Den här boken kan man inte lätt stoppa in i något fack, men om jag försöker så är det en kombination av kriminalare, queerlitteratur och reseskildring.
Journalisten Patrik Andersson åker till Istanbul för att hjälpa sin fotograf-kollega Okan som har mailat att han har ett problem som han behöver hjälp med. Patrik halkar in i de skummare delarna av Istanbul, där honmän och homosexuella män träffas, men han kommer också i kontakt med de skummare sidorna av Turkiets politik. Niclas Ericsson lyckas med konststycket att få med bitar om Turkiets historia utan att det känns som pekpinnar och berätta om män som är på väg att bli kvinnor utan att det känns det minsta underligt. Faktum är att beskrivningarna av människor med olika sexuella inriktningar bara känns normala och en del av de beskrivna personerna skulle man dessutom vilja ha som nära vänner.
Patrik själv blir jag däremot lite trött på, vilket är synd eftersom han är huvudpersonen, han flyter bara med, tar inga egna beslut är kort och gott lite av ett mähä, men samtidigt väldigt självcentrerad.
Andra som har skrivit om boken:
NisseScherman
Boktrailer