Tag Archives: Stockholm

Boken om mig själv – Kajsa Grytt

När jag flyttade hemifrån och skaffade min första CD-spelare var en av de första skivorna Kajsa Grytts och låten Camargue var min favorit. Den kändes sann, äkta och självupplevd och var helt enkelt en oerhört bra låt. Det känns lite tungt att tjugo år senare läsa Kajsas kommentar om den i sin egen bok att hon tyckte den skivan inte blev bra, den blev larvig.

Hennes bok handlar precis som titeln säger om henne själv och hennes liv. Hon vill ha det till att det kanske är en handbok i hur man inte gör karriär, men jag skulle nog hellre vilja kalla det en handbok i hur man kan ha spelningar från man är tjugo till man är femtio. Eller kanske hur man lever ett liv rikt på erfarenheter, allt från hur det är att spela på allt från Roskildefestivalen, på små klubbar i New York och på festivaler i Nordkorea, till hur det är att arbeta som behandlingsassistent med inriktning mot människor med knarkproblem, till hur det är att arbeta i reklambranschen.

Det var väldigt upplyftande att läsa en bok om den kravlösa glädjen till musik nästan direkt efter att ha läst En tigermammas stridsrop som handlade så mycket om hård disciplin i musikträning för att kunna bli bäst.

Det som jag kan tycka är synd med boken är att jag tycker den borde ha blivit hårdare redigerad. Visst kan man förstå viljan att räkna upp alla som deltagit i något projekt för att inte trampa någon på tårna, men för mig som läsare är det intressantare att läsa om projekten och kanske höra om någon enstaka annan person som deltagit i projektet än i hela ”eftertext-raddor” där 10-15 namn räknas upp, varav det är ett eller två som säger mig något. Det känns överhuvudtaget som om boken borde ha kortats ner för att bli riktigt bra, nu är den bara bra. Kill your darlings helt enkelt!

Andra som har skrivit om boken:
Bernur
Kulturbloggen

SvD
DN
Sourze
I hyllan
Benshi 

Annonser

8 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Självbiografi

Hallonbåtsflyktingen – Miika Nousiainens

En lite annorlunda båtflykting än de i ”Båten” av Nam Le är Mikko Virtanen i ”Hallonbåtsflyktingen”. Mikko tillhör den stora gruppen av människor som känner att de är födda på fel plats, men hans fall är värre än så, han är född inte bara på fel plats, utan med fel nationalitet. Trots sitt finska namn, finska pass och sina finska föräldrar så känner han sig helsvensk. Han kan göra vad som helst för att bli svensk, han kan gå över lik för att bli svensk.

Man kan tycka att han kan väl flytta till Sverige då om han känner sig så svensk, men då skulle han bara bli en finne bosatt i Sverige. Han vill bli svensk, ungefär som i apans sång ”Jag vill va som duuuu”. Han vill gå som en svensk, han vill prata som en svensk och han vill tänka som en svensk.

Som ni hör på min beskrivning så blir boken ibland lite tjatig, men kommer man igenom första tredjedelen så börjar historien ta sig rejält. Då har man kommit förbi hans Carl Larsson-bilder av Sverige och hans beskrivningar av de fantastiska landsfäderna Olof Palme och Per Albin Hansson.

Boken i övrigt är som en blandning av Arto Paasilinna och Erlend Loe, har man böcker av dem i bokhyllan kommer man troligtvis uppskatta även Hallonbåtsflyktingen.

Andra som har skrivit om boken:
Gråvädersdagar
Pocketblogg
Lindas world
SvD
DN

1 kommentar

Filed under 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Nutida, Roman

Spill – Sigrid Combüchen

Spill som har undertiteln ”en damroman”, består av en ramberättelse om en brevväxling mellan en 80-årig kvinna Hedwig och författaren, och en huvudberättelse om Hedwig, hennes liv och familj när Hedwig är i 20-årsåldern.

Hedwig har en intressant historia, hon är nummer tre i en syskonskara på fyra där de tre andra syskonen är bröder. Äldste brodern ses som duktig blivande läkare av föräldrarna och den som är värd att kosta på en lång utbildning. Broder nummer två är konstnären, en slarver enligt föräldrarna eller kanske framför allt fadern. Trots att Hedwig har utmärkta betyg tycker hennes pappa att det borde räcka med en hushållsskola för henne.

Trots att Hedwigs historia är intressant var det en trög bok att läsa, ramberättelsen känns oengegerad, det är en brevväxling som jag får känslan av att ingen av de två brevvännerna egentligen vill skriva till varandra.

Även huvudhistorien med den 20-åriga Hedwig haltar sig framåt emellanåt. På slutet är det en massa scenväxlingar ungefär lika jobbiga och omotiverade som de i den senaste Bondfilmen. Men någonstans ville jag ändå komma igenom den för att få höra att det går bra för Hedwig.

Bitvis är det en del intressanta utvecklingar om kvinnors rättigheter och feminism, men de stoppar tyvärr upp historien, de är inte tillräckligt smidigt inlagda.

Andra som har skrivit om boken:
En och annan bok
Bokbrus
Bokhora
DN

4 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, ebok, Läst 2011, Nutida, Roman