Category Archives: Nutida

Jag ska bara fixa en grej i köket – Moa Herngren

Hitchcook visste det, det obehagligaste man kan göra är inte att berätta en historia om en invasion från mars i en avlägsen framtid där ben huggs av kors och tvärs, utan det riktigt obehagliga det är historier som är så nära vardagen som vanligt, men med något obehagligt som kommer krypande upp från ena hörnet. Moa Herngren kan sin Hitchcoock.

Ingrid i boken är ensamstående nybliven chef på sin gamla dagisavdelning, och en ganska ensam själ. Hon har sin mamma som är en lådvinsalkoholist, och en präktig syster som vägrar inse att mamman är alkoholist. Ingrid och hennes sjuåriga dotter brukar sitta i fönstret och titta på dem i husen mitt emot och de kallar dem för fiskar. Det är skrikiga fiskfamiljen och ensamma fiskmannen.

Juni bor varannan helg hos sin pappa som ärlite av en bohem som bor på en båt. Enligt Ingrid sköter han inte om Juni bra, han kan glömma att se till att hon får på sig mössan innan hon går till skolan. Men Juni själv hon vill bo mer hos sin pappa.

Ingrid känner sig hela tiden pressad, hon känner att hennes tidigare kollegor inte tycker om henne sedan hon blev chef. Hon blir hela tiden tilltryckt av sin präktiga lillasyster och hennes mamma ger henne heller inget stöd och några vänner verkar det inte finnas. Bortsett från den vita katten i boxen i kylen. Hon dricker lite vin varje fredag och lördag när Juni får ett glas läsk. Fast Ingrid dricker lite mer än ett glas vin för att döva ångesten, kanske lite för många glas, kanske ibland på tisdagar och onsdagar, börjar hon tappa kontrollen?

Det är en obehaglig bok, den är inte dålig obehaglig, utan väldigt bra obehaglig bok.

Om du tycker om Jag ska bara fixa en grej i köket så kanske du också tycker om:
Trött fet och femtio
Felicia försvann
Frihet
Ett annat liv
En förtjusande man
Kriget är över

Andra som har skrivit om boken:
I hyllan
Books are a girls best friend
Bohuslänningen
Kristina Simars
Bookcrossing
Bokhora
SvD
En inte särskilt pretto bokblogg
En bok om dagen
TV4
Resumé

1 kommentar

Filed under 2000-tal, ebok, Läst 2012, Nutida, Roman

Miraklet på Speedy Motors – Alexander McCall Smith

Ja, vad ska man skriva om Mma Ramotswee – stolt ägare till Damernas Detektivbyrå – som inte redan har skrivits? Det är ju trevliga böcker, hade det varit människor hade man gärna haft dem som grannar. De roar en oftast under en stund, ibland kan de få en att tänka ett varv till om någon sak eller fenomen, men de får en aldrig att ligga sömnlös och oroa sig för hur det ska gå, för det slutar ju alltid bra.

När jag funderade lite över hur det kan komma sig att de har blivit så oerhört populära trots att de utspelar sig i en för de flesta västerlänningar ganska så exotisk miljö i Botswana, så kom jag fram till att det måste bero på att böckerna handlar om allmänmänskliga saker. Det är avund, det är den sköra balansen mellan chef och anställd, det är lite gnäll om hur illa en del av dagens ungdomar uppför sig, det handlar om människor som av någon orsak är mer ensamma än vad de själva vill, det handlar om heder, rättvisa och hur man går tillväga för att inte trampa andra människor på tårna. Då är det plötsligt inte speciellt långt mellan till exempel Ödeshög och Gabarone.

Det här är den tionde boken om Damernas detektvibyrå och jag har läst de tidigare också. Alla böckerna har inte känts så välarbetade, en del har mer känts som koka-soppa-på-en-spik eller nu-måste-jag-få-färdigt-en-bok-till. Den här boken känns inte som en sådan.

Vad är det då för mirakel som väntar på Speedy motors? Att fosterdottern Motholeli ska kunna gå, att Mma Makutsi ska byta glasögon, att Mma Makutsi och den ohängde lärlingen Charles ska bli vänner? Och tonen har hårdnat i Botswana, det skickas hotbrev till Damernas Detektivbyrå!

Om du gillade Miraklet på Speedy Motors kanske du också tycker om:
Potensgivarna
Kaffe med musik
Delhis vackraste händer
Andra som har läst boken:
Pocketblogg
Bokslukaren
Sjöbacka
Gealach
Lilla Anna läser 
Oväsentligheter
Dagens bok
Design Me

Kommentarer inaktiverade för Miraklet på Speedy Motors – Alexander McCall Smith

Filed under 2000-tal, Bokrecension, Läst 2012, Nutida, Roman

Endera dan – Birgitta Stribe

Boken handlar om en fulfoting och genast trodde jag att det var en bok jag skulle känna igen mig i. Det gjorde jag inte, och jag hoppas att ingen känner igen sig helt för huvudpersonen Britt-Marie har verkligen ett miserabelt liv. Inte förfärligt, utan bara väldigt tråkigt. Hon bor i den lilla skånska orten Stingslie, i ett radhus med sin man, de båda döttrarna är utflyttade till diverse ortter, hon är en frilansjournalist som har fastnat i kommuntidningar och kåserier i en kattidning, trots att hon är allergiskt mot katter. Till råga på allt har hon så förfärligt groteska fötter att det knappt finns några skor som går på dem. Hennes man jobbar på ortens sportaffär och drömmer om att springa marathon, han har laddat för det länge, men han har inte kommit igång med träningen än.

Britt-Marie drömmer om att ut och resa och jobba för de stora prestigefyllda tidningarna. Istället får hon säga upp kontoret hon hyr för att hennes kunder är för få och betalar för dåligt.

I början av boken höll jag på att somna ifrån den, för det var bara miserabelt och ännu mer miserabelt. Men sedan tog den sig lite och det blev en hyfsad historia till sist i alla fall.

Om du gillade Endera dan kanske du också tycker om:
Delhis vackraste händer
Potensgivarna
Stenhimlen
Kaffe med musik
Lutherska badet

Andra som har skrivit om Endera dan:
Bokbrus
Boksyster
SR
Bims blogg
Boktokig

Kommentarer inaktiverade för Endera dan – Birgitta Stribe

Filed under 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2012, Nutida, Roman

Illustrado – Miguel Syjuco

Den här boken valde jag både för att den hade fått så otroligt bra kritik och för att den är skriven av en filipin och utspelar sig till stor del på Filippinerna. Det är vanligt med böcker som hoppar mellan olika historier och fram och bak i tiden, men den här boken tar priset i den kategorin. Huvudpersonen Miguel  som är filippin bosatt i  och har en mentor Crispin Salvador som också är exil-filippin. Hans mentor hittas plötsligt drunknad i Hudsonfloden, och manuskriptet till det stora mästerverk han arbetade med är helt försvunnet.

Crispin Salvador ska ha varit en fantastisk författare och delar av hans tidigare verk är inklippta i boken. Det är dels hans stora självbiografi som har en väldigt seriös ton, dels någon form av James Bond-historier med en massa biljakter och vackra kvinnor.

Miguel börjar leta efter vart manuskriptet med Salvadors pågående verk har tagit vägen och letandet tar honom tillbaka till Filippinerna som han har undvikit att besöka under många år. Boken är som sagt ett lappverk av olika historier och förutom ramberättelsen vävs det in ett antal filippin-historier, som mest kan liknas vid Norgevitsar.

Kanske tappade jag bort lite av boken genom att jag läste den på engelska, och den här boken har en engelska pepprad med svåra ord, men jag förstår ärligt talat inte bokens storhet. Jag ångrar faktiskt att jag inte gav upp den, men jag trodde hela tiden att den skulle bli så där fantastiskt bra som alla recensioner sa att den var.

Om du gillar Illustrado kanske du tycker om:
Båten
Dödgrävarens dotter
Den förspillda vakan

Andra som har skrivit om boken:
SvD
GP
Boktoka
Dagens bok
Tidningen Kulturen

Kommentarer inaktiverade för Illustrado – Miguel Syjuco

Filed under Bokrecension, Läst 2012, Nutida, Roman

Veterinärliv – Marianne Lindsjöö

En liten tunn pocketbok som landade i mitt knä och som snabbt blev slutläst. Återigen en kåseribok – fast jag har sett flera kalla denna typ av skrifter för krönikor, jag har alltid trott att krönikor var seriösa och kåserier var lättsamma – och återigen där husdjur eller i detta fall kanske snarare djur står i fokus. Marianne har jobbat många år som veterinär och har på så sätt umgåtts med många sorters djur; ormar, elefanter, kor, kängurur, men framför allt hästar.

Kåserierna är av blandad kvalité en del historier är helt makalösa, hur det går när man raggar upp poliser för att förlösa kossor eller hur man tar blodprov på elefanter, andra är lite segare. En del tycker jag direkt kunde ha redigerats bort, andra borde kanske skrivits om. Det är väl det jag tycker är negativt med boken, jag upplever det som att det inte har varit någon redaktör med som har strukit och krävt omskrivningar. Det är inget fel på språket i sig, men en del historier når trots det inte fram. Kanske fungerar den bättre som ljudbok.

Trots min negativa åsikter ovan så tycker jag om boken, de delar som inte når upp kommer man fort förbi, och de bra historierna är riktigt bra. För den som funderar på att bli veterinär är det absolut en bok att läsa för att få lite förståelse för yrket och vad som är viktigt, till exempel att ha en pålitlig bil om du är ambulerande veterinär.

Om du gillar Veterinärliv kanske du också gillar:
Fånge i hundpalatset
Råttfångerskan
Berlinerpopplar

Kommentarer inaktiverade för Veterinärliv – Marianne Lindsjöö

Filed under Bokrecension, Kåseri, Läst 2012, Nutida, Självbiografi

Fånge i hundpalatset – Martina Haag

Ja, jag är så gammal att jag tittar på På spåret, och det var då jag kom på att jag inte hade läst en enda bok av årets vinnare Martina Haag. Hon verkade ju intelligent och måste ju därför skriva bra. Dags att surfa in på Stockholms Stadsbibliotek och låna hem ett exemplar av hennes böcker till min lilla bookeen. Det blev Fånge i hundpalatset eftersom jag gillar hundar.

Det kanske inte var rätt val av bok eller så hade jag för stora förväntningar på den, för här sitter jag och känner mig lite lätt besviken. Det var en samling kåserier av varierande kvalité, en del var lite småroliga andra kändes lite mer tillkämpade. Eller så kanske det beror på att kåseriernas rolighetsfaktor bygger på igenkänningsfaktorn och jag känner inte igen mig i villaägande, 46-årig, motvillig hundägare och fyrbarnsmor.

Ja, det är ungefär det den går ut på, skratta lite åt hur jobbigt det är att ha fyra barn och en man som man inte är helt synkroniserad med vad det gäller prioriteringarna i livet.

Visst skrattade jag emellanåt, men de bästa kapitlen var de om hennes tonårstid. Kanske hade jag uppskattat boken mer om den hade handlat om det enbart? Sedan en detalj, men jag störde mig på alla särskrivningarna i boken, är det författaren, redaktören eller uppstod de när de boken gjordes om till ebok? Det är lite irriterande att läsa om ”vild svin” när det är ”vildsvin” det handlar om. Nej, jag har inga problem med att människor särskriver, men jag tål det inte i böcker där borde de vara förbjudna.

Om du gillade Fånge i hundpalatset så kanske du också tycker om:
En förtjusande man
Lutherska badet
Delhis vackraste händer

Andra som har skrivit om Fånge i hundpalatset:
En bok om dagen
Enkel men komplicerad litteratur
Tidningen kulturen
Beas bokhylla
Bokbrus
I min bokhylla
Bokcirkus
Evelina Lundin
Annina Torino
Intressesmurfen
Bokmania
Mathildas bokhylla
Läsvärt i plattform
Hem och lycka

1 kommentar

Filed under 2000-tal, Bokrecension, ebok, Kåseri, Läst 2012, Nutida

Trött, fet och femtio – Täppas Fogelberg

Egentligen skulle titeln kunna vara Självömkande, missbrukande och synskadad, för det är vad Täppas som boken handlar om är vid historiens början. Han är nyskild, teve-journalist med en syn som sviktar och som har barn med olika fruar.

Han håller på att bli blind i ögonsjukdomen retinitis pigmentosa, en obotlig näthinnesjukdom som sakta men säkert släcker ned synen. Fast Täppas har bestämt sig för att bli den första synskadade som inte är synskadad. Därför vägrar han att använda vit käpp och vägrar lyssna på talböcker och vägrar överhuvudtaget befatta sig med något som har med synskadan att göra.

Istället roar han sig med att besöka barer, trots att han ser risigt lyckas han alltid hitta fram till en bar, minst ett barbesök om dagen. Utöver det lyckas han övertyga olika läkare om att det är fruktansvärt synd om honom som håller på att bli blind så han behöver något för nerverna också, kanske lite stesolid?

Kort och gott Täppas är en ganska ömklig figur, som trots det har ganska bra kontakt med sina barn och som trots allt lyckas få jobb och få pengarna att räcka till. Det sköna med boken är att han inte försöker försköna porträttet av sig själv, för det går att stå ut med en ömklig person i en bok om det inte ingår några förskönande omskrivningar och det gör det inte i den här.

Jag har ibland funderat på hur en bok skulle vara om den skrevs av en som är blind och nu vet jag nästan. Eftersom Täppas har sett så finns det en hel del bildberättande i den, även om en del av bilderna är sådana han inte har sett utan bara fått återberättade för sig. Men ganska mycket i boken beskrivs i form av ljud och lukter, hur är det att komma ut på en gata i Gamla Stan en tidig morgon, vilka ljud och lukter möter en då. Det intressanta är att jag kommer på mig själv med att tänka ”javisst, det är så det låter eller det är så det luktar”. För det är ju inte så att man som seende inte hör eller känner lukter, det är ju bara det att vi sällan reflekterar över det, för det finns så mycket synintryck som vi tar in och som får högre prioritet i hjärnan.

Trots att jag gillade boken så kändes den lite lång, fast jag vet inte riktigt vad jag skulle ha kapat bort.

Om du gillade Trött, fet och femtio så kanske du också tycker om:
En dag ska jag ta mig någonannanstans
Avig Maria
Felicia försvann
Mike Larssons rymliga hjärta
Ett annat liv
Livet som mig själv

Andra som har skrivit om Trött, fet och femtio:
SvD
Sydsvenskan
Gunillas stickblogg
Norrbottenkuriren 
TV4
Allehanda
Bims blogg

1 kommentar

Filed under ebok, Läst 2012, Nutida, Självbiografi

Delhis vackraste händer – Mikael Bergstrand

Jag trodde att jag hade hittat på en ny term för den här sortens böcker – gubblitt. Alla tjatar ju om chiclit, om böcker som handlar om kvinnor i 20-35 årsåldern. Ett ord jag tycker illa om för att det oftast sägs i en lätt nedlåtande ton, och för att man klumpar ihop riktigt bra böcker, med böcker som har mer gemensamt med tidningen Elle. En googling senare visar det sig att jag i vanlig ordning att jag inte är speciellt nyskapande och jag är definitivt långt ifrån först med att komma på ordet.

Hur som helst min definition av gubblitt är lättlästa historier om medelålders eller äldre  män. Tänk er Nick Hornby, 100-åringen som klev ut genom fönstret eller liknande böcker. Inget nedlåtande, för man kan inte konsumera enbart hårdsmält och tung litteratur, det är inte bra för hjärnan, den behöver variation precis som magen. Och då kommer vi in på vad boken egentligen handlar om, för huvudpersonen Göran Borg är definitivt ur balans när han kommer till Indien och träffar sin blivande indiske vän Yogi som försöker förklara för honom att allt i tillvaron handlar om balans.

Görans liv befinner sig i en nedåtgående kurva, han är frånskild, har dålig kontakt med sina barn, är överviktig och tunnhårig, och får sparken från sitt jobb. Då föreslår en kompis att han ska följa med till Indien, något Göran gör mycket motvilligt. Indien vänder både ut och in, och upp och ner på Göran.

Det här är en bok jag skulle vilja läsa på semester, den kräver inte speciellt mycket men den ger en hel del och dessutom är den humoristisk och skön.

Om du gillade Delhis vackraste händer så kanske du också tycker om:
Hundraåringen som klev ut genom fönstret
Lutherska badet
Kaffe med musik
Mike Larssons rymliga hjärta
Hallonbåtsflyktingen

Om du vill läsa andra skildringar om Indien:
Shantaram
Den vita tigern

Andra som har skrivit om Delhis vackraste händer:
Kim M Kimselius
Boksynt
Hanneles bibliotek
Retrobloggen
Evas bokvärld
Kristina Simars
HD
Svedemar
NSD
 

11 kommentarer

Filed under 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2012, Nutida, Roman

Asyl – Liza Marklund

Asyl är uppföljaren till boken ”Gömda” som handlar om hur den unga kvinnan Maria Eriksson träffar en muslimsk man i Sverige genom sitt engagemang i flyktingfrågor. De två blir ett par och allt eftersom blir han allt mer kontrollerande och till sist övergår det i ren misshandel. Den boken läste jag för många år sedan och trots att jag minns boken som att den var skriven som en kvällstidning så var historien intressant och värd att läsas. Så när det för cirka tio år sedan kom ut en uppföljare på boken och om vad som hade hänt sedan så tänkte jag att jag skulle läsa den, men det har inte blivit av förrän nu.

Den här boken tar vid där den förra boken slutade, familjen har varit utomlands i ungefär ett halvår och kommer nu tillbaka till Sverige . De måste fortfarande gömma sig, de får inte vistas ute mer än nödvändigt, i nödvändigt ingår att ta sig till sjukhus, att köpa mat och att gå tvärs över gatan för att tvätta kläder. Däremot ingår inte att barnen ska vara ute och leka eller att träffa andra barn. Det är kort och gott en väldigt låst och instängd tillvaro som familjen lever.

Maria letar efter minsta lilla möjlighet, lyfter alla stenar för att försöka skapa ett rimligt liv. Hon får höra talas om en organisation Evigheten som hjälper kvinnor i hennes situation att gömma sig och skapa ett nytt liv.

I en dom konstatera domstolen att familjen som i boken kallas Eriksson måste lämna Sverige för att kunna leva ett normalt liv. Familjen blir alltså flyktingar från Sverige. De första åren försöker de leva i Chile, men på grund av ekonomiska svårigheter och sjukdomar ger de upp och flyttar vidare.

Den här boken uppfattar jag som mycket bättre skriven än den förra, kanske Liza Marklund hann utvecklas en del som författare mellan de båda böckerna? Historien är också lite mer positiv än den förra boken, Maria hittar hela tiden möjligheter i sin situation som skulle ha slagit ner de flesta människor jäms med fotknölarna.

Om du gillade den här boken kanske du också tycker om:
Fjäril i koppel
Dödgrävarens dotter
Och var hör du hemma?
Mike Larssons rymliga hjärta
Shantaram
Din heder

Andra som har skrivit om Asyl:
SvD
Tottis
Hassus
Feminetik
Bokbloggen
Josefine Renko
Lenas Bokblogg
Ord och inga visor
Gunilla Hjelm
DN

5 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2012, Nutida, Roman

Steve Jobs en biografi – Walter Isaacson

Nu har jag äntligen läst klart biografin om Steve Jobs, det tog sin lilla stund. Det var inte bara det att det var närmare 600 sidor, utan det beror också på att jag inte är en biografimänniska (något som jag kommit på först efter att under ett år ha  läst Kajsa Grytts, Peo Enquists och Morgan Allings biografier).

Det finns mycket bra med boken, den tar upp allt väsentligt från födelse till död, och det utan att haka upp sig på en massa barndomsskildringar, på sidan 100 har redan första Appledatorn byggts. Man får lära sig en massa om hur man tänker på Apple och hur de bär sig åt för att tjäna pengar. Den beskriver väldigt detaljerat om hur viktigt det är för Steve Jobs att alla Apples produkter ska integreras med varandra, till skillnad mot PC- och Android-världen som han kallar för den fragmenterade världen eftersom inget hänger samman.

Bokens stora styrka är att den verkar ge ett riktigt ärligt porträtt av Steve Jobs, han beskrivs inte som en ängel. Visst beskrivs han som ett geni vad det gäller att ta fram de produkter som många människor vill ha – en produkt man tar ur kartongen och så fungerar den – men också som en riktig djävul till chef som snor de anställdas idéer och som blåljuger så att han själv tror på lögnerna. Och lustigt nog beskrivs Bill Gates Microsofts grundare som en ganska hygglig och sympatisk kille.

Det som stör mig är att jag aldrig hittar någon glöd i historien, den där lysande röda tråden som gör att man bara vill läsa mer och mer. Morgan Allings Kriget är över hade den, men här lyser den med sin frånvaro. Allt berättas, korrekt och tidsordning, men det lyfter aldrig. Det känns inte som jag egentligen lärde känna personen Steve, det var mer som om någon som berättade om sin farmor.

Sedan stör det datanörden i mig att man skrivit WYSYWYG istället för WYSIWYG och att man kallar Fortran för ett avancerat programmeringsspråk när jag tror de menade ett högnivåspråk.

Andra som har skrivit om boken:
SvD
UNT
Webbfabriken
Fredrik Öberg
Du är vad du läser
Gunnar.se
Nutopia
Steinberg
IT-tjej
Tony Main
HBL
DN
Macken
Kajak
IDG
Litteraturmagazinet
USA-bloggen
Fröken fräken
Boksyster
Dixikon
I min bokhylla
Om du gillade Steve Jobs biografin kanske du också tycker om:
Livet som mig själv
En dag ska jag ta mig någonannanstans
Kriget är över
Ett annat liv

1 kommentar

Filed under Bokrecension, ebok, Läst 2012, Nutida, Självbiografi

Lutherska badet – Unni Drougge

Barbara är en barnlös medelålderskvinna som har en otrohetsaffär på sitt samvete efter en semesterresa. Hon känner sig lite allmänt missnöjd med livet. Hon arbetar som psykoterapeut och är less på det, och på utsikten från sitt jobbfönster, trött på klienter som den jobbige store regissören med drogproblem, och trött på sin man (en forskare med en avhandling som aldrig blir klar) som hon måste behandla som ett barn. Så vad gör hon, hon börjar gå till den gamla simhallen Lutherska badet och ta sig ett morgondopp. Där lär hon känna de ”gamla tanterna” som är morgonpigga, eller kanske snarare morgonsura nog att besöka badet vid den tiden. Hon kallar dem strutsen och grodan och lyssnar till bråket om temperaturen i bastun. Lutherska badet blir hennes trygga plats i en mycket orolig tid i hennes 46-åriga liv.

Det är mycket som är oroligt för henne, det börjar en ny mörk sekreterare på jobbet, mensen uteblir, hennes mamma krånglar mer än vanligt, hennes systers familjesituation gungar och Björn hennes man börjar intressera sig för den nya sekreteraren.

Jag har aldrig läst en bok av Unni Drougge förut och först tyckte jag det var väldigt mycket underliv, nästan så att det var tjatigt, men sedan tog sig boken och blev en behaglig bilåkarbok som inte ställde några större krav. Språket tar ut svängarna och känns lite H&M, till exempel meningar som ”Skulle mamma nu dra fram ytterligare ett skelett ur garderob, det kändes som om Barbara redan hade ett skelett i halsen”. Men klarar man av att bortse från sådana böljande vågor så är det som sagt var en behaglig bok. Nina Gunke som uppläsare var också en trevlig bekantskap.

Andra som har skrivit om boken:
Hundöra
Två stickor och en virknål
The Bookpond
Bokblomma
Aurora Aurum
Bookcrossing
Dagensbok
Bulldozer
Eva Hudin
Wildhjerta
Emmas

Om du gillade Lutherska badet kanske du också tycker om:
En dag ska jag vara någon annanstans
Boken om mig själv
Potensgivarna
En förtjusande man 

4 kommentarer

Filed under 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Ljudbok, Nutida, Roman

Musselstranden – Marie Hermanson

Det här en roman som inte låter sig placeras i något fack, den är en roman som handlar om en gåta och ett lik men utan att vara deckare.  Den är sin helt egna genre och det gillar jag skarpt.

Vanligtvis läser jag inte om böcker, men eftersom sambon inte hade lyssnat på denna och den handlar om västkusten dit vi var på väg så fick det bli ett undantag.  Boken utspelar sig i en blandning av nutid och sent 60-tal, den vi möter är dels den unga Ulrika som är ensambarn och tillbringar sina somrar vid havet, den kulturella elitfamiljen Gattman från Stockholm som är sommargrannar med Ulrika, och så är det en konstig berättelse om  en kvinna Kristina som har psykiska problem och döljer ansiktet bakom djurmasker.

Ulrika blir helt betagen av familjen Gattman, och i synnerhet i dottern Anne-Marie som hon blir vän med. Allt Gattman säger och gör är helt fantastiskt enligt Ulrika.  Det är familjen Gattman enligt den svenska kultureliten också, så när Gattman adopterar en liten indisk flicka så blir det en del skriverier om det också. Det var fortfarande ovanligt med internationella adoptioner i slutet på 60-talet.

När Ulrikas föräldrar en sommar inte kan åka till sommarstugan så får Ulrika istället bo hos Gattman. Ulrika och Anne-Marie ska till och med få åka med de äldre syskonen till en ö på midsommarafton, efter den midsommaren är inget sig likt.

Den vuxna Ulrika är frånskild med två barn och arbetar på universitet där hon forskar om bergtagningsmyten. Hon vill visa sitt sommarparadis för sina två söner och ta med dem till musselstranden.

Uppläsaren Maria Johansson var en ny bekantskap och en trevlig sådan. En mycket behaglig röst som passar perfekt till historien. Och det blir nog några till böcker av Marie Hermanson det närmsta året, hennes sätt att berätta historien på är fantastisk. Allt berättas inte, det lämnas tomma gap där man får fylla i med sina egna tankar, samtidigt så plockar hon upp detaljer och beskriver så att jag ser det tydligt framför mig. Det är också en bok man kan läsa på mer än ett plan, det finns den övre berättelsen om Ulrika, men under den döljer sig berättelsen om att växa upp och dolda hemligheter.

Andra som har skrivit om boken:
Bokberoende
Bokbloggen
Västmanländskans bokblogg
Ord och inga visor
Du är vad du läser
Böcker!
Bokmania

Om du gillade den här kanske du också tycker om:
Nu vill jag dig milda sånger sjunga
En dag ska jag ta mig någon annanstans
Råttfångerskan
Aprilhäxan

1 kommentar

Filed under Bokrecension, Läst 2011, Ljudbok, Nutida, Roman

Jag möter dig i Larnaca – Azar Mahloujian

Precis som förra boken så handlar den här boken om ett mord, men den är ingen deckare alls. Istället handlar det om ett politiskt mord av en iranks man Hamid boende i Sverige som mördas på Cypern 1989. Hamid har varit oppositionell i hela sitt vuxna liv först mot shahen och sedan mot Khomeini, till sist blir han tvungen att fly och hamnar i Sverige.

I Sverige träffar Hamid Lena som han får dottern Rosa med, och Rosa är bara några år när hennes pappa mördas på Cypern. Romanen utspelar sig delvis i nutid när Rosa försöker få reda på mer om sin pappa och hans iranska ursprung, hennes mamma har aldrig velat berätta något om vad som hände.

Den andra berättelsen i boken utspelar sig 1989 när Hamid åker till Cypern för att träffa sin mamma där. Hans mamma får inte visum för att besöka honom i Sverige, men Cypern har inte så hårda restriktioner för iranska turister och dit kan hon åka utan problem. Fast hon kan givetvis inte något annat språk än iranska så Hamids kusin följer med som tolk och ledsagare.

Boken har ett behagligt språk och människorna känns levande. Den enda personen som jag inte riktigt får grepp om är dock huvudpersonen Rosa, hon blir bara en ytlig bekant, medans Hamids mamma och kusin blir mina nära vänner. I övrigt är det bara en liten detalj som stör mig, viljan att lära ut saker sticker ut lite för mycket ibland. Visst Hamids kusin är lärare, men har inte iranska lärare semester någon gång? En del böcker jag läste som barn och tonåring hade den där lite jobbiga lärarrösten också: ”i detta landet använde man xxx för att göra yyy redan på tidig medeltid, berättar en av karaktärerna i boken”.

I övrigt är det en otroligt bra och välskriven historia, trots att historien inte bygger på spänning så blir den aldrig seg utan det känns som om man sakta rör sig framåt. Trots att det fanns gott om studenter med iransk bakgrund på svenska universitet och högskolor när jag pluggade på 90-talet så har jag väldigt lite kunskap om vad som egentligen pågick i Iran, den här boken berättar en del.

SvD
Per Wirten
HD
Amnesty
GP
Meny
Fritz Ståhl
LO-tidningen
Kristianstadbladet
Schampoo Rising

Om du gillade den här boken kanske du också tycker om:
Fjäril i koppel
Och var hör du hemma
Båten
Den förspillda vakan
Andarnas hus 
En halv gul sol

1 kommentar

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Roman

Frihet – Jonathan Franzen

Det här är en omtalad bok – jag är lite skeptisk till omtalade böcker. Jag vet att jag förväntar mycket av omtalade böcker, ofta kanske lite för mycket. Det är svårt för en bok att leva upp till att vara så fantastisk som de som tycker om den beskriver den som. Bortsett från att den var omtalad så visste jag inte speciellt mycket om den, jag fick för mig att den var skriven av en svensk för Jonathan Franzen lät så svenskt.

Början var seg, seg som sirap, jag var på väg att ge upp den när allt handlade om den idylliska lilla amerikanska villaförorten och livet där. Det är få böcker som beskriver idylliska amerikanska villaförorter som jag tycker om, det blir liksom bara mosigt, hellre en svensk disharmonisk villaförort som ”Vi vi villa”. ”Frihet” fick 50 sidor på sig att skärpa till sig, och det gjorde den, den började istället handla om amerikansk collegemiljö och de lite mer mörka sidorna av de beskrivna personligheterna.

Patty som är en fd lovande basketspelare, numera gift med den präktige Walter som gör allt, precis allt för Patty. Deras två barn Jessica och Joye är två så exemplariska barn som bara två barn kan vara. Det enda som kanske skaver lite är Walters bästa vän från collegetiden Richard Katz, musikern med alla kvinnohistorier.

Sedan blir det en djupdykning ner i allt som inte är perfekt. Det märks att Jonathan Franzen kan sina ryssar, ”Alla lycklig familjer är lyckliga på samma sätt, men alla olyckliga familjer är olika på sitt eget sätt”. Han drar in frihet och fåglar som symboler för frihet så ofta han kan, fast ”Frihet” når inte riktigt upp till Anna Karenina-nivån. Men boken börjar svänga lite när den börjar komma in på de jobbiga historierna som döljer sig i Pattys och Walters historik. Varför har Patty inte någon kontakt med sin familj? Älskar Patty verkligen Walter? Varför är det alltid så spänt när Richard är på besök? Och varför trivs inte Joye hemma? Och känner sig Jessica verkligen älskad? Om man ska sammanfatta boken så handlar den om alla problem som vår tids frihet ställer till med, eller kanske om vilken frihet vi inte har?

Så jo, jag kan förstå de positiva recensionerna, men jag kanske inte instämmer helt i dem, även om jag tycker att det är en väldigt bra bok så känns det som om den är lite av en oslipad diamant. Det finns ställen som hade behövt mogna, ställen som hade behövt fördjupas.

Andra som har skrivit om boken:
GP
SvD
Fiktiviteter
Pesto Silvestri
Och dagarna går
DN
Bokcafé Pilgatan
Sladdertackan
Gradvall
Textanvisning
En bokcirkel för alla
HittaEboken

Om man gillar den här boken kanske man tycker om:
Båten

Berlinerpopplar

Vi i villa 

4 kommentarer

Filed under Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Roman

Råttfångerskan – Inger Frimansson

Det här är en riktig thriller fullt i klass med Hitchcook. Fast sambon trodde att jag lurat på honom en relationsroman om ett skillsmässodrama, men bara under första skivan. Sedan satt han och gnagde på naglarna lika mycket som jag.

Den store Titus är sjuk, allvarligt sjuk, faktiskt döende. Hans livshistoria innehåller tre kvinnor, den första som han har de båda döttrarna med och som lämnade honom för en annan när flickorna var små, den andra Rose som han bedrar och lämnar för den tredje bokhandelsägaren Ingrid.

Titus dåliga samvete för hur han lämnade Rose vaknar till liv och han vill att Ingrid ska åka hem till Rose ensliga stuga och be henne komma till honom. Det hela utvecklas till ett gisslandrama.

En rolig detalj i boken är att den utspelar sig i den litterära branschen, det är förläggare, korrekturläsare och bokförsäljare. Det är en branch som jag tycker är märkligt osynlig i de flesta böcker.

Inläsaren Gunnel Fred var dessutom en mycket behaglig nyhet. Läste precis att det fanns en uppföljare på den, Det kalla landet. Ska nog önska den i julklapp.

Andra som har läst boken:
Bokbloggen
Sveriges Radio
Nisse Scherman
Tofflan
Meny

Om man gillar denna boken så gillar man kanske också:
Blodläge
Skumtimmen
Aprilhäxan
Berlinerpopplar

9 kommentarer

Filed under Bokrecension, Läst 2011, Ljudbok, Nutida, Roman

Kaffe med musik – Karin Brunk Holmqvist

Efter att ha varit lite besviken på den förra boken som jag läste av Karin Brunk Holmqvist så blev jag desto gladare av denna. Den här påminner mycket mer om Potensgivarna. Det är de tre syföreningsvännerna Viola, Inez och Olga som känt varandra i evigheter som har vunnit en resa till en julmarknad i Tyskland. Ja, så har de ju den  fjärde och nytillkomna syjuntemedlemmen  som inte riktigt passar in, men som ändå blir medbjuden, trots att hon inte köpt någon lott.

Det blir bussresa till Tyskland, de åker alltså utomlands, för en del av deltagarna är det något oerhört stort. Ja, inte bara att det är en utrikes semesterresa utan också det att resa utan sina män som de annars alltid har ikring sig.

Det uppstår givetvis ett antal klichéartade bussrese-incidenterl, men eftersom det är Karin som är författare så känns inte klichérna så påklistrade utan mer som en slags vänlig dokumentär av hur vi beter oss. Tänk Sällskapsresan, alltså den där första filmen när de åker till Mallorca, fast detta är i bokform och en bussresa till en tysk julmarknad. Trots att boken innehåller en del smådramer så är den småputtrigt hemtrevlig och jag trivs i boken!

Andra som har skrivit om boken:
The moonwitch blog
Sladdertackan
En bok om dagen
Schrink
Jennies boklista
Bokmalen
Om man gillade den här tycker man kanske också om:
Potensgivarna
100-åringen som klev ut genom fönstret
Matthandlare Olssons död

7 kommentarer

Filed under 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Nutida, Roman

Fjäril i koppel – Zinat Pirzadeh

Någon har sagt mig att persiska är det mest poetiska språket och när man hör en boktitel som den ovan är det lätt att tro på det. Och titeln är inte det enda som jag tyckte om med boken, efter de första två sidorna så var jag fast. Det enda som var synd var att den tog slut för fort, den hade gärna fått vara ännu tjockare.

Huvudpersonen Shirin är en flicka/ung kvinna i Iran, och historien börjar under shahens tid och slutar under Iran/Irak-kriget. Hon beskriver dels hennes sista natt innan flykten, men i den historien väver hon hela tiden in sina minnen. Minnen som handlar om den dåliga relationen mellan henne och hennes mamma, och den bra med hennes pappa och de underbara relationerna med sin mormor och sin bäste vän Emad.

Det handlar om vad som fjättrar människor, och samtidigt handlar det om det moderna Irans historia sett med kvinnoögon. Jag längtar efter att läsa fler böcker av Zinat.

Andra som har skrivit om den här boken:
Boktokig
Mettes pocketblogg
Bohemian rhapsody
I min bokhylla
Mina boktips
Don Christos
Kristina Simar
DN
Bokdebutant
Bookis
Jennies boklista
Beasbokhylla

Om man gillar denna boken kanske man tycker om:
Den förspillda vakan – Nadeem Aslam
Och var hör du hemma? Anne Tyler

4 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Roman

Per-Olov Enquist – Ett annat liv

Den här boken började jag läsa för att jag aldrig hade läst någon bok av P-O Enquist, fast en fjärdedel in i boken så irriterade jag mig på språket, det liknade det i Lewis resa vars författare jag hade glömt, men det var ju densamme.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det är svårt att recensera en självbiografi för det blir lite som att recensera någon annans liv.  Det som fick mig att läsa klart boken trots att jag hakar upp mig på språket är historierna, både de från hans barndom utan lekkamrater och de Forrest Gump-aktiga historierna från hans vuxenliv. För han är verkligen en svensk Forrest Gump, som varit med om de svartas frihetsdemonstrationer i den amerikanska södern, det israeliska gisslandramat under OS 1972 och när frihetsklockorna ringde i Prag 1989. Precis som Forrest Gump så var han i centrum av historien men uppfattar trots det inte riktigt händelserna.

Mycket som jag hört om den här boken innan har handlat om hans alkoholism, men en stor del av boken handlar om livet innan alkoholen tog överhanden och det gör faktiskt boken väldigt sympatisk. Hans beskrivning av sin mamma är helt fantastisk, om hur hon arbetade som folkskolelärarinna och hur hård och samtidigt kärleksfull hon var mot honom.

Det enda jag saknar historiemässigt i boken är annars kvinnorna, bortsett från hans mamma. Hans fruar agerar mest som någon slags kulisser och alla studiekamrater, alla kollegor i branschen, alla vänner de är samtliga män.

Men så var det språket, vad är det som jag hakar upp mig på? Jo, alla dessa upprepningar, tror han att läsaren är dement. Varje sak nämns minst fem gånger. Det blir tröttsamt. Om man tycker den är jobbig i början kan man bara trösta sig med att den rycker upp sig på slutet,  men det är ju så dags då.

Andra som har skrivit om boken:
SvD
DN
La Bibliofille
Brogren
Iris
Bokmania
Camillas boklåda

 

Om man gillar den här boken kanske man gillar andra självbiografier:
Kajsa Grytt – Boken om mig själv
Morgan Alling – Kriget är över
eller ett par andra böcker jag uppfattade som svårlästa:
Håkan Nesser – Maskarna på Carmine street
Sigrid Combüchen – Spill

 

 

4 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Självbiografi

Stenhimlen – Karin Brunk Holmqvist

Ibland får jag för mig att författare som har gett ut succé-böcker tvingas pressa fram fler böcker av förlaget på alldeles för kort tid för att tjäna in alla reklampengar som förlaget har lagt ner på författaren. Den här boken är en sådan, jag tyckte Potensgivarna var en fantastiskt rolig bok och den hade dessutom en bra historia, men Stenhimlen har egentligen bara temat udda själar i trakten av Kivik med en medelålder överstigande 55 i persongalleriet gemensamt med Potensgivarna. I övrigt så är det inte mycket gemensamt, historien är en klichéartad kärlekshistoria utan några som helst överaskningar.

Huvudrollen har den hemmaboende 34-åriga Erna som bor med sin vresige far och sin kloka, snälla men något förtryckta mor på en gård utanför Kivik. Erna förlöstes med tång och fick som men av det en konstig huvudform och inte är det mycket bevänt med hennes hår heller så huvudformen syns verkligen och hon har blivit mobbad för det. Hon är ganska intelligent men det är svårt för omgivningen att märka av det eftersom hon knappt vågar prata med folk.

I trakten där hon växer upp finns en gammal fornlämning ”Kungsgraven” och det sägs att om vinden vänder när man står där så blir man så som man är just då. Är man fattig så kommer man alltid bli fattig, och böjer man sig kommer man alltid bli puckelryggig. Det sägs också att om man älskar inne i kungagraven så kommer man älska varandra för evigt.

Historien startar med att Ernas familj är på den enda nöjet de kostar på sig, att åka på auktion. Denna auktion är efter rektor Påhlsson, om honom går det skvaller att han en gång ska ha haft en älskarinna. Han var också mycket beläst och Erna ropar in en låda av hans gamla böcker, det gör också en stockholmare som nyligen har flyttat till Österlen.

Med den här introduktionen kan ni nästan gissa er till resten av historien…

Andra som har skrivit om den här boken:
En bokcirkel för alla
Bibliotekstipset
Ylva kort och gott
Boktokig
Böcker hos Cissi
Angos film- och bokblogg

DNs intervju med författaren

 

Om man gillar den här boken tycker man kanske också om:
Potensgivarna – Karin Brunk Holmqvist
Mike Larssons rymliga hjärta – Olle Lönnaeus
En förtjusande man – Marian Keyes
Det behagliga med lördagar – Alexander McCall Smith
100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann – Jonas Jonasson

7 kommentarer

Filed under 2000-tal, ebok, Läst 2011, Nutida, Roman

Skumtimmen – Johan Theorin

Första boken av Johan Theorin som blev den sista av de hittills tre utgivna deckarna av honom som jag läser. Det är i denna boken som Gerlof introduceras i form av en av de få äldre personerna ifrån Stenvik som fortfarande är vid livet och som fortfarande befinner sig i eller i närheten av Stenvik. Gerlof bor på ålderdomshemmet i Marnäs, men har kvar sin lilla stuga i Stenvik.

Det är vid den stugan i Stenvik precis på gränsen mellan havet och Alvaret som hans femårige dotterson försvinner samma dag som Ölandsbron invigs. Hans dotter kommer aldrig riktigt över sin sons försvinnande, hon har flyttat till Göteborg där hon bor ensam. Hon mår psykiskt dåligt och är sjukskriven från sitt arbete som sjuksköterska. Då ringer Gerlof och säger att han kanske har fått upp ett nytt spår på vad som har hänt Jens. Han och hans två äldre vänner har kommit på något och Gerlof vill att Julia ska komma till Öland.

Precis som i de två andra böckerna (Nattfåk och Blodläge) jag har läst tidigare så spänner gåtan över flera decennier, gåtan är aldrig kristallklar, den är alltid grumlig och den är grumlig hela vägen till slutet. Faktum är att den är lika dimmig som det var den dagen när Ölandsbron invigdes.

Den här boken lyssnade jag på som ljudbok och uppläsaren Magnus Krepper gör ett fantastiskt jobb. Boken är bra i sig, men han lyckas få med allt bra och till och med göra den ännu bättre. I hans röst hör man dimman på Alvaret.

Andra som har skrivit om den här boken:
Pocketblogg
Ljudboken
Bokbloggen
Malin
Hallinbloggar
Dagensbok
SvD
DN

4 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Ljudbok, Nutida, Roman

Boken om mig själv – Kajsa Grytt

När jag flyttade hemifrån och skaffade min första CD-spelare var en av de första skivorna Kajsa Grytts och låten Camargue var min favorit. Den kändes sann, äkta och självupplevd och var helt enkelt en oerhört bra låt. Det känns lite tungt att tjugo år senare läsa Kajsas kommentar om den i sin egen bok att hon tyckte den skivan inte blev bra, den blev larvig.

Hennes bok handlar precis som titeln säger om henne själv och hennes liv. Hon vill ha det till att det kanske är en handbok i hur man inte gör karriär, men jag skulle nog hellre vilja kalla det en handbok i hur man kan ha spelningar från man är tjugo till man är femtio. Eller kanske hur man lever ett liv rikt på erfarenheter, allt från hur det är att spela på allt från Roskildefestivalen, på små klubbar i New York och på festivaler i Nordkorea, till hur det är att arbeta som behandlingsassistent med inriktning mot människor med knarkproblem, till hur det är att arbeta i reklambranschen.

Det var väldigt upplyftande att läsa en bok om den kravlösa glädjen till musik nästan direkt efter att ha läst En tigermammas stridsrop som handlade så mycket om hård disciplin i musikträning för att kunna bli bäst.

Det som jag kan tycka är synd med boken är att jag tycker den borde ha blivit hårdare redigerad. Visst kan man förstå viljan att räkna upp alla som deltagit i något projekt för att inte trampa någon på tårna, men för mig som läsare är det intressantare att läsa om projekten och kanske höra om någon enstaka annan person som deltagit i projektet än i hela ”eftertext-raddor” där 10-15 namn räknas upp, varav det är ett eller två som säger mig något. Det känns överhuvudtaget som om boken borde ha kortats ner för att bli riktigt bra, nu är den bara bra. Kill your darlings helt enkelt!

Andra som har skrivit om boken:
Bernur
Kulturbloggen

SvD
DN
Sourze
I hyllan
Benshi 

8 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Självbiografi

Potensgivarna – Karin Brunk Holmqvist

Om man gillade 100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann så är sannolikheten stor att man också tycker om Potensgivarna.  Istället för en rastlös gammal man som rest runt i hela världen så handlar det om två äldre systrar som bott i samma by, ja till och med samma hus i hela sina liv. De har ytterst sällan varit längre bort än Simrishamn och de har aldrig lämnat Sverige.

Livet går sin lugna gång, de sköter om sin trädgård, de bor i sitt omorderna barndomshem utan indraget vatten, dass ute på gården och värmer huset med vedspisar. Men de har passerat 70 med råge båda två och det börjar kännas jobbigt att gå på utedasset i synnerhet vintertid. Deras 10-år yngre bror försöker övertyga dem om att de ska flytta in på hem och så kan han ta hand om föräldrarhemmet. Han tänker modernisera det och göra det till sommarbostad, men det säger han givetvis inte.

Ett annat bekymmer för systrarna är att deras granne sedan barndomen har dött och grannhuset har sålts. Systrarna har alltid hämtat sitt vatten ur en brunn som ligger på grannens tomt och hur ska det gå med det när det nu blir en ny ägare?

Men det stora problemet igenom boken är hur de ska få pengar till att ordna med ett badrum inne, inte har de så stora pengar sparade. Men de får en idé när de ser grannens katt sätta på en annan katt!

Vill man ha något lätt och roligt att läsa under semestern så är det denna boken man ska läsa, enda nackdelen är att den tog slut lite för snabbt!

Andra som har skrivit om boken:
Böcker hos Cissi
Pocketblogg
Horisonten
En bok om dagen
Livet enl Minimi
Angos bok och filmblogg

6 kommentarer

Filed under 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Roman

Maskarna på Carmine Street – Håkan Nesser

Kan man tänka sig något sorgligare än ett par vars barn blir kidnappat? Det skulle i så fall vara att kvinnan har förlorat ett tidigare barn och man i en bilolycka. Det är grundstommen i Håkan Nessers roman Maskarna på Carmine Street. Paret Winnie och Erik flyttar till New York närmare bestämt Manhattan för att försöka börja om livet på nytt, eller för att fly det som hänt eller kanske båda delarna.

Winnie är konstnär och jobbar hemma i lägenheten och Erik är författare och han brukar gå iväg till ett bibliotek om dagarna för att sitta där och skriva, eller i vart fall försöka att skriva. Boken är en slags blandning av deckare och psykologisk roman i ett blandat med lite mystik.

Det här kanske är en bra bok, den är ju oerhört välskriven med fina nyanser i språket, men jag uppfattade första två tredjedelarna som oerhört långsamma. Orsaken till att fortsätta var för att få reda på gåtans lösning.

Förlaget tyckte säkert att det var kanonbra att författaren själv läste sin egen bok, det tycker inte jag, för Håkans röst var bland de tråkigaste uppläsarröster jag någonsin hört. Sedan är det här kanske inte en bok som fungerar som lyssnarbok, kanske hade den lyft om man läst den i tryck?

Andra som har skrivit om boken:
DN
SvD
Bokhora
Boktoka
Sladdertackan
Marknadsbacken
Nissescherman
Mettes pocketblogg

1 kommentar

Filed under 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Ljudbok, Nutida, Roman

Tigermammans stridsrop – Amy Chua

I lågstadiet hade vi en skrivbok där vi skrev historier helt fritt, i den boken rättades inga stavfel, inga kommatecken lades till av läraren i efterhand, inga grammatiska fel granskades, för med det skrivhäftet skulle vi lära oss att det var roligt att skriva, inget annat. Efter att ha läst Tigermammans stridsrop kan jag inte låta bli att undra vad Amy Chua skulle ha tyckt om boken, då när hon stenhårt drillade sina två döttrar i piano och fiol och samtidigt krävde att de alltid skulle vara bäst i skolan.

Hennes döttrar skulle ständigt vara bättre än vad lärarna förväntade sig, de skulle kunna alla sina läxor som ett rinnande vatten. De fick inte gå hem till andra barn och leka, för de skulle studera, de skulle förbereda sig för framtiden. I boken beskriver hon öppet om hur hårt hon har drivit sina döttrar, hon har hotat dem med att skänka bort deras leksaker om de inte spelar fiolläxan perfekt, med att de inte ska få några julklappar, tvingat dem att spela fyra timmar i rad utan paus för vare sig middag eller toalettbesök, allt för att nå precision.

Det här är metoder som låter hemska för de flesta västerlänningar och det är hon fullt medveten om. Hon har i många år dolt hur hårt hon har kört med barnen. Det här är en bok man kan läsa på två sätt; antingen läser man den och förfäras över hur någon kan behandla sina egna barn så illa, eller så läser man den och funderar på om man kanske kan ställa högre krav på barnen än vad man gör i Sverige idag? Kan de flesta barn nå längre i skolan om föräldrarna och lärarna krävde mer av dem?

Personligen så läste jag med de senare glasögonen på. Visst mycket hon beskriver är extremt och jag tror barn behöver leka och ha timmar varje dag som inte är inrutade med läxor och pianoövningar, men nog skulle barn kunna lära mer om det ställdes mer krav på dem? Då kanske Sverige skulle lyfta i de internationella Pisa-undersökningarna, kanske även inom matematik och naturvetenskap?

Hon har också en delpoäng i att hon säger sig tro på att hennes barn är kapabla och de kan klara av att få full pott på proven i skolan, bara de anstränger sig tillräckligt mycket. För tror man att barn kan saker så visar det sig ofta att de faktiskt klarar det. Hon är också inne på Ingemar Stenmarks ”Det är konstigt att ju mer jag tränar desto mer tur har jag”. Alltså man måste träna ofta och mycket för att bli duktig på något.

Fast det kan ju också vara att jag är skadad av att ha tränat en asiatisk kampsport i unga år, där tränarna ställde krav och vi gjorde som de sa, och där nöta in kunskaper var det sätt man lärde sig dem på.

Sedan tror jag att det finns avigsidor med att ha asiatiska tigermammor, efter att ha jobbat i IT-branschen med kontakter i Asien så ser jag några mönster. De är ofta otroligt duktiga, men inom ett väldigt smalt område och de många gånger inte kreativiteten att hitta lösningen utanför ramarna. Och de säger aldrig nej till auktoriteter (chefer och kunder) fast de borde göra det ibland.

Hur som helst det var en intressant bok att läsa trots att den var skriven med ett väldigt platt språk (dålig översättning?) ungefär som en amerikansk självhjälpsbok.

Grannfrun
SvD 
Peter Larsson
DN
Bittersweetaste
Corren

 

4 kommentarer

Filed under 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Nutida, Självbiografi

Den dubbla tystnaden – Mari Jungstedt

Deckarvåren fortsätter, denna gången med en gotländsk deckare av Mari Jungstedt. De centrala personerna i denna historia är ett gäng medelålders grannar som har en ovanligt bra granngemenskap. De har middagar ihop, hjälper varandra med olika sysslor, de till och med firar semester ihop.

Det här året åker de sex vännerna till Bergman-veckan på Fårö. Väl där så försvinner en av dem, den kände regisören Sam Dahlberg.

Som många andra svenska deckare är historien bra men språket är väldigt magert. Ibland undrar jag om meningen med boken är att den ska duga som underlag för en massproducerad deckare för teve? I detta fall kan man också misstänka att Gotlands turistbyrå har betalat för att få med lite produktplacering.

Andra som har skrivit om boken:
Kulturbloggen
Maria L
Böcker med mera
Tofflan

1 kommentar

Filed under 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Nutida, Roman