Tag Archives: familj

Jag ska bara fixa en grej i köket – Moa Herngren

Hitchcook visste det, det obehagligaste man kan göra är inte att berätta en historia om en invasion från mars i en avlägsen framtid där ben huggs av kors och tvärs, utan det riktigt obehagliga det är historier som är så nära vardagen som vanligt, men med något obehagligt som kommer krypande upp från ena hörnet. Moa Herngren kan sin Hitchcoock.

Ingrid i boken är ensamstående nybliven chef på sin gamla dagisavdelning, och en ganska ensam själ. Hon har sin mamma som är en lådvinsalkoholist, och en präktig syster som vägrar inse att mamman är alkoholist. Ingrid och hennes sjuåriga dotter brukar sitta i fönstret och titta på dem i husen mitt emot och de kallar dem för fiskar. Det är skrikiga fiskfamiljen och ensamma fiskmannen.

Juni bor varannan helg hos sin pappa som ärlite av en bohem som bor på en båt. Enligt Ingrid sköter han inte om Juni bra, han kan glömma att se till att hon får på sig mössan innan hon går till skolan. Men Juni själv hon vill bo mer hos sin pappa.

Ingrid känner sig hela tiden pressad, hon känner att hennes tidigare kollegor inte tycker om henne sedan hon blev chef. Hon blir hela tiden tilltryckt av sin präktiga lillasyster och hennes mamma ger henne heller inget stöd och några vänner verkar det inte finnas. Bortsett från den vita katten i boxen i kylen. Hon dricker lite vin varje fredag och lördag när Juni får ett glas läsk. Fast Ingrid dricker lite mer än ett glas vin för att döva ångesten, kanske lite för många glas, kanske ibland på tisdagar och onsdagar, börjar hon tappa kontrollen?

Det är en obehaglig bok, den är inte dålig obehaglig, utan väldigt bra obehaglig bok.

Om du tycker om Jag ska bara fixa en grej i köket så kanske du också tycker om:
Trött fet och femtio
Felicia försvann
Frihet
Ett annat liv
En förtjusande man
Kriget är över

Andra som har skrivit om boken:
I hyllan
Books are a girls best friend
Bohuslänningen
Kristina Simars
Bookcrossing
Bokhora
SvD
En inte särskilt pretto bokblogg
En bok om dagen
TV4
Resumé

1 kommentar

Filed under 2000-tal, ebok, Läst 2012, Nutida, Roman

Fånge i hundpalatset – Martina Haag

Ja, jag är så gammal att jag tittar på På spåret, och det var då jag kom på att jag inte hade läst en enda bok av årets vinnare Martina Haag. Hon verkade ju intelligent och måste ju därför skriva bra. Dags att surfa in på Stockholms Stadsbibliotek och låna hem ett exemplar av hennes böcker till min lilla bookeen. Det blev Fånge i hundpalatset eftersom jag gillar hundar.

Det kanske inte var rätt val av bok eller så hade jag för stora förväntningar på den, för här sitter jag och känner mig lite lätt besviken. Det var en samling kåserier av varierande kvalité, en del var lite småroliga andra kändes lite mer tillkämpade. Eller så kanske det beror på att kåseriernas rolighetsfaktor bygger på igenkänningsfaktorn och jag känner inte igen mig i villaägande, 46-årig, motvillig hundägare och fyrbarnsmor.

Ja, det är ungefär det den går ut på, skratta lite åt hur jobbigt det är att ha fyra barn och en man som man inte är helt synkroniserad med vad det gäller prioriteringarna i livet.

Visst skrattade jag emellanåt, men de bästa kapitlen var de om hennes tonårstid. Kanske hade jag uppskattat boken mer om den hade handlat om det enbart? Sedan en detalj, men jag störde mig på alla särskrivningarna i boken, är det författaren, redaktören eller uppstod de när de boken gjordes om till ebok? Det är lite irriterande att läsa om ”vild svin” när det är ”vildsvin” det handlar om. Nej, jag har inga problem med att människor särskriver, men jag tål det inte i böcker där borde de vara förbjudna.

Om du gillade Fånge i hundpalatset så kanske du också tycker om:
En förtjusande man
Lutherska badet
Delhis vackraste händer

Andra som har skrivit om Fånge i hundpalatset:
En bok om dagen
Enkel men komplicerad litteratur
Tidningen kulturen
Beas bokhylla
Bokbrus
I min bokhylla
Bokcirkus
Evelina Lundin
Annina Torino
Intressesmurfen
Bokmania
Mathildas bokhylla
Läsvärt i plattform
Hem och lycka

1 kommentar

Filed under 2000-tal, Bokrecension, ebok, Kåseri, Läst 2012, Nutida

Trött, fet och femtio – Täppas Fogelberg

Egentligen skulle titeln kunna vara Självömkande, missbrukande och synskadad, för det är vad Täppas som boken handlar om är vid historiens början. Han är nyskild, teve-journalist med en syn som sviktar och som har barn med olika fruar.

Han håller på att bli blind i ögonsjukdomen retinitis pigmentosa, en obotlig näthinnesjukdom som sakta men säkert släcker ned synen. Fast Täppas har bestämt sig för att bli den första synskadade som inte är synskadad. Därför vägrar han att använda vit käpp och vägrar lyssna på talböcker och vägrar överhuvudtaget befatta sig med något som har med synskadan att göra.

Istället roar han sig med att besöka barer, trots att han ser risigt lyckas han alltid hitta fram till en bar, minst ett barbesök om dagen. Utöver det lyckas han övertyga olika läkare om att det är fruktansvärt synd om honom som håller på att bli blind så han behöver något för nerverna också, kanske lite stesolid?

Kort och gott Täppas är en ganska ömklig figur, som trots det har ganska bra kontakt med sina barn och som trots allt lyckas få jobb och få pengarna att räcka till. Det sköna med boken är att han inte försöker försköna porträttet av sig själv, för det går att stå ut med en ömklig person i en bok om det inte ingår några förskönande omskrivningar och det gör det inte i den här.

Jag har ibland funderat på hur en bok skulle vara om den skrevs av en som är blind och nu vet jag nästan. Eftersom Täppas har sett så finns det en hel del bildberättande i den, även om en del av bilderna är sådana han inte har sett utan bara fått återberättade för sig. Men ganska mycket i boken beskrivs i form av ljud och lukter, hur är det att komma ut på en gata i Gamla Stan en tidig morgon, vilka ljud och lukter möter en då. Det intressanta är att jag kommer på mig själv med att tänka ”javisst, det är så det låter eller det är så det luktar”. För det är ju inte så att man som seende inte hör eller känner lukter, det är ju bara det att vi sällan reflekterar över det, för det finns så mycket synintryck som vi tar in och som får högre prioritet i hjärnan.

Trots att jag gillade boken så kändes den lite lång, fast jag vet inte riktigt vad jag skulle ha kapat bort.

Om du gillade Trött, fet och femtio så kanske du också tycker om:
En dag ska jag ta mig någonannanstans
Avig Maria
Felicia försvann
Mike Larssons rymliga hjärta
Ett annat liv
Livet som mig själv

Andra som har skrivit om Trött, fet och femtio:
SvD
Sydsvenskan
Gunillas stickblogg
Norrbottenkuriren 
TV4
Allehanda
Bims blogg

1 kommentar

Filed under ebok, Läst 2012, Nutida, Självbiografi

Felicia försvann – Felicia Feldt

En korridorkompis berättade en gång för mig att hennes mamma kastade ut henne när hon var 16 år och om hur hon fick bo hemma hos olika kompisar. Jag frågade naivt om hon inte kunde fått hjälp av socialen. Det kunde hon inte för hennes mamma arbetade där.

Ungefär så utlämnad och maktlös måste Felicia känt sig, att ha en mamma Anna Wahlgren som var allmänt känd som Sveriges bästa expert på barnuppfostran under 80-talet. För vem skulle tro på allt Felicia kunde berätta om mammans fyllor, skumma män som bodde hemma hos dem, alla styvfäder, dåligt med mat, hot om att få stryk, och de slag som hennes mamma utdelade när de inte lydde, eller alla flyttar, en om året ungefär. Ja, som ni hör så är boken ingen upplyftande bok, det är ingen bok man läser en dag när man känner sig lite under isen.

Det är inte lätt att vara barn till kända föräldrar och kanske speciellt till föräldrar som är kända för sina metoder angående barnuppfostran, jag tänker bland annat på Jan Myrdals bok Tolv på det trettonde. För mig som utomstående är det omöjligt att veta vad som är sant eller inte sant i boken, men är en tiondel sant så är det fortfarande en hemsk uppväxt som Felicia har varit med om.

Språket i boken är rakt, men historien hoppar framåt och bakåt med väldiga kliv. Ena stunden är det en vårdnadstvist om Felicias son, andra stunden är det Felicia och hennes syskon som små när de är lämnade ensamma i flera dagar. Det som ramar in boken är en sorg, men i övrigt känns den som en hög med lösa papperslappar, den skulle behövt få mogna något och lapparna skulle behövts utökats och fogats samman lite bättre. Det är lite som att läsa en massa lösryckta blad från någons dagbok, där bladen har lossnat och vinden har vispat runt dem i rummet och de blad man får tag på är från 2005, 1975, 1981 huller om buller. Sedan tycker jag faktiskt att Felicia försvann lite i boken, jag ville ha mer av henne, det är väldigt mycket hennes mamma och hennes syskon, men var är Felicia?

Om du gillade Felicia försvann kanske du också tycker om:
Kriget är över
Boken om mig själv
Mor gifter sig
Avig Maria
Om det så skulle kosta mig livet

Andra som har skrivit om boken:
DN
SvD
Bokhora
Enligt O
BookyDarling

Dark places
Bokmania
Lyrans noblesser
Kreativa dalkullan
Breakfast club
Barnsidan

2 kommentarer

Filed under Bokrecension, ebok, Läst 2012, Självbiografi

Attentatet i Pålsjöskog – Hans Alfredsson

En historielärare på gymnasiet tog upp frågan om Sveriges undfallenhet gentemot Tyskland under andra världskriget om det var bra eller dåligt eller både ock. Han menade på att även om man inte som svensk kunde vara stolt över undfallenheten så var det kanske inte något man behövde skämmas alltför mycket för, för vad skulle ha hänt om Sverige hade satt sig till motvärn mot Nazityskland? Troligen hade Sverige blivit invaderat och det skulle inte ha hjälpt Danmark, Norge och de allierade något nämnvärt. Danska och norska motståndsmän hade inte kunnat fly till Sverige så som de gjorde.

Hans Alfredsson är inne på samma tema i denna kontrafaktiska berättelse om den unge Holger Andersson som tonåring blir indragen i ett attentat mot ett tyskt transiteringståg som ska frakta tyska soldater genom Sverige och upp till Norge. Det attentatet gör Hitler rasande eftersom flera av hans nära vänner befinner sig på tåget, och därmed bestämmer han sig för att Sverige trots allt ska invaderas. Sverige dras in i andra världskriget med bombningar av större städer och flygplatser, de som redan innan var nazistvänner står redo att hylla tyskarna, och de andra får antingen hålla en låg profil eller gömma sig i skogen med andra partisaner.

Hela Holgers familj dras in i kriget, hans far och ena syster som var med vid attentatet går med i motståndsrörelsen, hans mor och andra syster flyr till hans farmor och farfar. Själv lämnar han sin gymnasieskola i Helsingborg för att först gömma sig i smålandsskogarna och senare bege sig mot Stockholm.

Hela scenariot som spelas upp i boken verkar i högst sannolikt, så sannolikt så att jag emellanåt kommer på mig själv med att nästan tro att det är sant. Kanske är det också för att det är högst verkliga personer som ingår i historiens bakgrund, det är Hitler, Göbbels, Wigfors, Per Albin Hansson och Gustaf V. Fast det är också här jag kan tycka att boken ibland blir lite tjatig, det rabblas upp en massa namn på verkliga personer som skulle ha deltagit i än det ena och än det andra. Långa namnlistor något som jag ogillar i böcker om det inte handlar om tacksidan, de tillför inte något, även om jag anar att han i detta fall vill tala om att den och den var nazistvän under kriget och hade Sverige invaderats så skulle de säkert varit lika vänliga mot nazisterna då. Och det är det senare också, de personerna som han rabblar upp blir uthängda för sina åsikter som de hade i en situation och som de kanske hade ändrat totalt om historiens vingslag hade slagit lite annorlunda.

Sedan går det inte att komma ifrån att namn är färskvara, visst vet jag vem Ingvar Kamprad är och att han hade nazistsympatier, men det finns ett stort antal andra namn som jag som är född långt efter kriget inte har någon som helst aning om vilka de är.

Nog om namnlistorna, historien i sig belyser kriget från alla sidor, det är de personliga umbärandena, det är fattigdomen i stort och smått, det är de stora historiska penseldragen, de viktiga slagen, resonemangen om vilken tid på året det är fördelaktigt att anfalla olika länder etc. Och det är en av de stora styrkorna med boken tycker jag, just det att den hittar balansen mellan alla dessa olika sidor av ett krig.

Och någonstans tror jag att den här boken ger betydligt större förståelse för andra världskriget och alla dess hemskheter än vad någon statligt framtagen bok som ”Om detta må ni berätta” kan göra.

Om du gillade Attentatet i Pålsjöskog kanske du också tycker om:
Molnfri bombnatt
100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann
Rismodern

Andra som har skrivit om boken:
Literature Connoissuer
DN
Magnus boktipsblogg
SvD
Spektakulärt
Tankar från roten

 

4 kommentarer

Filed under 1900-tal, ebok, Läst 2012, Roman

Asyl – Liza Marklund

Asyl är uppföljaren till boken ”Gömda” som handlar om hur den unga kvinnan Maria Eriksson träffar en muslimsk man i Sverige genom sitt engagemang i flyktingfrågor. De två blir ett par och allt eftersom blir han allt mer kontrollerande och till sist övergår det i ren misshandel. Den boken läste jag för många år sedan och trots att jag minns boken som att den var skriven som en kvällstidning så var historien intressant och värd att läsas. Så när det för cirka tio år sedan kom ut en uppföljare på boken och om vad som hade hänt sedan så tänkte jag att jag skulle läsa den, men det har inte blivit av förrän nu.

Den här boken tar vid där den förra boken slutade, familjen har varit utomlands i ungefär ett halvår och kommer nu tillbaka till Sverige . De måste fortfarande gömma sig, de får inte vistas ute mer än nödvändigt, i nödvändigt ingår att ta sig till sjukhus, att köpa mat och att gå tvärs över gatan för att tvätta kläder. Däremot ingår inte att barnen ska vara ute och leka eller att träffa andra barn. Det är kort och gott en väldigt låst och instängd tillvaro som familjen lever.

Maria letar efter minsta lilla möjlighet, lyfter alla stenar för att försöka skapa ett rimligt liv. Hon får höra talas om en organisation Evigheten som hjälper kvinnor i hennes situation att gömma sig och skapa ett nytt liv.

I en dom konstatera domstolen att familjen som i boken kallas Eriksson måste lämna Sverige för att kunna leva ett normalt liv. Familjen blir alltså flyktingar från Sverige. De första åren försöker de leva i Chile, men på grund av ekonomiska svårigheter och sjukdomar ger de upp och flyttar vidare.

Den här boken uppfattar jag som mycket bättre skriven än den förra, kanske Liza Marklund hann utvecklas en del som författare mellan de båda böckerna? Historien är också lite mer positiv än den förra boken, Maria hittar hela tiden möjligheter i sin situation som skulle ha slagit ner de flesta människor jäms med fotknölarna.

Om du gillade den här boken kanske du också tycker om:
Fjäril i koppel
Dödgrävarens dotter
Och var hör du hemma?
Mike Larssons rymliga hjärta
Shantaram
Din heder

Andra som har skrivit om Asyl:
SvD
Tottis
Hassus
Feminetik
Bokbloggen
Josefine Renko
Lenas Bokblogg
Ord och inga visor
Gunilla Hjelm
DN

5 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2012, Nutida, Roman

Lutherska badet – Unni Drougge

Barbara är en barnlös medelålderskvinna som har en otrohetsaffär på sitt samvete efter en semesterresa. Hon känner sig lite allmänt missnöjd med livet. Hon arbetar som psykoterapeut och är less på det, och på utsikten från sitt jobbfönster, trött på klienter som den jobbige store regissören med drogproblem, och trött på sin man (en forskare med en avhandling som aldrig blir klar) som hon måste behandla som ett barn. Så vad gör hon, hon börjar gå till den gamla simhallen Lutherska badet och ta sig ett morgondopp. Där lär hon känna de ”gamla tanterna” som är morgonpigga, eller kanske snarare morgonsura nog att besöka badet vid den tiden. Hon kallar dem strutsen och grodan och lyssnar till bråket om temperaturen i bastun. Lutherska badet blir hennes trygga plats i en mycket orolig tid i hennes 46-åriga liv.

Det är mycket som är oroligt för henne, det börjar en ny mörk sekreterare på jobbet, mensen uteblir, hennes mamma krånglar mer än vanligt, hennes systers familjesituation gungar och Björn hennes man börjar intressera sig för den nya sekreteraren.

Jag har aldrig läst en bok av Unni Drougge förut och först tyckte jag det var väldigt mycket underliv, nästan så att det var tjatigt, men sedan tog sig boken och blev en behaglig bilåkarbok som inte ställde några större krav. Språket tar ut svängarna och känns lite H&M, till exempel meningar som ”Skulle mamma nu dra fram ytterligare ett skelett ur garderob, det kändes som om Barbara redan hade ett skelett i halsen”. Men klarar man av att bortse från sådana böljande vågor så är det som sagt var en behaglig bok. Nina Gunke som uppläsare var också en trevlig bekantskap.

Andra som har skrivit om boken:
Hundöra
Två stickor och en virknål
The Bookpond
Bokblomma
Aurora Aurum
Bookcrossing
Dagensbok
Bulldozer
Eva Hudin
Wildhjerta
Emmas

Om du gillade Lutherska badet kanske du också tycker om:
En dag ska jag vara någon annanstans
Boken om mig själv
Potensgivarna
En förtjusande man 

4 kommentarer

Filed under 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Ljudbok, Nutida, Roman

Musselstranden – Marie Hermanson

Det här en roman som inte låter sig placeras i något fack, den är en roman som handlar om en gåta och ett lik men utan att vara deckare.  Den är sin helt egna genre och det gillar jag skarpt.

Vanligtvis läser jag inte om böcker, men eftersom sambon inte hade lyssnat på denna och den handlar om västkusten dit vi var på väg så fick det bli ett undantag.  Boken utspelar sig i en blandning av nutid och sent 60-tal, den vi möter är dels den unga Ulrika som är ensambarn och tillbringar sina somrar vid havet, den kulturella elitfamiljen Gattman från Stockholm som är sommargrannar med Ulrika, och så är det en konstig berättelse om  en kvinna Kristina som har psykiska problem och döljer ansiktet bakom djurmasker.

Ulrika blir helt betagen av familjen Gattman, och i synnerhet i dottern Anne-Marie som hon blir vän med. Allt Gattman säger och gör är helt fantastiskt enligt Ulrika.  Det är familjen Gattman enligt den svenska kultureliten också, så när Gattman adopterar en liten indisk flicka så blir det en del skriverier om det också. Det var fortfarande ovanligt med internationella adoptioner i slutet på 60-talet.

När Ulrikas föräldrar en sommar inte kan åka till sommarstugan så får Ulrika istället bo hos Gattman. Ulrika och Anne-Marie ska till och med få åka med de äldre syskonen till en ö på midsommarafton, efter den midsommaren är inget sig likt.

Den vuxna Ulrika är frånskild med två barn och arbetar på universitet där hon forskar om bergtagningsmyten. Hon vill visa sitt sommarparadis för sina två söner och ta med dem till musselstranden.

Uppläsaren Maria Johansson var en ny bekantskap och en trevlig sådan. En mycket behaglig röst som passar perfekt till historien. Och det blir nog några till böcker av Marie Hermanson det närmsta året, hennes sätt att berätta historien på är fantastisk. Allt berättas inte, det lämnas tomma gap där man får fylla i med sina egna tankar, samtidigt så plockar hon upp detaljer och beskriver så att jag ser det tydligt framför mig. Det är också en bok man kan läsa på mer än ett plan, det finns den övre berättelsen om Ulrika, men under den döljer sig berättelsen om att växa upp och dolda hemligheter.

Andra som har skrivit om boken:
Bokberoende
Bokbloggen
Västmanländskans bokblogg
Ord och inga visor
Du är vad du läser
Böcker!
Bokmania

Om du gillade den här kanske du också tycker om:
Nu vill jag dig milda sånger sjunga
En dag ska jag ta mig någon annanstans
Råttfångerskan
Aprilhäxan

1 kommentar

Filed under Bokrecension, Läst 2011, Ljudbok, Nutida, Roman

Jag möter dig i Larnaca – Azar Mahloujian

Precis som förra boken så handlar den här boken om ett mord, men den är ingen deckare alls. Istället handlar det om ett politiskt mord av en iranks man Hamid boende i Sverige som mördas på Cypern 1989. Hamid har varit oppositionell i hela sitt vuxna liv först mot shahen och sedan mot Khomeini, till sist blir han tvungen att fly och hamnar i Sverige.

I Sverige träffar Hamid Lena som han får dottern Rosa med, och Rosa är bara några år när hennes pappa mördas på Cypern. Romanen utspelar sig delvis i nutid när Rosa försöker få reda på mer om sin pappa och hans iranska ursprung, hennes mamma har aldrig velat berätta något om vad som hände.

Den andra berättelsen i boken utspelar sig 1989 när Hamid åker till Cypern för att träffa sin mamma där. Hans mamma får inte visum för att besöka honom i Sverige, men Cypern har inte så hårda restriktioner för iranska turister och dit kan hon åka utan problem. Fast hon kan givetvis inte något annat språk än iranska så Hamids kusin följer med som tolk och ledsagare.

Boken har ett behagligt språk och människorna känns levande. Den enda personen som jag inte riktigt får grepp om är dock huvudpersonen Rosa, hon blir bara en ytlig bekant, medans Hamids mamma och kusin blir mina nära vänner. I övrigt är det bara en liten detalj som stör mig, viljan att lära ut saker sticker ut lite för mycket ibland. Visst Hamids kusin är lärare, men har inte iranska lärare semester någon gång? En del böcker jag läste som barn och tonåring hade den där lite jobbiga lärarrösten också: ”i detta landet använde man xxx för att göra yyy redan på tidig medeltid, berättar en av karaktärerna i boken”.

I övrigt är det en otroligt bra och välskriven historia, trots att historien inte bygger på spänning så blir den aldrig seg utan det känns som om man sakta rör sig framåt. Trots att det fanns gott om studenter med iransk bakgrund på svenska universitet och högskolor när jag pluggade på 90-talet så har jag väldigt lite kunskap om vad som egentligen pågick i Iran, den här boken berättar en del.

SvD
Per Wirten
HD
Amnesty
GP
Meny
Fritz Ståhl
LO-tidningen
Kristianstadbladet
Schampoo Rising

Om du gillade den här boken kanske du också tycker om:
Fjäril i koppel
Och var hör du hemma
Båten
Den förspillda vakan
Andarnas hus 
En halv gul sol

1 kommentar

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Roman

Mordet på Ragnhildsholme – Mats Ahlstedt

En sommardag för massvis med år sedan var jag på en fest utomhus på Ragnhildsholme en gammal borgruin vid Götaälv, därför var jag bara tvungen att läsa den här deckaren fast jag är lite småkräsen när det gäller deckare.

Det var nära att jag slutade läsa efter bara tio sidor, tyckte personerna var för tråkiga, dialogen för konstruerad, och det hela kändes för mycket som en klassisk deckare. Det fanns i och för sig ingen försupen frånskild polis, med dålig relation till sina barn och lyssnande på klassisk musik och drickande dyr alkhol. (Fast längre in i boken finns det faktiskt en frånskild polis som dricker dyr alkohol och lyssnar på klassisk musik.) Men så tog sig själva historien sig och plötsligt var det intressant att läsa.

Får en lätt dejavue-känsla av huvudpersonerna på polissidan Sören Högström och Fatima Wallinder, har jag inte läst någon annan bok tidigare där de ingick? Eller liknar de bara någon annan kriminalare?

Plotten är lite spretig, ett lik hittas på Ragnhildsholme av några festande ungdomar, en ung mamma Åsa med en son på siådär 4-år har en lite dålig relation till sina föräldrar på grund av pojkens pappa Jorma. Pojken bryter revbenen på okänt sätt när Åsa inte är hemma, Åsa blir misshandlad av sin man Jorma, hennes föräldrar begår plötsligt självmord, Jorma försvinner. Ja, ni ser det finns plötsligt lite vind i historiens segel.

Det här är en typisk semesterbok, behaglig enkel kriminalhistoria när man inte orkar med allt för krångliga vindlingar, språket är enkelt på gränsen till tråkigt, ett behagligt tidsfördriv i hängmattan helt enkelt.

Andra som har läst boken:
Nolow
och dagarna bara går
Kristina Simar
Dagens bok
Dast

Om man gillar den här boken kanske man tycker om:
Den dubbla tystnaden
I natt är du död
Askungar
Skumtimmen
Mike Larssons rymliga hjärta 

1 kommentar

Filed under 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Roman

En dag ska jag ta mig någonannstans – Karin Thunberg

Min favorit Karin Thunberg som skriver llågmälda men kärnfulla krönikor i SvD. Alltid lika kloka och genomtänkta ord, och någonstans har jag en känsla av att kloka människor oftast har blivit det av någon orsak, att de har fått gå i uppförsbacke. I Karins fall så kanske det snarare är att cykla i en uppförsbacke.

Boken handlar om hennes tidiga vuxenliv under tidigt 70-tal. Hon gifter sig med sin man Hans, får ett första jobb på Hemmets veckotidning, kanske inte så spännande för en 20-någonting att jobba på en tidning som mest handlar om skånska herresäten och noveller. De köper sig en bostadsrätt i den nybyggda förorten Söderkulla, men allt kanske inte blev så som Karin tänkt sig trots att allt blev som hon ville.

Det smygs samtidigt in bilder från barndomen, på den blekingska ön, med en mamma som kanske inte ville vara mamma, kanske inte ville leva på en enslig ö, och tillbringar många dagar under täcket. Om hur rädd Karin är att bli så som hennes mamma var.  Boken berättar också om hur idogt Karin jobbar för att komma bort från ön, komma någon annanstans. Om hur duktig hon var, som hon uttrycker det själv:
Det är klart att vi måste vara duktiga, vi arbetarbarn som inte hade något gratis, inte en enda gräddfil eller kontakt som underlättade vägen fram.

Men huvudstråket i boken är hur det var att vara ung kvinna på 70-talet, inte så som det gärna framställs i medier utan hur det var i verkligheten. Kvinnor får gå ut i arbetslivet, men någonstans förväntas de ändå fixa allt i hemmet och välja att stanna hemma när barnen kommer, eftersom det inte finns speciellt många dagis. Hur svårt det kan vara att hitta någon riktig väninna när man känner sig udda överallt.

Boken växlar också in det nutida genom att berätta om hur hon åker tillbaka till sitt Malmö för att hitta den unga Karin. Få veta hur den unga Karin tänkte, hon som inte ville ha barn, hon som ville mer än att bo i bostadsrätt i förorten, hon som ville se mer, göra mer.

Lite roligt var att trots att boken var så färsk att vinterns uppror i Egypten nämndes, så gick det att låna boken som ebok på Stockholm Stadsbibliotek. De är snabba där!

Andra som har läst boken:
Boksynt
SvD
DN
Kristina Simars
SR
Erikssons kultursidor
Sex böcker och en film
Farmorsbloggen

Om man gillar den här boken kanske man också tycker om:
Dödgrävarns dotter
Igelkottens elegans
En förtjusande man
Spill
Boken om mig själv

8 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Roman, Självbiografi

Avig Maria – Mia Skäringer

Återigen är det en idol som har författat boken jag läser, som jag har skrattat åt Mia på radion och i Solsidan. Det är lite Susanne Reuter över henne, det räcker att höra hennes röst för att börja fnissa.

Men boken Avig Maria då? Ja, den är som två tunna böcker i en, den första är klipp från hennes blogg och den andra delen består av ett antal kåserier. Blogginläggen är kloka och bra, men text som är skriven för ett media fungerar sällan i annat media. Så är det i det här fallet, trots kloka och bra texter så tycker jag inte bloggtexterna fungerar i bokform.

Däremot så fungera kåserierna alldeles utmärkt. Om hela boken hade varit fylld med kåserier så hade det varit en kanonbok. Överhuvudtaget tycker jag om Mias texter, de är privata, men inte utelämnande… hur den kombinationen nu går till. Till exempel skriver hon om sin lilla dotter, men utan att jag får någon obehagsklump av att ett barn som är för litet att försvara sig blir utlämnat i bokform. Så sammantaget jag tycker om innehållet i texterna, men gillar inte att läsa bloggtexter i bokform.

Andra som har läst boken:
Fiktiviteter
Rebecka Åhlund
Husnio
Hemma Katten
Bella Linnea

Om man tyckte om den här boken, så gillar man kanske också:
Boken om mig själv
Din heder
Fortfarande Alice

4 kommentarer

Filed under 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Självbiografi

Frihet – Jonathan Franzen

Det här är en omtalad bok – jag är lite skeptisk till omtalade böcker. Jag vet att jag förväntar mycket av omtalade böcker, ofta kanske lite för mycket. Det är svårt för en bok att leva upp till att vara så fantastisk som de som tycker om den beskriver den som. Bortsett från att den var omtalad så visste jag inte speciellt mycket om den, jag fick för mig att den var skriven av en svensk för Jonathan Franzen lät så svenskt.

Början var seg, seg som sirap, jag var på väg att ge upp den när allt handlade om den idylliska lilla amerikanska villaförorten och livet där. Det är få böcker som beskriver idylliska amerikanska villaförorter som jag tycker om, det blir liksom bara mosigt, hellre en svensk disharmonisk villaförort som ”Vi vi villa”. ”Frihet” fick 50 sidor på sig att skärpa till sig, och det gjorde den, den började istället handla om amerikansk collegemiljö och de lite mer mörka sidorna av de beskrivna personligheterna.

Patty som är en fd lovande basketspelare, numera gift med den präktige Walter som gör allt, precis allt för Patty. Deras två barn Jessica och Joye är två så exemplariska barn som bara två barn kan vara. Det enda som kanske skaver lite är Walters bästa vän från collegetiden Richard Katz, musikern med alla kvinnohistorier.

Sedan blir det en djupdykning ner i allt som inte är perfekt. Det märks att Jonathan Franzen kan sina ryssar, ”Alla lycklig familjer är lyckliga på samma sätt, men alla olyckliga familjer är olika på sitt eget sätt”. Han drar in frihet och fåglar som symboler för frihet så ofta han kan, fast ”Frihet” når inte riktigt upp till Anna Karenina-nivån. Men boken börjar svänga lite när den börjar komma in på de jobbiga historierna som döljer sig i Pattys och Walters historik. Varför har Patty inte någon kontakt med sin familj? Älskar Patty verkligen Walter? Varför är det alltid så spänt när Richard är på besök? Och varför trivs inte Joye hemma? Och känner sig Jessica verkligen älskad? Om man ska sammanfatta boken så handlar den om alla problem som vår tids frihet ställer till med, eller kanske om vilken frihet vi inte har?

Så jo, jag kan förstå de positiva recensionerna, men jag kanske inte instämmer helt i dem, även om jag tycker att det är en väldigt bra bok så känns det som om den är lite av en oslipad diamant. Det finns ställen som hade behövt mogna, ställen som hade behövt fördjupas.

Andra som har skrivit om boken:
GP
SvD
Fiktiviteter
Pesto Silvestri
Och dagarna går
DN
Bokcafé Pilgatan
Sladdertackan
Gradvall
Textanvisning
En bokcirkel för alla
HittaEboken

Om man gillar den här boken kanske man tycker om:
Båten

Berlinerpopplar

Vi i villa 

4 kommentarer

Filed under Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Roman

Råttfångerskan – Inger Frimansson

Det här är en riktig thriller fullt i klass med Hitchcook. Fast sambon trodde att jag lurat på honom en relationsroman om ett skillsmässodrama, men bara under första skivan. Sedan satt han och gnagde på naglarna lika mycket som jag.

Den store Titus är sjuk, allvarligt sjuk, faktiskt döende. Hans livshistoria innehåller tre kvinnor, den första som han har de båda döttrarna med och som lämnade honom för en annan när flickorna var små, den andra Rose som han bedrar och lämnar för den tredje bokhandelsägaren Ingrid.

Titus dåliga samvete för hur han lämnade Rose vaknar till liv och han vill att Ingrid ska åka hem till Rose ensliga stuga och be henne komma till honom. Det hela utvecklas till ett gisslandrama.

En rolig detalj i boken är att den utspelar sig i den litterära branschen, det är förläggare, korrekturläsare och bokförsäljare. Det är en branch som jag tycker är märkligt osynlig i de flesta böcker.

Inläsaren Gunnel Fred var dessutom en mycket behaglig nyhet. Läste precis att det fanns en uppföljare på den, Det kalla landet. Ska nog önska den i julklapp.

Andra som har läst boken:
Bokbloggen
Sveriges Radio
Nisse Scherman
Tofflan
Meny

Om man gillar denna boken så gillar man kanske också:
Blodläge
Skumtimmen
Aprilhäxan
Berlinerpopplar

9 kommentarer

Filed under Bokrecension, Läst 2011, Ljudbok, Nutida, Roman

Skumtimmen – Johan Theorin

Första boken av Johan Theorin som blev den sista av de hittills tre utgivna deckarna av honom som jag läser. Det är i denna boken som Gerlof introduceras i form av en av de få äldre personerna ifrån Stenvik som fortfarande är vid livet och som fortfarande befinner sig i eller i närheten av Stenvik. Gerlof bor på ålderdomshemmet i Marnäs, men har kvar sin lilla stuga i Stenvik.

Det är vid den stugan i Stenvik precis på gränsen mellan havet och Alvaret som hans femårige dotterson försvinner samma dag som Ölandsbron invigs. Hans dotter kommer aldrig riktigt över sin sons försvinnande, hon har flyttat till Göteborg där hon bor ensam. Hon mår psykiskt dåligt och är sjukskriven från sitt arbete som sjuksköterska. Då ringer Gerlof och säger att han kanske har fått upp ett nytt spår på vad som har hänt Jens. Han och hans två äldre vänner har kommit på något och Gerlof vill att Julia ska komma till Öland.

Precis som i de två andra böckerna (Nattfåk och Blodläge) jag har läst tidigare så spänner gåtan över flera decennier, gåtan är aldrig kristallklar, den är alltid grumlig och den är grumlig hela vägen till slutet. Faktum är att den är lika dimmig som det var den dagen när Ölandsbron invigdes.

Den här boken lyssnade jag på som ljudbok och uppläsaren Magnus Krepper gör ett fantastiskt jobb. Boken är bra i sig, men han lyckas få med allt bra och till och med göra den ännu bättre. I hans röst hör man dimman på Alvaret.

Andra som har skrivit om den här boken:
Pocketblogg
Ljudboken
Bokbloggen
Malin
Hallinbloggar
Dagensbok
SvD
DN

4 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Ljudbok, Nutida, Roman

Boken om mig själv – Kajsa Grytt

När jag flyttade hemifrån och skaffade min första CD-spelare var en av de första skivorna Kajsa Grytts och låten Camargue var min favorit. Den kändes sann, äkta och självupplevd och var helt enkelt en oerhört bra låt. Det känns lite tungt att tjugo år senare läsa Kajsas kommentar om den i sin egen bok att hon tyckte den skivan inte blev bra, den blev larvig.

Hennes bok handlar precis som titeln säger om henne själv och hennes liv. Hon vill ha det till att det kanske är en handbok i hur man inte gör karriär, men jag skulle nog hellre vilja kalla det en handbok i hur man kan ha spelningar från man är tjugo till man är femtio. Eller kanske hur man lever ett liv rikt på erfarenheter, allt från hur det är att spela på allt från Roskildefestivalen, på små klubbar i New York och på festivaler i Nordkorea, till hur det är att arbeta som behandlingsassistent med inriktning mot människor med knarkproblem, till hur det är att arbeta i reklambranschen.

Det var väldigt upplyftande att läsa en bok om den kravlösa glädjen till musik nästan direkt efter att ha läst En tigermammas stridsrop som handlade så mycket om hård disciplin i musikträning för att kunna bli bäst.

Det som jag kan tycka är synd med boken är att jag tycker den borde ha blivit hårdare redigerad. Visst kan man förstå viljan att räkna upp alla som deltagit i något projekt för att inte trampa någon på tårna, men för mig som läsare är det intressantare att läsa om projekten och kanske höra om någon enstaka annan person som deltagit i projektet än i hela ”eftertext-raddor” där 10-15 namn räknas upp, varav det är ett eller två som säger mig något. Det känns överhuvudtaget som om boken borde ha kortats ner för att bli riktigt bra, nu är den bara bra. Kill your darlings helt enkelt!

Andra som har skrivit om boken:
Bernur
Kulturbloggen

SvD
DN
Sourze
I hyllan
Benshi 

8 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Självbiografi

Tigermammans stridsrop – Amy Chua

I lågstadiet hade vi en skrivbok där vi skrev historier helt fritt, i den boken rättades inga stavfel, inga kommatecken lades till av läraren i efterhand, inga grammatiska fel granskades, för med det skrivhäftet skulle vi lära oss att det var roligt att skriva, inget annat. Efter att ha läst Tigermammans stridsrop kan jag inte låta bli att undra vad Amy Chua skulle ha tyckt om boken, då när hon stenhårt drillade sina två döttrar i piano och fiol och samtidigt krävde att de alltid skulle vara bäst i skolan.

Hennes döttrar skulle ständigt vara bättre än vad lärarna förväntade sig, de skulle kunna alla sina läxor som ett rinnande vatten. De fick inte gå hem till andra barn och leka, för de skulle studera, de skulle förbereda sig för framtiden. I boken beskriver hon öppet om hur hårt hon har drivit sina döttrar, hon har hotat dem med att skänka bort deras leksaker om de inte spelar fiolläxan perfekt, med att de inte ska få några julklappar, tvingat dem att spela fyra timmar i rad utan paus för vare sig middag eller toalettbesök, allt för att nå precision.

Det här är metoder som låter hemska för de flesta västerlänningar och det är hon fullt medveten om. Hon har i många år dolt hur hårt hon har kört med barnen. Det här är en bok man kan läsa på två sätt; antingen läser man den och förfäras över hur någon kan behandla sina egna barn så illa, eller så läser man den och funderar på om man kanske kan ställa högre krav på barnen än vad man gör i Sverige idag? Kan de flesta barn nå längre i skolan om föräldrarna och lärarna krävde mer av dem?

Personligen så läste jag med de senare glasögonen på. Visst mycket hon beskriver är extremt och jag tror barn behöver leka och ha timmar varje dag som inte är inrutade med läxor och pianoövningar, men nog skulle barn kunna lära mer om det ställdes mer krav på dem? Då kanske Sverige skulle lyfta i de internationella Pisa-undersökningarna, kanske även inom matematik och naturvetenskap?

Hon har också en delpoäng i att hon säger sig tro på att hennes barn är kapabla och de kan klara av att få full pott på proven i skolan, bara de anstränger sig tillräckligt mycket. För tror man att barn kan saker så visar det sig ofta att de faktiskt klarar det. Hon är också inne på Ingemar Stenmarks ”Det är konstigt att ju mer jag tränar desto mer tur har jag”. Alltså man måste träna ofta och mycket för att bli duktig på något.

Fast det kan ju också vara att jag är skadad av att ha tränat en asiatisk kampsport i unga år, där tränarna ställde krav och vi gjorde som de sa, och där nöta in kunskaper var det sätt man lärde sig dem på.

Sedan tror jag att det finns avigsidor med att ha asiatiska tigermammor, efter att ha jobbat i IT-branschen med kontakter i Asien så ser jag några mönster. De är ofta otroligt duktiga, men inom ett väldigt smalt område och de många gånger inte kreativiteten att hitta lösningen utanför ramarna. Och de säger aldrig nej till auktoriteter (chefer och kunder) fast de borde göra det ibland.

Hur som helst det var en intressant bok att läsa trots att den var skriven med ett väldigt platt språk (dålig översättning?) ungefär som en amerikansk självhjälpsbok.

Grannfrun
SvD 
Peter Larsson
DN
Bittersweetaste
Corren

 

4 kommentarer

Filed under 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Nutida, Självbiografi

Mike Larssons rymliga hjärta – Olle Lönnaeus

Det ska inte hymlas med att Mike Larsson är en riktig strulpelle, han har häftigt humör och hamnar ofta i bråk och dessutom hamnar han ofta i fängelse. Men när han denna gång släpps från fängelset så har han ändrat sig, blivit fågelskådare och ska bli en ordentlig far åt sin tonårson. Tänker han i vart fall och börjar friheten med att stjäla en bil.

Hans son börjar också bli något av en strulpelle i Tomelilla där han bor i fosterfamilj och umgås i nazistvänliga kretsar.

Styrkan med den här boken är alla personporträtten och de är många, det är Mikes barndomskompis Bubbelkungen, det är Mikes gamla lärarinna, det är en jugoslavisk hemtjänstassistent, det är den jugoslaviske ägaren av skroten där Mike börjar jobba och sist men inte minst Mikes son.

Det är ingen deckare även om det förekommer brott i boken, den bok den påminner mest om är Shantaram, med den skillnaden att denna utspelar sig i Tomelilla istället för Bombay. Det här är i all tragiskhet någon slags feel-good-bok.

Andra som har skrivit om boken:
DAST
Tankar från en samlares hjärta

8 kommentarer

Filed under 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Roman

Kriget är över – Morgan Alling

—- Uppdatering 2011-09-22 —-

Det var den här boken som vann Iris ljudbokspris 2011, ett mycket bra val av juryn tycker jag trots att jag inte lyckades med min läsutmaning.

—- Uppdatering 2011-09-22 —-

Det är svårt att recensera självbiografier för på något sätt så recenserar man någon annan människas liv och vad har man för rätt att göra det? Hur som helst så är Morgan Allings bok kriget är över en fantastisk bok trots att den börjar i en riktigt gyttjig barndom, en mamma som är periodare en styvfar tillika pappa till halvbror som är kriminell, in och ut på barnhem, växlat med att vara hemlös och bli slagen. Det låter som en otrolig tung bok, men den berättas från ett barns perspektiv, ett barn som älskar sin mamma trots att hon blir full och trots att hon är tillsammans med en man som är våldsam när han är full, och en storebror som vill skydda sin lillebror. Det är just berättat så, ”att så här är det”, ”för att klara sig här måste jag göra så här”.

Någonstans blir faktiskt boken värre ju äldre han blir när det blir mer och mer klart att de som ska hjälpa honom, ”socialtanter” och fosterfamiljer, istället är de som är oärliga och försummar alla möjligheter att hjälpa till. De som är till mest hjälp är faktiskt grannbarn och klasskamrater som förstår och som stöttar fast de inte är speciellt gamla.

Historien ljusnar dock något med tiden, det finns bra människor i världen också.

Det jag saknar i boken är lite mer om vad som hänt sedan, har det gått bra för brorsan och syrran? Dessutom eftersom han skrev boken lite för att vuxenvärlden inte ska vara så undfallande så hade det varit bra med ett faktakapitel på slutet om hur man ska göra när man som vuxen gissar att något är fel? Ska man kontakta socialen med en gång, prata med bris, prata med barnet och i så fall hur? Det är så lätt att kasta sten på de som inte gör något, men gör man något och det blir fel effekt så är det ju också fel. Nåja, det var bara en liten kommentar till en bok som är mer än läsvärd!

Andra som har skrivit om boken:
SvD
Bokstunder
Boktoka
Molnhopp
Bims blogg

7 kommentarer

Filed under Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida

Vi i villa – Hans Koppel

Vanligtvis gillar jag inte böcker som är skrivna på ett skissartat sätt, men med ”Vi i villa” känns det helt rätt. Hade meningarna varit mer genomarbetade hade inte boken blivit bättre utan snarare sämre.

Bokens huvudpersonen Anders berättar om sig själv i du-form och korta meningar. Han lever i den svenskaste av världar, ett villaområde, en fru, en dotter, en hund, jobbar och spelar innebandy med grannarna. Han har egentligen inga vänner utan bara människor han umgås med av vana.

När två granntjejer börjar mobba hans dotter tar det däremot hus i helvete, äntligen blir det något liv i honom. Han börjar hämnas, på de mest besynnerliga sätt, inte på tjejerna utan på deras föräldrar.

Det är återigen en bok i liknande stil som Erlend Loe och jag börjar fundera på om det bara är män som kan skriva så och om de historierna bara kan ha män som huvudpersoner? Undrar hur en så här ”avskalad” bok skulle vara om det var en kvinna som skrev den?

Andra som har skrivit om boken:
SvD
Bokhora
Bokslukaren

Och så en länk till den riktiga Vi i villa.

3 kommentarer

Filed under 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Roman

I natt är du död – Viveca Sten

Min deckarvår fortsätter med ”I natt är du död” som är Viveca Stens tredje eller fjärde bok. Denna bok är verkligen en klassisk deckare, den har poliser med familjeproblem, skilsmässohistorier och otaliga spridda mord som på något märkligt sätt hänger samman med varandra. Vivecas signum är att placera historien delivs i Sandhamn, skärgårdsö utanför Stockholm.

Kanske har jag fått en överdos av deckare, men hur som helst känner jag mig lite less på svenska författare som vill skriva om det vanliga svensson-livet med dess svårigheter i form av skilsmässor, plötslig spädbarnsdöd, depressioner med mera, men som inte vågar göra det om man inte stoppar in det i en säljande deckare. Kan man inte skriva böcker om skilsmässor, depressioner och liknande och låta böckerna handla om just de ämnena? Det borde väl gå att skriva bra litteratur på de ämnena?

Hur som helst, som semesterlitteratur fungerar boken alldeles utmärkt, men språket och historien tilltalar mig inte lika mycket som de två tidigare deckarna:
Askungar – Kristina Ohlsson
Matthandlare Olssons död – Karin Wahlberg

 

 

Historien i grova drag: en ung student hittas hängd i sin studentlägenhet, han har troligen begått självmord fast alla hans anhöriga säger att det är omöjligt. Snart hittas kopplingar till hans uppsats om kustjägarna på Korsö.

Andra som har skrivit om denna bok:
Bims blogg
Bokbrus
Fru E

2 kommentarer

Filed under 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Roman

Båten – Nam Le

Den här boken hade jag hört mycket gott om innan jag läste den, och därför var mina förväntningar väldigt höga. Kanske var de lite för höga, för känslan efteråt är en lätt besvikelse.

Boken består av ett antal noveller, och någonstans får jag känslan av att han har skrivit dem för att han blivit provocerad av någon som sagt att han kan ju skriva etnisk litteratur eftersom han är från Vietnam, och i ren protest suttit sig för att skriva noveller som utspelar sig i Iran, Japan, Columbia och Vietnam.

En del noveller är helt fantastiska, de är sådana som man glömmer av att man bara läser, man är faktiskt där och känner och upplever allt som författaren skriver om. En del andra är välskrivna, och egentligen bra historier, men något saknas, de glöder inte, de lever inte, de är bara mediokra noveller trots att de borde vara guldkorn de också. Översättningen är bra, så troligen är det inte översättaren som har tagit bort gnistan, utan det är något annat som saknas, en känsla av närvaro och liv.

Mitt råd till den som vill läsa boken är att helt enkelt hoppa över de noveller som inte känns bra, det finns fler historier i boken och en del av dem är riktiga guldkorn.

Andra som har skrivit om boken:
Bokmania
Tekoppen
Tankar från mitt fönster
Marcel Aponno
DN

3 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Nutida, Roman

Blodläge – Johan Theorin

En av de första böckerna jag skrev om under 2010 var Johan Theorins Nattfåk som utspelar sig på Ölands norra udde. Det gör också hans nyare bok Blodläge, även den blandar friskt mellan mystik och kriminalare berättad från offrets sida och inte polisens sida. Ytterligare likhet är att de båda knyter ihop människor från samhällets utkant med helt vanliga Svensson-familjer.

Trots likheterna är det ändå två helt skilda historier, i Blodläge sammanflätas nya grannar i en liten by. Det är de två nyinflyttade familjerna i stora skrytvillor, det är en gamling Gerlof som tröttnat på ålderdomshemmet och flyttat hem till sin gamla stuga, det är den halvfattige ensamstående pappan Per Mörner som fått ärva en stuga i stort behov av renovering.

Per har många bekymmer, hans pappa som drivit företag inom porrbranschen är numerad halvförvirrad efter en stroke och behöver hjälp, hans dotter är allvarligt sjuk och själv har han inte riktigt kommit över skilsmässan.

Gerlof å sin sida har bara ett etiskt dilemma, ska han läsa sin döda frus dagböcker? Hon bad uttryckligen honom att han skulle elda upp dem innan hon dog.

Grannarna i den ena lyxvillan Vendela och Max har också sina problem. Vendela vill helst av allt fly ut till älvorna på Alvaret, medan Max har mer problem med svartsjuka och kontrollbehov.

Så vävs alla grannarnas problem ihop, och mitt i allt finns det ett brott som ska klaras upp.

När man har läst en bok tidigare av samma författare så är det ofrånkomligt att man jämför dem, så nu gör jag det. Nattfåks historia kan låta tunnare när man beskriver den kortfattat, men den var desto fylligare när man läste den, och det är nog fylligheten som jag saknar i Blodläge. Därmed inte sagt att Blodläge är en dålig bok för det är den inte, det är en intressant intrig, den är finstämt berättad, i synnerhet beskrivningen av Pers dotter.

Jo, denna bok lästes också på bookeen, lånade boken elektroniskt på biblioteket. Så smidigt, kan läsa i sängen utan att hålla klumpig bok, kan ändra storlek på texten efter hur trötta ögonen är.

Andra som har skrivit om boken:
Hyllan
Boktokig
Bokhora

3 kommentarer

Filed under 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Roman

Huvudjägarna – Jo Nesbø

Så var första boken läst på bookeen och det blev en norrman fast på svenska, Huvudjägarna av Jo Nesbø. Tänk er en manlig Lisa Marklund som givetvis har män som huvudpersoner istället för kvinnor, men i övrigt en liknande stil. Det är alltså ett ganska högt tempo i boken, nästan så att man blir andfådd och vill be författaren att dra ner lite på tempot så att den stackars huvudpersonen åtminstone ska kunna få sova ut och äta lite grand.

Det här är en bok som säljs som triller och det stämmer, i min värld platsar den in i kategorin ”semesterlitteratur”, alltså en bok som man kan läsa i hängmattan, somna till lite lätt och vakna upp och fortsätta där man var. Den kräver inget, men den ger en en spännande och avkopplande historia.

Vad den handlar om? En lyxlirare på Oslos västkant som jobbar som huvudjägare, eller med den mer vanliga svenska termen headhunter. Jag har träffat några headhunters i mina dar och en del har varit lite speciella, men jag har nog aldrig träffat någon så udda som denna. Roger Brown (så heter headhuntern) är en engelsman med ett komplicerat förhållande till sin far, och lite halvkomplicerat till sin fru också eftersom hon vill ha barn, något han inte är intresserad av. Han försöker kompensera barnlösheten med att ge sin fru allt annat materiellt som hon önskar, flott hus och ett eget galleri.

Allt går egentligen ganska bra för honom, tack vare lite extrainkomster från ett sidojobb som han har, ända till han ska hjälpa det norska gps-företaget Pathfinder med att hitta en chef. Då ökas plötsligt hastigheten till actionfilm med krockar, galen nietherterrier (en mycket speciell ras :-), rymningar, dödligt gift och krångliga bondgubbar.

Det enda tröttsamma med boken är alla referenser till varumärken, jag kan köpa att filmer försöker sälja vissa märken, det kostar stora pengar att göra film, men i böcker så är det mest bara tjatigt. Det går bra att skriva dyr champagne istället för Dom Perignon.

Som tekniknörd uppskattar jag däremot de lite framtidsinriktade gissningarna på var GPS-tekniken är om några år.

På tal om teknik, vad tyckte jag om att läsa en hel bok på Bookeen? Underbart, det kändes som att det gick fortare att läsa på läsplattan. Dessutom var det mycket bekvämare att läsa på läsplattan i sängen än att läsa en vanlig bok i sängen.

Andra som har skrivit om boken:
Bokbloggen
Kulturbloggen
Camillas boklåda
Groskro’s verden
Bare lille meg
Godt lesestoff

Om du gillar den här boken kanske du också tycker om:
Skumtimmen
Mike Larssons rymliga hjärta
Blodläge
Råttfångerskan

3 kommentarer

Filed under 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Roman

Den förspillda vakan – Nadeem Aslam

I en bergig trakt av Afganistan bor en övergiven engelsman med bara en hand. Han har i Afganistan fått sin fru, sin dotter och sitt hem. Han har genom Afganistans blodiga 1900- och 2000-talshistoria förlorat sin fru, sin dotter och sin hand. Det enda han har kvar nu är sitt hem med vackra väggmålningar och böcker uppspikade i taket.

I det hemmet samlas vartefter människor som söker något, förlorade bröder, förlorade kärlekar, sökande efter trygghet, sökande efter ett sätt att överleva och leva.

Eftersom boken handlar om Afganistan i nutid så är den sorglig och jobbig, den kan inte vara mycket annat med tanke på tid och rum. Men boken är också fantastiskt bra, den dyker ner i språket och kommer upp med vackra beskrivningar hängande likt vattenpärlor på vingarna. Boken filosoferar också över klassiska teman som ”göra gott – göra ont”. Den är väl värd att läsas, men man ska vara i balans och må bra innan man börjar läsa den.

Andra som har skrivit om boken:
Megablogg
Bok Nu
SvD
DN

5 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Nutida, Roman