Tag Archives: skilsmässa

Jag ska bara fixa en grej i köket – Moa Herngren

Hitchcook visste det, det obehagligaste man kan göra är inte att berätta en historia om en invasion från mars i en avlägsen framtid där ben huggs av kors och tvärs, utan det riktigt obehagliga det är historier som är så nära vardagen som vanligt, men med något obehagligt som kommer krypande upp från ena hörnet. Moa Herngren kan sin Hitchcoock.

Ingrid i boken är ensamstående nybliven chef på sin gamla dagisavdelning, och en ganska ensam själ. Hon har sin mamma som är en lådvinsalkoholist, och en präktig syster som vägrar inse att mamman är alkoholist. Ingrid och hennes sjuåriga dotter brukar sitta i fönstret och titta på dem i husen mitt emot och de kallar dem för fiskar. Det är skrikiga fiskfamiljen och ensamma fiskmannen.

Juni bor varannan helg hos sin pappa som ärlite av en bohem som bor på en båt. Enligt Ingrid sköter han inte om Juni bra, han kan glömma att se till att hon får på sig mössan innan hon går till skolan. Men Juni själv hon vill bo mer hos sin pappa.

Ingrid känner sig hela tiden pressad, hon känner att hennes tidigare kollegor inte tycker om henne sedan hon blev chef. Hon blir hela tiden tilltryckt av sin präktiga lillasyster och hennes mamma ger henne heller inget stöd och några vänner verkar det inte finnas. Bortsett från den vita katten i boxen i kylen. Hon dricker lite vin varje fredag och lördag när Juni får ett glas läsk. Fast Ingrid dricker lite mer än ett glas vin för att döva ångesten, kanske lite för många glas, kanske ibland på tisdagar och onsdagar, börjar hon tappa kontrollen?

Det är en obehaglig bok, den är inte dålig obehaglig, utan väldigt bra obehaglig bok.

Om du tycker om Jag ska bara fixa en grej i köket så kanske du också tycker om:
Trött fet och femtio
Felicia försvann
Frihet
Ett annat liv
En förtjusande man
Kriget är över

Andra som har skrivit om boken:
I hyllan
Books are a girls best friend
Bohuslänningen
Kristina Simars
Bookcrossing
Bokhora
SvD
En inte särskilt pretto bokblogg
En bok om dagen
TV4
Resumé

Annonser

1 kommentar

Filed under 2000-tal, ebok, Läst 2012, Nutida, Roman

Siri – Lena Einhorn

August Strindberg var aldrig min favorit i skolan, kanske var felet att man började med honom när man var 14 år. Det är väldigt lite man har gemensamt med en ”gammal gubbe som varit död i hundra år” när man är 14. När det kommer till August Strindbergs fruar och flickvänner kommer jag bara ihåg att de var flera och att en hette Siri von Essen och att han senare hatade kvinnor, kanske sas det något mer, men jag tvivlar på det. Lena Einhorns bok handlar om just Siri von Essen och hennes förhållande med August Strindberg, men man får även glimtar av hennes liv före och efter. Och det är ett fascinerande liv! En adelsfröken från Finland, lyckligt gift med en svensk hög militär och har en liten dotter. Så träffar hon August och begär skilsmässa, detta på 1870-tal, en total skandal. Några tiotal år senare skiljer hon sig för andra gången, kan det bli mer skandal än så?

Samtidigt så är det en begåvad kvinna, välutbildad och skicklig både på att skriva och spela teater. August är också extremt skicklig, men också en väldigt instabil person. Han har som det heter då, klena nerver, och är dessutom sjukligt svartsjuk.

Det här kanske inte låter som en rolig bok, och rolig är den kanske inte, men den är helt fantastisk! Det här är percis min typ av böcker, historiska romaner där man blir vän med personerna i boken (jag kanske inte blev vän med August, men definitivt med Siri). Det kändes tomt när boken tog slut…

Om du gillade Siri, kanske du också tycker om:
En dag ska jag ta mig någonannanstans
Kammerpiken
Mor gifter sig

Andra som har skrivit om boken:
SvD
DN
Malin The Writer
Kristina Simar
Dagens bok
Mimmimarie
Smålandsposten
Lottens bokblogg
Bokboxen
Conny Palmkvist
Jennis boklista
Frue
och dagarna bara går

1 kommentar

Filed under 1800-tal, Bokrecension, ebok, Roman

Trött, fet och femtio – Täppas Fogelberg

Egentligen skulle titeln kunna vara Självömkande, missbrukande och synskadad, för det är vad Täppas som boken handlar om är vid historiens början. Han är nyskild, teve-journalist med en syn som sviktar och som har barn med olika fruar.

Han håller på att bli blind i ögonsjukdomen retinitis pigmentosa, en obotlig näthinnesjukdom som sakta men säkert släcker ned synen. Fast Täppas har bestämt sig för att bli den första synskadade som inte är synskadad. Därför vägrar han att använda vit käpp och vägrar lyssna på talböcker och vägrar överhuvudtaget befatta sig med något som har med synskadan att göra.

Istället roar han sig med att besöka barer, trots att han ser risigt lyckas han alltid hitta fram till en bar, minst ett barbesök om dagen. Utöver det lyckas han övertyga olika läkare om att det är fruktansvärt synd om honom som håller på att bli blind så han behöver något för nerverna också, kanske lite stesolid?

Kort och gott Täppas är en ganska ömklig figur, som trots det har ganska bra kontakt med sina barn och som trots allt lyckas få jobb och få pengarna att räcka till. Det sköna med boken är att han inte försöker försköna porträttet av sig själv, för det går att stå ut med en ömklig person i en bok om det inte ingår några förskönande omskrivningar och det gör det inte i den här.

Jag har ibland funderat på hur en bok skulle vara om den skrevs av en som är blind och nu vet jag nästan. Eftersom Täppas har sett så finns det en hel del bildberättande i den, även om en del av bilderna är sådana han inte har sett utan bara fått återberättade för sig. Men ganska mycket i boken beskrivs i form av ljud och lukter, hur är det att komma ut på en gata i Gamla Stan en tidig morgon, vilka ljud och lukter möter en då. Det intressanta är att jag kommer på mig själv med att tänka ”javisst, det är så det låter eller det är så det luktar”. För det är ju inte så att man som seende inte hör eller känner lukter, det är ju bara det att vi sällan reflekterar över det, för det finns så mycket synintryck som vi tar in och som får högre prioritet i hjärnan.

Trots att jag gillade boken så kändes den lite lång, fast jag vet inte riktigt vad jag skulle ha kapat bort.

Om du gillade Trött, fet och femtio så kanske du också tycker om:
En dag ska jag ta mig någonannanstans
Avig Maria
Felicia försvann
Mike Larssons rymliga hjärta
Ett annat liv
Livet som mig själv

Andra som har skrivit om Trött, fet och femtio:
SvD
Sydsvenskan
Gunillas stickblogg
Norrbottenkuriren 
TV4
Allehanda
Bims blogg

1 kommentar

Filed under ebok, Läst 2012, Nutida, Självbiografi

En dag ska jag ta mig någonannstans – Karin Thunberg

Min favorit Karin Thunberg som skriver llågmälda men kärnfulla krönikor i SvD. Alltid lika kloka och genomtänkta ord, och någonstans har jag en känsla av att kloka människor oftast har blivit det av någon orsak, att de har fått gå i uppförsbacke. I Karins fall så kanske det snarare är att cykla i en uppförsbacke.

Boken handlar om hennes tidiga vuxenliv under tidigt 70-tal. Hon gifter sig med sin man Hans, får ett första jobb på Hemmets veckotidning, kanske inte så spännande för en 20-någonting att jobba på en tidning som mest handlar om skånska herresäten och noveller. De köper sig en bostadsrätt i den nybyggda förorten Söderkulla, men allt kanske inte blev så som Karin tänkt sig trots att allt blev som hon ville.

Det smygs samtidigt in bilder från barndomen, på den blekingska ön, med en mamma som kanske inte ville vara mamma, kanske inte ville leva på en enslig ö, och tillbringar många dagar under täcket. Om hur rädd Karin är att bli så som hennes mamma var.  Boken berättar också om hur idogt Karin jobbar för att komma bort från ön, komma någon annanstans. Om hur duktig hon var, som hon uttrycker det själv:
Det är klart att vi måste vara duktiga, vi arbetarbarn som inte hade något gratis, inte en enda gräddfil eller kontakt som underlättade vägen fram.

Men huvudstråket i boken är hur det var att vara ung kvinna på 70-talet, inte så som det gärna framställs i medier utan hur det var i verkligheten. Kvinnor får gå ut i arbetslivet, men någonstans förväntas de ändå fixa allt i hemmet och välja att stanna hemma när barnen kommer, eftersom det inte finns speciellt många dagis. Hur svårt det kan vara att hitta någon riktig väninna när man känner sig udda överallt.

Boken växlar också in det nutida genom att berätta om hur hon åker tillbaka till sitt Malmö för att hitta den unga Karin. Få veta hur den unga Karin tänkte, hon som inte ville ha barn, hon som ville mer än att bo i bostadsrätt i förorten, hon som ville se mer, göra mer.

Lite roligt var att trots att boken var så färsk att vinterns uppror i Egypten nämndes, så gick det att låna boken som ebok på Stockholm Stadsbibliotek. De är snabba där!

Andra som har läst boken:
Boksynt
SvD
DN
Kristina Simars
SR
Erikssons kultursidor
Sex böcker och en film
Farmorsbloggen

Om man gillar den här boken kanske man också tycker om:
Dödgrävarns dotter
Igelkottens elegans
En förtjusande man
Spill
Boken om mig själv

8 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Roman, Självbiografi

Avig Maria – Mia Skäringer

Återigen är det en idol som har författat boken jag läser, som jag har skrattat åt Mia på radion och i Solsidan. Det är lite Susanne Reuter över henne, det räcker att höra hennes röst för att börja fnissa.

Men boken Avig Maria då? Ja, den är som två tunna böcker i en, den första är klipp från hennes blogg och den andra delen består av ett antal kåserier. Blogginläggen är kloka och bra, men text som är skriven för ett media fungerar sällan i annat media. Så är det i det här fallet, trots kloka och bra texter så tycker jag inte bloggtexterna fungerar i bokform.

Däremot så fungera kåserierna alldeles utmärkt. Om hela boken hade varit fylld med kåserier så hade det varit en kanonbok. Överhuvudtaget tycker jag om Mias texter, de är privata, men inte utelämnande… hur den kombinationen nu går till. Till exempel skriver hon om sin lilla dotter, men utan att jag får någon obehagsklump av att ett barn som är för litet att försvara sig blir utlämnat i bokform. Så sammantaget jag tycker om innehållet i texterna, men gillar inte att läsa bloggtexter i bokform.

Andra som har läst boken:
Fiktiviteter
Rebecka Åhlund
Husnio
Hemma Katten
Bella Linnea

Om man tyckte om den här boken, så gillar man kanske också:
Boken om mig själv
Din heder
Fortfarande Alice

4 kommentarer

Filed under 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Självbiografi

Råttfångerskan – Inger Frimansson

Det här är en riktig thriller fullt i klass med Hitchcook. Fast sambon trodde att jag lurat på honom en relationsroman om ett skillsmässodrama, men bara under första skivan. Sedan satt han och gnagde på naglarna lika mycket som jag.

Den store Titus är sjuk, allvarligt sjuk, faktiskt döende. Hans livshistoria innehåller tre kvinnor, den första som han har de båda döttrarna med och som lämnade honom för en annan när flickorna var små, den andra Rose som han bedrar och lämnar för den tredje bokhandelsägaren Ingrid.

Titus dåliga samvete för hur han lämnade Rose vaknar till liv och han vill att Ingrid ska åka hem till Rose ensliga stuga och be henne komma till honom. Det hela utvecklas till ett gisslandrama.

En rolig detalj i boken är att den utspelar sig i den litterära branschen, det är förläggare, korrekturläsare och bokförsäljare. Det är en branch som jag tycker är märkligt osynlig i de flesta böcker.

Inläsaren Gunnel Fred var dessutom en mycket behaglig nyhet. Läste precis att det fanns en uppföljare på den, Det kalla landet. Ska nog önska den i julklapp.

Andra som har läst boken:
Bokbloggen
Sveriges Radio
Nisse Scherman
Tofflan
Meny

Om man gillar denna boken så gillar man kanske också:
Blodläge
Skumtimmen
Aprilhäxan
Berlinerpopplar

9 kommentarer

Filed under Bokrecension, Läst 2011, Ljudbok, Nutida, Roman