Tag Archives: alkoholism

Jag ska bara fixa en grej i köket – Moa Herngren

Hitchcook visste det, det obehagligaste man kan göra är inte att berätta en historia om en invasion från mars i en avlägsen framtid där ben huggs av kors och tvärs, utan det riktigt obehagliga det är historier som är så nära vardagen som vanligt, men med något obehagligt som kommer krypande upp från ena hörnet. Moa Herngren kan sin Hitchcoock.

Ingrid i boken är ensamstående nybliven chef på sin gamla dagisavdelning, och en ganska ensam själ. Hon har sin mamma som är en lådvinsalkoholist, och en präktig syster som vägrar inse att mamman är alkoholist. Ingrid och hennes sjuåriga dotter brukar sitta i fönstret och titta på dem i husen mitt emot och de kallar dem för fiskar. Det är skrikiga fiskfamiljen och ensamma fiskmannen.

Juni bor varannan helg hos sin pappa som ärlite av en bohem som bor på en båt. Enligt Ingrid sköter han inte om Juni bra, han kan glömma att se till att hon får på sig mössan innan hon går till skolan. Men Juni själv hon vill bo mer hos sin pappa.

Ingrid känner sig hela tiden pressad, hon känner att hennes tidigare kollegor inte tycker om henne sedan hon blev chef. Hon blir hela tiden tilltryckt av sin präktiga lillasyster och hennes mamma ger henne heller inget stöd och några vänner verkar det inte finnas. Bortsett från den vita katten i boxen i kylen. Hon dricker lite vin varje fredag och lördag när Juni får ett glas läsk. Fast Ingrid dricker lite mer än ett glas vin för att döva ångesten, kanske lite för många glas, kanske ibland på tisdagar och onsdagar, börjar hon tappa kontrollen?

Det är en obehaglig bok, den är inte dålig obehaglig, utan väldigt bra obehaglig bok.

Om du tycker om Jag ska bara fixa en grej i köket så kanske du också tycker om:
Trött fet och femtio
Felicia försvann
Frihet
Ett annat liv
En förtjusande man
Kriget är över

Andra som har skrivit om boken:
I hyllan
Books are a girls best friend
Bohuslänningen
Kristina Simars
Bookcrossing
Bokhora
SvD
En inte särskilt pretto bokblogg
En bok om dagen
TV4
Resumé

1 kommentar

Filed under 2000-tal, ebok, Läst 2012, Nutida, Roman

Trött, fet och femtio – Täppas Fogelberg

Egentligen skulle titeln kunna vara Självömkande, missbrukande och synskadad, för det är vad Täppas som boken handlar om är vid historiens början. Han är nyskild, teve-journalist med en syn som sviktar och som har barn med olika fruar.

Han håller på att bli blind i ögonsjukdomen retinitis pigmentosa, en obotlig näthinnesjukdom som sakta men säkert släcker ned synen. Fast Täppas har bestämt sig för att bli den första synskadade som inte är synskadad. Därför vägrar han att använda vit käpp och vägrar lyssna på talböcker och vägrar överhuvudtaget befatta sig med något som har med synskadan att göra.

Istället roar han sig med att besöka barer, trots att han ser risigt lyckas han alltid hitta fram till en bar, minst ett barbesök om dagen. Utöver det lyckas han övertyga olika läkare om att det är fruktansvärt synd om honom som håller på att bli blind så han behöver något för nerverna också, kanske lite stesolid?

Kort och gott Täppas är en ganska ömklig figur, som trots det har ganska bra kontakt med sina barn och som trots allt lyckas få jobb och få pengarna att räcka till. Det sköna med boken är att han inte försöker försköna porträttet av sig själv, för det går att stå ut med en ömklig person i en bok om det inte ingår några förskönande omskrivningar och det gör det inte i den här.

Jag har ibland funderat på hur en bok skulle vara om den skrevs av en som är blind och nu vet jag nästan. Eftersom Täppas har sett så finns det en hel del bildberättande i den, även om en del av bilderna är sådana han inte har sett utan bara fått återberättade för sig. Men ganska mycket i boken beskrivs i form av ljud och lukter, hur är det att komma ut på en gata i Gamla Stan en tidig morgon, vilka ljud och lukter möter en då. Det intressanta är att jag kommer på mig själv med att tänka ”javisst, det är så det låter eller det är så det luktar”. För det är ju inte så att man som seende inte hör eller känner lukter, det är ju bara det att vi sällan reflekterar över det, för det finns så mycket synintryck som vi tar in och som får högre prioritet i hjärnan.

Trots att jag gillade boken så kändes den lite lång, fast jag vet inte riktigt vad jag skulle ha kapat bort.

Om du gillade Trött, fet och femtio så kanske du också tycker om:
En dag ska jag ta mig någonannanstans
Avig Maria
Felicia försvann
Mike Larssons rymliga hjärta
Ett annat liv
Livet som mig själv

Andra som har skrivit om Trött, fet och femtio:
SvD
Sydsvenskan
Gunillas stickblogg
Norrbottenkuriren 
TV4
Allehanda
Bims blogg

1 kommentar

Filed under ebok, Läst 2012, Nutida, Självbiografi

Felicia försvann – Felicia Feldt

En korridorkompis berättade en gång för mig att hennes mamma kastade ut henne när hon var 16 år och om hur hon fick bo hemma hos olika kompisar. Jag frågade naivt om hon inte kunde fått hjälp av socialen. Det kunde hon inte för hennes mamma arbetade där.

Ungefär så utlämnad och maktlös måste Felicia känt sig, att ha en mamma Anna Wahlgren som var allmänt känd som Sveriges bästa expert på barnuppfostran under 80-talet. För vem skulle tro på allt Felicia kunde berätta om mammans fyllor, skumma män som bodde hemma hos dem, alla styvfäder, dåligt med mat, hot om att få stryk, och de slag som hennes mamma utdelade när de inte lydde, eller alla flyttar, en om året ungefär. Ja, som ni hör så är boken ingen upplyftande bok, det är ingen bok man läser en dag när man känner sig lite under isen.

Det är inte lätt att vara barn till kända föräldrar och kanske speciellt till föräldrar som är kända för sina metoder angående barnuppfostran, jag tänker bland annat på Jan Myrdals bok Tolv på det trettonde. För mig som utomstående är det omöjligt att veta vad som är sant eller inte sant i boken, men är en tiondel sant så är det fortfarande en hemsk uppväxt som Felicia har varit med om.

Språket i boken är rakt, men historien hoppar framåt och bakåt med väldiga kliv. Ena stunden är det en vårdnadstvist om Felicias son, andra stunden är det Felicia och hennes syskon som små när de är lämnade ensamma i flera dagar. Det som ramar in boken är en sorg, men i övrigt känns den som en hög med lösa papperslappar, den skulle behövt få mogna något och lapparna skulle behövts utökats och fogats samman lite bättre. Det är lite som att läsa en massa lösryckta blad från någons dagbok, där bladen har lossnat och vinden har vispat runt dem i rummet och de blad man får tag på är från 2005, 1975, 1981 huller om buller. Sedan tycker jag faktiskt att Felicia försvann lite i boken, jag ville ha mer av henne, det är väldigt mycket hennes mamma och hennes syskon, men var är Felicia?

Om du gillade Felicia försvann kanske du också tycker om:
Kriget är över
Boken om mig själv
Mor gifter sig
Avig Maria
Om det så skulle kosta mig livet

Andra som har skrivit om boken:
DN
SvD
Bokhora
Enligt O
BookyDarling

Dark places
Bokmania
Lyrans noblesser
Kreativa dalkullan
Breakfast club
Barnsidan

2 kommentarer

Filed under Bokrecension, ebok, Läst 2012, Självbiografi

Mor gifter sig – Moa Martinson

Vet inte varför jag aldrig har läst den här boken tidigare? Jag har ju bara hört bra om den, och jag har tyckt att det låter som en bok som jag skulle kunna tycka om. Det var det också, en bok jag tyckte om. Delvis för att den berättar om något som är både mycket avlägset och väldigt nära, det handlar om min mormors generation, om ett arbetarbarns uppväxt på sent 1800-tal.

Det avlägsna är i hur fattigt det är, jo det finns fattigdom i dag också, men det är ytterst få som inte har ens ett par skor, eller som har pappersremosor i fönstret för att man inte har råd med gardiner. Eller att man är så fattig att man måste lämna sitt barn ifrån sig, så som Moas mamma var tvungen att göra. Boken är självbiografisk.

Det som är nära är att det är i Sverige, i trakten runt Norrköping som den utspelar sig, och att det är just min mormorsgeneration, det är inte så långt bak i tiden.

Boken handlar om Mia som är i tidig skolålder, och det är hon som berättar om sin vardag. Det handlar om hur hon äntligen ska få bo ihop med sin mamma efter att i alla år skickats runt bland inackorderingshem och släktingar. Hennes mamma har gift sig, men tyvärr med en periodare. Vad som är sympatiskt med boken är att det känns som om det är en sjuåring som berättar, men på samma gång blir det inte barnsligt. Det är ett mycket klarögt barn som berättar, ett barn som genomskådar vuxenvärlden.

Det som inte var lika bra var att jag lånade den elektroniskt som PDF-format. Normalt sett lånar jag bara ePub-format. PDF-format innebär att sidorna i eboken inte anpassar sig efter formatet på eboksläsarens skärm, utan man får hålla på och skrolla fram och tillbaka. Nej, det får allt bli ePub framöver, då slipper man tänka på att det är en ebok man läser.

Andra som har läst boken:
Böcker böcker böcker
Anna Ljungdahl
Tekoppens tankar
Bokhyllan
Om du tyckte om Mor gifter sig så kanske du också tycker om:
Sågverksungen
En dag ska jag ta mig någonannanstans
Kriget är över

3 kommentarer

Filed under Bokrecension, ebok, Läst 2012, Roman, Självbiografi

Frihet – Jonathan Franzen

Det här är en omtalad bok – jag är lite skeptisk till omtalade böcker. Jag vet att jag förväntar mycket av omtalade böcker, ofta kanske lite för mycket. Det är svårt för en bok att leva upp till att vara så fantastisk som de som tycker om den beskriver den som. Bortsett från att den var omtalad så visste jag inte speciellt mycket om den, jag fick för mig att den var skriven av en svensk för Jonathan Franzen lät så svenskt.

Början var seg, seg som sirap, jag var på väg att ge upp den när allt handlade om den idylliska lilla amerikanska villaförorten och livet där. Det är få böcker som beskriver idylliska amerikanska villaförorter som jag tycker om, det blir liksom bara mosigt, hellre en svensk disharmonisk villaförort som ”Vi vi villa”. ”Frihet” fick 50 sidor på sig att skärpa till sig, och det gjorde den, den började istället handla om amerikansk collegemiljö och de lite mer mörka sidorna av de beskrivna personligheterna.

Patty som är en fd lovande basketspelare, numera gift med den präktige Walter som gör allt, precis allt för Patty. Deras två barn Jessica och Joye är två så exemplariska barn som bara två barn kan vara. Det enda som kanske skaver lite är Walters bästa vän från collegetiden Richard Katz, musikern med alla kvinnohistorier.

Sedan blir det en djupdykning ner i allt som inte är perfekt. Det märks att Jonathan Franzen kan sina ryssar, ”Alla lycklig familjer är lyckliga på samma sätt, men alla olyckliga familjer är olika på sitt eget sätt”. Han drar in frihet och fåglar som symboler för frihet så ofta han kan, fast ”Frihet” når inte riktigt upp till Anna Karenina-nivån. Men boken börjar svänga lite när den börjar komma in på de jobbiga historierna som döljer sig i Pattys och Walters historik. Varför har Patty inte någon kontakt med sin familj? Älskar Patty verkligen Walter? Varför är det alltid så spänt när Richard är på besök? Och varför trivs inte Joye hemma? Och känner sig Jessica verkligen älskad? Om man ska sammanfatta boken så handlar den om alla problem som vår tids frihet ställer till med, eller kanske om vilken frihet vi inte har?

Så jo, jag kan förstå de positiva recensionerna, men jag kanske inte instämmer helt i dem, även om jag tycker att det är en väldigt bra bok så känns det som om den är lite av en oslipad diamant. Det finns ställen som hade behövt mogna, ställen som hade behövt fördjupas.

Andra som har skrivit om boken:
GP
SvD
Fiktiviteter
Pesto Silvestri
Och dagarna går
DN
Bokcafé Pilgatan
Sladdertackan
Gradvall
Textanvisning
En bokcirkel för alla
HittaEboken

Om man gillar den här boken kanske man tycker om:
Båten

Berlinerpopplar

Vi i villa 

4 kommentarer

Filed under Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Roman

Per-Olov Enquist – Ett annat liv

Den här boken började jag läsa för att jag aldrig hade läst någon bok av P-O Enquist, fast en fjärdedel in i boken så irriterade jag mig på språket, det liknade det i Lewis resa vars författare jag hade glömt, men det var ju densamme.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det är svårt att recensera en självbiografi för det blir lite som att recensera någon annans liv.  Det som fick mig att läsa klart boken trots att jag hakar upp mig på språket är historierna, både de från hans barndom utan lekkamrater och de Forrest Gump-aktiga historierna från hans vuxenliv. För han är verkligen en svensk Forrest Gump, som varit med om de svartas frihetsdemonstrationer i den amerikanska södern, det israeliska gisslandramat under OS 1972 och när frihetsklockorna ringde i Prag 1989. Precis som Forrest Gump så var han i centrum av historien men uppfattar trots det inte riktigt händelserna.

Mycket som jag hört om den här boken innan har handlat om hans alkoholism, men en stor del av boken handlar om livet innan alkoholen tog överhanden och det gör faktiskt boken väldigt sympatisk. Hans beskrivning av sin mamma är helt fantastisk, om hur hon arbetade som folkskolelärarinna och hur hård och samtidigt kärleksfull hon var mot honom.

Det enda jag saknar historiemässigt i boken är annars kvinnorna, bortsett från hans mamma. Hans fruar agerar mest som någon slags kulisser och alla studiekamrater, alla kollegor i branschen, alla vänner de är samtliga män.

Men så var det språket, vad är det som jag hakar upp mig på? Jo, alla dessa upprepningar, tror han att läsaren är dement. Varje sak nämns minst fem gånger. Det blir tröttsamt. Om man tycker den är jobbig i början kan man bara trösta sig med att den rycker upp sig på slutet,  men det är ju så dags då.

Andra som har skrivit om boken:
SvD
DN
La Bibliofille
Brogren
Iris
Bokmania
Camillas boklåda

 

Om man gillar den här boken kanske man gillar andra självbiografier:
Kajsa Grytt – Boken om mig själv
Morgan Alling – Kriget är över
eller ett par andra böcker jag uppfattade som svårlästa:
Håkan Nesser – Maskarna på Carmine street
Sigrid Combüchen – Spill

 

 

4 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Självbiografi

Aprilhäxan – Majgull Axelsson

Det här var en sådan där bok, där när man når slutet känner man bara ”nej, snälla var inte slut ännu, jag vill läsa lite till”.

Boken handlar om tre flickor som växte upp i Motala på femtiotalet, de växte upp som systrar, fast det var de inte alls. De bodde alla hos tant Ellen, tant Ellen som lagade en massa mat, sydde fina klänningar åt dem och som var så snäll. De tre var Margareta, Birgitta och Christina, som Hagaprinsessorna fast Desiree saknades. Dels beskrivs deras uppväxt, de är alla fosterbarn och har alla tre sina skador med sig. Trots det lyckas en bli läkare och en bli fysiker, men den tredje hon bli alkolist…

Det handlar också om de tre kvinnornas relation i vuxen ålder och ett slags mysterium som hänger över dem, eller är det en slags förbannelse?

Förutom dessa kvinnor består persongalleriet av läkaren Hubertsson som var inneboende hos Ellen, och om en handikappad flickas uppväxt på institution.

Den här boken kändes mycket aktuell när det samtidigt som jag läste den kom en nyhet om att alla de som varit barnhemsbarn eller fosterhemsplacerade och ingår i föreningen Samhällets styvbarn inte kommer att få någon ersättning från staten som kompensation för deras förstörda barndomar.

Någonstans känner jag hur tomt det låter när jag beskriver boken, det fantastiska med den är liksom allt som man inte får med i denna beskrivning. Det är allt det där om hur Majgull Axelsson dansar med språket, hur hon kan levande beskriva allt från hur det var att leva på institution på femtiotalet, till hur det är att leva som A-lagare idag. Hur hon verkligen hoppar in i hjärnan på sina personer och beskriver helt från deras perspektiv. Nu måste jag leta efter fler av hennes böcker!

Andra som har skrivit om boken:
Svenska Gotland
Elias läser och skriver
Det mörka tornet
Nystas bibliotek
Helenas boksidor
Bilder och ord
Fortunecity
Stellas bokblogg

Om du gillade den här boken kanske du också tycker om:
Skumtimmen
Råttfångerskan
Stenhimlen
Fortfarande Alice

4 kommentarer

Filed under 1900-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Roman

Kriget är över – Morgan Alling

—- Uppdatering 2011-09-22 —-

Det var den här boken som vann Iris ljudbokspris 2011, ett mycket bra val av juryn tycker jag trots att jag inte lyckades med min läsutmaning.

—- Uppdatering 2011-09-22 —-

Det är svårt att recensera självbiografier för på något sätt så recenserar man någon annan människas liv och vad har man för rätt att göra det? Hur som helst så är Morgan Allings bok kriget är över en fantastisk bok trots att den börjar i en riktigt gyttjig barndom, en mamma som är periodare en styvfar tillika pappa till halvbror som är kriminell, in och ut på barnhem, växlat med att vara hemlös och bli slagen. Det låter som en otrolig tung bok, men den berättas från ett barns perspektiv, ett barn som älskar sin mamma trots att hon blir full och trots att hon är tillsammans med en man som är våldsam när han är full, och en storebror som vill skydda sin lillebror. Det är just berättat så, ”att så här är det”, ”för att klara sig här måste jag göra så här”.

Någonstans blir faktiskt boken värre ju äldre han blir när det blir mer och mer klart att de som ska hjälpa honom, ”socialtanter” och fosterfamiljer, istället är de som är oärliga och försummar alla möjligheter att hjälpa till. De som är till mest hjälp är faktiskt grannbarn och klasskamrater som förstår och som stöttar fast de inte är speciellt gamla.

Historien ljusnar dock något med tiden, det finns bra människor i världen också.

Det jag saknar i boken är lite mer om vad som hänt sedan, har det gått bra för brorsan och syrran? Dessutom eftersom han skrev boken lite för att vuxenvärlden inte ska vara så undfallande så hade det varit bra med ett faktakapitel på slutet om hur man ska göra när man som vuxen gissar att något är fel? Ska man kontakta socialen med en gång, prata med bris, prata med barnet och i så fall hur? Det är så lätt att kasta sten på de som inte gör något, men gör man något och det blir fel effekt så är det ju också fel. Nåja, det var bara en liten kommentar till en bok som är mer än läsvärd!

Andra som har skrivit om boken:
SvD
Bokstunder
Boktoka
Molnhopp
Bims blogg

7 kommentarer

Filed under Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida

En förtjusande man – Marian Keyes

En förtjusande manEn del gör det enkelt för sig och kallar Marian Keyes böcker för chic lit, med det menas lite lättare litteratur som ska roa kvinnor i 20-40-årsåldern. Men Marians böcker handlar aldrig om några lätta ämnen, de är böcker om tunga ämnen som knarkberoende, död, misshandel och alkolism. Visst är böckerna sminkade med beskrivningar av kläder och mode, visst är huvudpersonerna alltid kvinnor i 20-40-årsåldern, och visst finns det alltid en dråplig humor. Men de tunga ämnena som de faktiskt handlar om, skämtas aldrig bort!

Ja, ni förstår jag gillar Marians böcker och denna är inget undantag. Den är inte lika bra som ”Är det någon där” och ”En oväntad semester”, men bra är den.

Upplägget i den här boken? Plötsligt dyker det upp i media att Paddy Irlands mest eftertraktade ungkarl och tillika framgångsrik politiker ska gifta sig, hans flickvän stylisten Lola kände inte till det, och det är inte med henne han ska gifta sig! Utöver Lola, finns även journalisten Grace med som känt Paddy sedan ungdomen då han var tillsammans med hennes tvillingsyster Marnie.

Boken är en tegelsten, men en lättläst sådan, historien flyter fram i ett jämnt tempo hela tiden.

Andra som har skrivit om den här boken:
Bokloggen
Bokhora
Trebarnsmamman
Hyllan

5 kommentarer

Filed under 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Nutida, Roman