Category Archives: Självbiografi

Nedkopplad – Susan Maushart

Det kändes ju lite upproriskt att läsa boken Nedkopplad på min Bookeen, en bok som handlar om hur en familj frigör sig från allt vad skärmar heter under ett halvår. Susan Maushart började bli orolig över sina tonårsbarns bruk/missbruk av teve, datorer och mobiltelefoner, så hon bestämde att under ett halvår så skulle inga datorer, inga teveapparater, inga smartphones (mobiltelefoner) få användas hemma. Hennes barn blev chockade, de skulle ju få tråkigt!

Men de fick lov att använda datorerna hemma hos sina vänner, och på skolan och på stan så att de skulle kunna göra sina läxor (läxor kräver numera dator för att kunna utföras). Susan kallar det hela för Experimentet, och självklart mutar hon sina tonårsbarn för att de skulle medverka. Hon är journalist och en noggrann sådan, så hon skriver en dagbok om de olika förändringarna som följer med Experimentet, och i boken fyller hon ut med en massa undersökningar om barns och ungdomars medievanor och relaterat till dem, deras sovvanor, ätvanor och psykiska hälsa.

Det är ett intressant experiment tycker jag, som självvalt levde utan teve ett par år långt innan jag hade någon dator hemma och långt innan en mobiltelefon kunde göra mycket mer roligt än att ringa och skicka SMS med. Samtidigt så är jag idag en tekniknörd som gärna konkar med mig datorn på semestern för att det är bra att ha, och som alldeles för ofta har hamnat i vad jag brukar kalla för slösurfande. Så jag känner väl igen mig själv i beskrivningarna av både före och efter Experimentet, fast i omvänd ordning.

Boken är lite spretig, och det är inte alltid lätt att hänga med i hennes referenser åt både höger och vänster till olika undersökningar. Så läsrekommendationen på denna bok är att läs den från början och fram tills dess de har kommit igenom de första veckorna, sedan är det en bok man med fördel kan hoppa fram och tillbaka i och läsa lite här och lite där.

Hon har mycket referenser till Thoreuas bok om Walden och kanske ska man läsa den boken först? Det roliga är att hon var orolig för sina barns medie-ovanor, men det verkar som om hon själv haft nästan lika många av dem, och märkt dem först när hon inte kunde följa sin vanliga ritual.

Om du gillade Nedkopplad kanske du också tycker om:
Tigermammans stridsrop
Steve Jobs en biografi
Matrevolutionen

Andra som har skrivit om Nedkopplad:
SvD
DN
Blandad konfekt
Livet på linjen
Om jag hade en tipi
Frivillig enkelhet
Anders Frihamn
Tyck om IT
Signerat Kjellberg
Om böcker med mera
Johan Lindback

Annonser

Kommentarer inaktiverade för Nedkopplad – Susan Maushart

Filed under 2000-tal, Bokrecension, ebok, Fakta, Självbiografi

Veterinärliv – Marianne Lindsjöö

En liten tunn pocketbok som landade i mitt knä och som snabbt blev slutläst. Återigen en kåseribok – fast jag har sett flera kalla denna typ av skrifter för krönikor, jag har alltid trott att krönikor var seriösa och kåserier var lättsamma – och återigen där husdjur eller i detta fall kanske snarare djur står i fokus. Marianne har jobbat många år som veterinär och har på så sätt umgåtts med många sorters djur; ormar, elefanter, kor, kängurur, men framför allt hästar.

Kåserierna är av blandad kvalité en del historier är helt makalösa, hur det går när man raggar upp poliser för att förlösa kossor eller hur man tar blodprov på elefanter, andra är lite segare. En del tycker jag direkt kunde ha redigerats bort, andra borde kanske skrivits om. Det är väl det jag tycker är negativt med boken, jag upplever det som att det inte har varit någon redaktör med som har strukit och krävt omskrivningar. Det är inget fel på språket i sig, men en del historier når trots det inte fram. Kanske fungerar den bättre som ljudbok.

Trots min negativa åsikter ovan så tycker jag om boken, de delar som inte når upp kommer man fort förbi, och de bra historierna är riktigt bra. För den som funderar på att bli veterinär är det absolut en bok att läsa för att få lite förståelse för yrket och vad som är viktigt, till exempel att ha en pålitlig bil om du är ambulerande veterinär.

Om du gillar Veterinärliv kanske du också gillar:
Fånge i hundpalatset
Råttfångerskan
Berlinerpopplar

Kommentarer inaktiverade för Veterinärliv – Marianne Lindsjöö

Filed under Bokrecension, Kåseri, Läst 2012, Nutida, Självbiografi

Trött, fet och femtio – Täppas Fogelberg

Egentligen skulle titeln kunna vara Självömkande, missbrukande och synskadad, för det är vad Täppas som boken handlar om är vid historiens början. Han är nyskild, teve-journalist med en syn som sviktar och som har barn med olika fruar.

Han håller på att bli blind i ögonsjukdomen retinitis pigmentosa, en obotlig näthinnesjukdom som sakta men säkert släcker ned synen. Fast Täppas har bestämt sig för att bli den första synskadade som inte är synskadad. Därför vägrar han att använda vit käpp och vägrar lyssna på talböcker och vägrar överhuvudtaget befatta sig med något som har med synskadan att göra.

Istället roar han sig med att besöka barer, trots att han ser risigt lyckas han alltid hitta fram till en bar, minst ett barbesök om dagen. Utöver det lyckas han övertyga olika läkare om att det är fruktansvärt synd om honom som håller på att bli blind så han behöver något för nerverna också, kanske lite stesolid?

Kort och gott Täppas är en ganska ömklig figur, som trots det har ganska bra kontakt med sina barn och som trots allt lyckas få jobb och få pengarna att räcka till. Det sköna med boken är att han inte försöker försköna porträttet av sig själv, för det går att stå ut med en ömklig person i en bok om det inte ingår några förskönande omskrivningar och det gör det inte i den här.

Jag har ibland funderat på hur en bok skulle vara om den skrevs av en som är blind och nu vet jag nästan. Eftersom Täppas har sett så finns det en hel del bildberättande i den, även om en del av bilderna är sådana han inte har sett utan bara fått återberättade för sig. Men ganska mycket i boken beskrivs i form av ljud och lukter, hur är det att komma ut på en gata i Gamla Stan en tidig morgon, vilka ljud och lukter möter en då. Det intressanta är att jag kommer på mig själv med att tänka ”javisst, det är så det låter eller det är så det luktar”. För det är ju inte så att man som seende inte hör eller känner lukter, det är ju bara det att vi sällan reflekterar över det, för det finns så mycket synintryck som vi tar in och som får högre prioritet i hjärnan.

Trots att jag gillade boken så kändes den lite lång, fast jag vet inte riktigt vad jag skulle ha kapat bort.

Om du gillade Trött, fet och femtio så kanske du också tycker om:
En dag ska jag ta mig någonannanstans
Avig Maria
Felicia försvann
Mike Larssons rymliga hjärta
Ett annat liv
Livet som mig själv

Andra som har skrivit om Trött, fet och femtio:
SvD
Sydsvenskan
Gunillas stickblogg
Norrbottenkuriren 
TV4
Allehanda
Bims blogg

1 kommentar

Filed under ebok, Läst 2012, Nutida, Självbiografi

Felicia försvann – Felicia Feldt

En korridorkompis berättade en gång för mig att hennes mamma kastade ut henne när hon var 16 år och om hur hon fick bo hemma hos olika kompisar. Jag frågade naivt om hon inte kunde fått hjälp av socialen. Det kunde hon inte för hennes mamma arbetade där.

Ungefär så utlämnad och maktlös måste Felicia känt sig, att ha en mamma Anna Wahlgren som var allmänt känd som Sveriges bästa expert på barnuppfostran under 80-talet. För vem skulle tro på allt Felicia kunde berätta om mammans fyllor, skumma män som bodde hemma hos dem, alla styvfäder, dåligt med mat, hot om att få stryk, och de slag som hennes mamma utdelade när de inte lydde, eller alla flyttar, en om året ungefär. Ja, som ni hör så är boken ingen upplyftande bok, det är ingen bok man läser en dag när man känner sig lite under isen.

Det är inte lätt att vara barn till kända föräldrar och kanske speciellt till föräldrar som är kända för sina metoder angående barnuppfostran, jag tänker bland annat på Jan Myrdals bok Tolv på det trettonde. För mig som utomstående är det omöjligt att veta vad som är sant eller inte sant i boken, men är en tiondel sant så är det fortfarande en hemsk uppväxt som Felicia har varit med om.

Språket i boken är rakt, men historien hoppar framåt och bakåt med väldiga kliv. Ena stunden är det en vårdnadstvist om Felicias son, andra stunden är det Felicia och hennes syskon som små när de är lämnade ensamma i flera dagar. Det som ramar in boken är en sorg, men i övrigt känns den som en hög med lösa papperslappar, den skulle behövt få mogna något och lapparna skulle behövts utökats och fogats samman lite bättre. Det är lite som att läsa en massa lösryckta blad från någons dagbok, där bladen har lossnat och vinden har vispat runt dem i rummet och de blad man får tag på är från 2005, 1975, 1981 huller om buller. Sedan tycker jag faktiskt att Felicia försvann lite i boken, jag ville ha mer av henne, det är väldigt mycket hennes mamma och hennes syskon, men var är Felicia?

Om du gillade Felicia försvann kanske du också tycker om:
Kriget är över
Boken om mig själv
Mor gifter sig
Avig Maria
Om det så skulle kosta mig livet

Andra som har skrivit om boken:
DN
SvD
Bokhora
Enligt O
BookyDarling

Dark places
Bokmania
Lyrans noblesser
Kreativa dalkullan
Breakfast club
Barnsidan

2 kommentarer

Filed under Bokrecension, ebok, Läst 2012, Självbiografi

Steve Jobs en biografi – Walter Isaacson

Nu har jag äntligen läst klart biografin om Steve Jobs, det tog sin lilla stund. Det var inte bara det att det var närmare 600 sidor, utan det beror också på att jag inte är en biografimänniska (något som jag kommit på först efter att under ett år ha  läst Kajsa Grytts, Peo Enquists och Morgan Allings biografier).

Det finns mycket bra med boken, den tar upp allt väsentligt från födelse till död, och det utan att haka upp sig på en massa barndomsskildringar, på sidan 100 har redan första Appledatorn byggts. Man får lära sig en massa om hur man tänker på Apple och hur de bär sig åt för att tjäna pengar. Den beskriver väldigt detaljerat om hur viktigt det är för Steve Jobs att alla Apples produkter ska integreras med varandra, till skillnad mot PC- och Android-världen som han kallar för den fragmenterade världen eftersom inget hänger samman.

Bokens stora styrka är att den verkar ge ett riktigt ärligt porträtt av Steve Jobs, han beskrivs inte som en ängel. Visst beskrivs han som ett geni vad det gäller att ta fram de produkter som många människor vill ha – en produkt man tar ur kartongen och så fungerar den – men också som en riktig djävul till chef som snor de anställdas idéer och som blåljuger så att han själv tror på lögnerna. Och lustigt nog beskrivs Bill Gates Microsofts grundare som en ganska hygglig och sympatisk kille.

Det som stör mig är att jag aldrig hittar någon glöd i historien, den där lysande röda tråden som gör att man bara vill läsa mer och mer. Morgan Allings Kriget är över hade den, men här lyser den med sin frånvaro. Allt berättas, korrekt och tidsordning, men det lyfter aldrig. Det känns inte som jag egentligen lärde känna personen Steve, det var mer som om någon som berättade om sin farmor.

Sedan stör det datanörden i mig att man skrivit WYSYWYG istället för WYSIWYG och att man kallar Fortran för ett avancerat programmeringsspråk när jag tror de menade ett högnivåspråk.

Andra som har skrivit om boken:
SvD
UNT
Webbfabriken
Fredrik Öberg
Du är vad du läser
Gunnar.se
Nutopia
Steinberg
IT-tjej
Tony Main
HBL
DN
Macken
Kajak
IDG
Litteraturmagazinet
USA-bloggen
Fröken fräken
Boksyster
Dixikon
I min bokhylla
Om du gillade Steve Jobs biografin kanske du också tycker om:
Livet som mig själv
En dag ska jag ta mig någonannanstans
Kriget är över
Ett annat liv

1 kommentar

Filed under Bokrecension, ebok, Läst 2012, Nutida, Självbiografi

Mor gifter sig – Moa Martinson

Vet inte varför jag aldrig har läst den här boken tidigare? Jag har ju bara hört bra om den, och jag har tyckt att det låter som en bok som jag skulle kunna tycka om. Det var det också, en bok jag tyckte om. Delvis för att den berättar om något som är både mycket avlägset och väldigt nära, det handlar om min mormors generation, om ett arbetarbarns uppväxt på sent 1800-tal.

Det avlägsna är i hur fattigt det är, jo det finns fattigdom i dag också, men det är ytterst få som inte har ens ett par skor, eller som har pappersremosor i fönstret för att man inte har råd med gardiner. Eller att man är så fattig att man måste lämna sitt barn ifrån sig, så som Moas mamma var tvungen att göra. Boken är självbiografisk.

Det som är nära är att det är i Sverige, i trakten runt Norrköping som den utspelar sig, och att det är just min mormorsgeneration, det är inte så långt bak i tiden.

Boken handlar om Mia som är i tidig skolålder, och det är hon som berättar om sin vardag. Det handlar om hur hon äntligen ska få bo ihop med sin mamma efter att i alla år skickats runt bland inackorderingshem och släktingar. Hennes mamma har gift sig, men tyvärr med en periodare. Vad som är sympatiskt med boken är att det känns som om det är en sjuåring som berättar, men på samma gång blir det inte barnsligt. Det är ett mycket klarögt barn som berättar, ett barn som genomskådar vuxenvärlden.

Det som inte var lika bra var att jag lånade den elektroniskt som PDF-format. Normalt sett lånar jag bara ePub-format. PDF-format innebär att sidorna i eboken inte anpassar sig efter formatet på eboksläsarens skärm, utan man får hålla på och skrolla fram och tillbaka. Nej, det får allt bli ePub framöver, då slipper man tänka på att det är en ebok man läser.

Andra som har läst boken:
Böcker böcker böcker
Anna Ljungdahl
Tekoppens tankar
Bokhyllan
Om du tyckte om Mor gifter sig så kanske du också tycker om:
Sågverksungen
En dag ska jag ta mig någonannanstans
Kriget är över

3 kommentarer

Filed under Bokrecension, ebok, Läst 2012, Roman, Självbiografi

En dag ska jag ta mig någonannstans – Karin Thunberg

Min favorit Karin Thunberg som skriver llågmälda men kärnfulla krönikor i SvD. Alltid lika kloka och genomtänkta ord, och någonstans har jag en känsla av att kloka människor oftast har blivit det av någon orsak, att de har fått gå i uppförsbacke. I Karins fall så kanske det snarare är att cykla i en uppförsbacke.

Boken handlar om hennes tidiga vuxenliv under tidigt 70-tal. Hon gifter sig med sin man Hans, får ett första jobb på Hemmets veckotidning, kanske inte så spännande för en 20-någonting att jobba på en tidning som mest handlar om skånska herresäten och noveller. De köper sig en bostadsrätt i den nybyggda förorten Söderkulla, men allt kanske inte blev så som Karin tänkt sig trots att allt blev som hon ville.

Det smygs samtidigt in bilder från barndomen, på den blekingska ön, med en mamma som kanske inte ville vara mamma, kanske inte ville leva på en enslig ö, och tillbringar många dagar under täcket. Om hur rädd Karin är att bli så som hennes mamma var.  Boken berättar också om hur idogt Karin jobbar för att komma bort från ön, komma någon annanstans. Om hur duktig hon var, som hon uttrycker det själv:
Det är klart att vi måste vara duktiga, vi arbetarbarn som inte hade något gratis, inte en enda gräddfil eller kontakt som underlättade vägen fram.

Men huvudstråket i boken är hur det var att vara ung kvinna på 70-talet, inte så som det gärna framställs i medier utan hur det var i verkligheten. Kvinnor får gå ut i arbetslivet, men någonstans förväntas de ändå fixa allt i hemmet och välja att stanna hemma när barnen kommer, eftersom det inte finns speciellt många dagis. Hur svårt det kan vara att hitta någon riktig väninna när man känner sig udda överallt.

Boken växlar också in det nutida genom att berätta om hur hon åker tillbaka till sitt Malmö för att hitta den unga Karin. Få veta hur den unga Karin tänkte, hon som inte ville ha barn, hon som ville mer än att bo i bostadsrätt i förorten, hon som ville se mer, göra mer.

Lite roligt var att trots att boken var så färsk att vinterns uppror i Egypten nämndes, så gick det att låna boken som ebok på Stockholm Stadsbibliotek. De är snabba där!

Andra som har läst boken:
Boksynt
SvD
DN
Kristina Simars
SR
Erikssons kultursidor
Sex böcker och en film
Farmorsbloggen

Om man gillar den här boken kanske man också tycker om:
Dödgrävarns dotter
Igelkottens elegans
En förtjusande man
Spill
Boken om mig själv

8 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Roman, Självbiografi

Avig Maria – Mia Skäringer

Återigen är det en idol som har författat boken jag läser, som jag har skrattat åt Mia på radion och i Solsidan. Det är lite Susanne Reuter över henne, det räcker att höra hennes röst för att börja fnissa.

Men boken Avig Maria då? Ja, den är som två tunna böcker i en, den första är klipp från hennes blogg och den andra delen består av ett antal kåserier. Blogginläggen är kloka och bra, men text som är skriven för ett media fungerar sällan i annat media. Så är det i det här fallet, trots kloka och bra texter så tycker jag inte bloggtexterna fungerar i bokform.

Däremot så fungera kåserierna alldeles utmärkt. Om hela boken hade varit fylld med kåserier så hade det varit en kanonbok. Överhuvudtaget tycker jag om Mias texter, de är privata, men inte utelämnande… hur den kombinationen nu går till. Till exempel skriver hon om sin lilla dotter, men utan att jag får någon obehagsklump av att ett barn som är för litet att försvara sig blir utlämnat i bokform. Så sammantaget jag tycker om innehållet i texterna, men gillar inte att läsa bloggtexter i bokform.

Andra som har läst boken:
Fiktiviteter
Rebecka Åhlund
Husnio
Hemma Katten
Bella Linnea

Om man tyckte om den här boken, så gillar man kanske också:
Boken om mig själv
Din heder
Fortfarande Alice

4 kommentarer

Filed under 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Självbiografi

Per-Olov Enquist – Ett annat liv

Den här boken började jag läsa för att jag aldrig hade läst någon bok av P-O Enquist, fast en fjärdedel in i boken så irriterade jag mig på språket, det liknade det i Lewis resa vars författare jag hade glömt, men det var ju densamme.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det är svårt att recensera en självbiografi för det blir lite som att recensera någon annans liv.  Det som fick mig att läsa klart boken trots att jag hakar upp mig på språket är historierna, både de från hans barndom utan lekkamrater och de Forrest Gump-aktiga historierna från hans vuxenliv. För han är verkligen en svensk Forrest Gump, som varit med om de svartas frihetsdemonstrationer i den amerikanska södern, det israeliska gisslandramat under OS 1972 och när frihetsklockorna ringde i Prag 1989. Precis som Forrest Gump så var han i centrum av historien men uppfattar trots det inte riktigt händelserna.

Mycket som jag hört om den här boken innan har handlat om hans alkoholism, men en stor del av boken handlar om livet innan alkoholen tog överhanden och det gör faktiskt boken väldigt sympatisk. Hans beskrivning av sin mamma är helt fantastisk, om hur hon arbetade som folkskolelärarinna och hur hård och samtidigt kärleksfull hon var mot honom.

Det enda jag saknar historiemässigt i boken är annars kvinnorna, bortsett från hans mamma. Hans fruar agerar mest som någon slags kulisser och alla studiekamrater, alla kollegor i branschen, alla vänner de är samtliga män.

Men så var det språket, vad är det som jag hakar upp mig på? Jo, alla dessa upprepningar, tror han att läsaren är dement. Varje sak nämns minst fem gånger. Det blir tröttsamt. Om man tycker den är jobbig i början kan man bara trösta sig med att den rycker upp sig på slutet,  men det är ju så dags då.

Andra som har skrivit om boken:
SvD
DN
La Bibliofille
Brogren
Iris
Bokmania
Camillas boklåda

 

Om man gillar den här boken kanske man gillar andra självbiografier:
Kajsa Grytt – Boken om mig själv
Morgan Alling – Kriget är över
eller ett par andra böcker jag uppfattade som svårlästa:
Håkan Nesser – Maskarna på Carmine street
Sigrid Combüchen – Spill

 

 

4 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Självbiografi

Boken om mig själv – Kajsa Grytt

När jag flyttade hemifrån och skaffade min första CD-spelare var en av de första skivorna Kajsa Grytts och låten Camargue var min favorit. Den kändes sann, äkta och självupplevd och var helt enkelt en oerhört bra låt. Det känns lite tungt att tjugo år senare läsa Kajsas kommentar om den i sin egen bok att hon tyckte den skivan inte blev bra, den blev larvig.

Hennes bok handlar precis som titeln säger om henne själv och hennes liv. Hon vill ha det till att det kanske är en handbok i hur man inte gör karriär, men jag skulle nog hellre vilja kalla det en handbok i hur man kan ha spelningar från man är tjugo till man är femtio. Eller kanske hur man lever ett liv rikt på erfarenheter, allt från hur det är att spela på allt från Roskildefestivalen, på små klubbar i New York och på festivaler i Nordkorea, till hur det är att arbeta som behandlingsassistent med inriktning mot människor med knarkproblem, till hur det är att arbeta i reklambranschen.

Det var väldigt upplyftande att läsa en bok om den kravlösa glädjen till musik nästan direkt efter att ha läst En tigermammas stridsrop som handlade så mycket om hård disciplin i musikträning för att kunna bli bäst.

Det som jag kan tycka är synd med boken är att jag tycker den borde ha blivit hårdare redigerad. Visst kan man förstå viljan att räkna upp alla som deltagit i något projekt för att inte trampa någon på tårna, men för mig som läsare är det intressantare att läsa om projekten och kanske höra om någon enstaka annan person som deltagit i projektet än i hela ”eftertext-raddor” där 10-15 namn räknas upp, varav det är ett eller två som säger mig något. Det känns överhuvudtaget som om boken borde ha kortats ner för att bli riktigt bra, nu är den bara bra. Kill your darlings helt enkelt!

Andra som har skrivit om boken:
Bernur
Kulturbloggen

SvD
DN
Sourze
I hyllan
Benshi 

8 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Självbiografi

Tigermammans stridsrop – Amy Chua

I lågstadiet hade vi en skrivbok där vi skrev historier helt fritt, i den boken rättades inga stavfel, inga kommatecken lades till av läraren i efterhand, inga grammatiska fel granskades, för med det skrivhäftet skulle vi lära oss att det var roligt att skriva, inget annat. Efter att ha läst Tigermammans stridsrop kan jag inte låta bli att undra vad Amy Chua skulle ha tyckt om boken, då när hon stenhårt drillade sina två döttrar i piano och fiol och samtidigt krävde att de alltid skulle vara bäst i skolan.

Hennes döttrar skulle ständigt vara bättre än vad lärarna förväntade sig, de skulle kunna alla sina läxor som ett rinnande vatten. De fick inte gå hem till andra barn och leka, för de skulle studera, de skulle förbereda sig för framtiden. I boken beskriver hon öppet om hur hårt hon har drivit sina döttrar, hon har hotat dem med att skänka bort deras leksaker om de inte spelar fiolläxan perfekt, med att de inte ska få några julklappar, tvingat dem att spela fyra timmar i rad utan paus för vare sig middag eller toalettbesök, allt för att nå precision.

Det här är metoder som låter hemska för de flesta västerlänningar och det är hon fullt medveten om. Hon har i många år dolt hur hårt hon har kört med barnen. Det här är en bok man kan läsa på två sätt; antingen läser man den och förfäras över hur någon kan behandla sina egna barn så illa, eller så läser man den och funderar på om man kanske kan ställa högre krav på barnen än vad man gör i Sverige idag? Kan de flesta barn nå längre i skolan om föräldrarna och lärarna krävde mer av dem?

Personligen så läste jag med de senare glasögonen på. Visst mycket hon beskriver är extremt och jag tror barn behöver leka och ha timmar varje dag som inte är inrutade med läxor och pianoövningar, men nog skulle barn kunna lära mer om det ställdes mer krav på dem? Då kanske Sverige skulle lyfta i de internationella Pisa-undersökningarna, kanske även inom matematik och naturvetenskap?

Hon har också en delpoäng i att hon säger sig tro på att hennes barn är kapabla och de kan klara av att få full pott på proven i skolan, bara de anstränger sig tillräckligt mycket. För tror man att barn kan saker så visar det sig ofta att de faktiskt klarar det. Hon är också inne på Ingemar Stenmarks ”Det är konstigt att ju mer jag tränar desto mer tur har jag”. Alltså man måste träna ofta och mycket för att bli duktig på något.

Fast det kan ju också vara att jag är skadad av att ha tränat en asiatisk kampsport i unga år, där tränarna ställde krav och vi gjorde som de sa, och där nöta in kunskaper var det sätt man lärde sig dem på.

Sedan tror jag att det finns avigsidor med att ha asiatiska tigermammor, efter att ha jobbat i IT-branschen med kontakter i Asien så ser jag några mönster. De är ofta otroligt duktiga, men inom ett väldigt smalt område och de många gånger inte kreativiteten att hitta lösningen utanför ramarna. Och de säger aldrig nej till auktoriteter (chefer och kunder) fast de borde göra det ibland.

Hur som helst det var en intressant bok att läsa trots att den var skriven med ett väldigt platt språk (dålig översättning?) ungefär som en amerikansk självhjälpsbok.

Grannfrun
SvD 
Peter Larsson
DN
Bittersweetaste
Corren

 

4 kommentarer

Filed under 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Nutida, Självbiografi