskrivningar och det gör det inte i den här.

Jag har ibland funderat på hur en bok skulle vara om den skrevs av en som är blind och nu vet jag nästan. Eftersom Täppas har sett så finns det en hel del bildberättande i den, även om en del av bilderna är sådana han inte har sett utan bara fått återberättade för sig. Men ganska mycket i boken beskrivs i form av ljud och lukter, hur är det att komma ut på en gata i Gamla Stan en tidig morgon, vilka ljud och lukter möter en då. Det intressanta är att jag kommer på mig själv med att tänka ”javisst, det är så det låter eller det är så det luktar”. För det är ju inte så att man som seende inte hör eller känner lukter, det är ju bara det att vi sällan reflekterar över det, för det finns så mycket synintryck som vi tar in och som får högre prioritet i hjärnan.

Trots att jag gillade boken så kändes den lite lång, fast jag vet inte riktigt vad jag skulle ha kapat bort.

Om du gillade Trött, fet och femtio så kanske du också tycker om:
En dag ska jag ta mig någonannanstans
Avig Maria
Felicia försvann
Mike Larssons rymliga hjärta
Ett annat liv
Livet som mig själv

Andra som har skrivit om Trött, fet och femtio:
SvD
Sydsvenskan
Gunillas stickblogg
Norrbottenkuriren 
TV4
Allehanda
Bims blogg

1 kommentar

Filed under ebok, Läst 2012, Nutida, Självbiografi

One response to “Trött, fet och femtio – Täppas Fogelberg

  1. Pingback: Jag ska bara fixa en grej i köket – Moa Herngren | Den lilla boklådan