Tag Archives: landsbygd

Endera dan – Birgitta Stribe

Boken handlar om en fulfoting och genast trodde jag att det var en bok jag skulle känna igen mig i. Det gjorde jag inte, och jag hoppas att ingen känner igen sig helt för huvudpersonen Britt-Marie har verkligen ett miserabelt liv. Inte förfärligt, utan bara väldigt tråkigt. Hon bor i den lilla skånska orten Stingslie, i ett radhus med sin man, de båda döttrarna är utflyttade till diverse ortter, hon är en frilansjournalist som har fastnat i kommuntidningar och kåserier i en kattidning, trots att hon är allergiskt mot katter. Till råga på allt har hon så förfärligt groteska fötter att det knappt finns några skor som går på dem. Hennes man jobbar på ortens sportaffär och drömmer om att springa marathon, han har laddat för det länge, men han har inte kommit igång med träningen än.

Britt-Marie drömmer om att ut och resa och jobba för de stora prestigefyllda tidningarna. Istället får hon säga upp kontoret hon hyr för att hennes kunder är för få och betalar för dåligt.

I början av boken höll jag på att somna ifrån den, för det var bara miserabelt och ännu mer miserabelt. Men sedan tog den sig lite och det blev en hyfsad historia till sist i alla fall.

Om du gillade Endera dan kanske du också tycker om:
Delhis vackraste händer
Potensgivarna
Stenhimlen
Kaffe med musik
Lutherska badet

Andra som har skrivit om Endera dan:
Bokbrus
Boksyster
SR
Bims blogg
Boktokig

Kommentarer inaktiverade för Endera dan – Birgitta Stribe

Filed under 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2012, Nutida, Roman

Musselstranden – Marie Hermanson

Det här en roman som inte låter sig placeras i något fack, den är en roman som handlar om en gåta och ett lik men utan att vara deckare.  Den är sin helt egna genre och det gillar jag skarpt.

Vanligtvis läser jag inte om böcker, men eftersom sambon inte hade lyssnat på denna och den handlar om västkusten dit vi var på väg så fick det bli ett undantag.  Boken utspelar sig i en blandning av nutid och sent 60-tal, den vi möter är dels den unga Ulrika som är ensambarn och tillbringar sina somrar vid havet, den kulturella elitfamiljen Gattman från Stockholm som är sommargrannar med Ulrika, och så är det en konstig berättelse om  en kvinna Kristina som har psykiska problem och döljer ansiktet bakom djurmasker.

Ulrika blir helt betagen av familjen Gattman, och i synnerhet i dottern Anne-Marie som hon blir vän med. Allt Gattman säger och gör är helt fantastiskt enligt Ulrika.  Det är familjen Gattman enligt den svenska kultureliten också, så när Gattman adopterar en liten indisk flicka så blir det en del skriverier om det också. Det var fortfarande ovanligt med internationella adoptioner i slutet på 60-talet.

När Ulrikas föräldrar en sommar inte kan åka till sommarstugan så får Ulrika istället bo hos Gattman. Ulrika och Anne-Marie ska till och med få åka med de äldre syskonen till en ö på midsommarafton, efter den midsommaren är inget sig likt.

Den vuxna Ulrika är frånskild med två barn och arbetar på universitet där hon forskar om bergtagningsmyten. Hon vill visa sitt sommarparadis för sina två söner och ta med dem till musselstranden.

Uppläsaren Maria Johansson var en ny bekantskap och en trevlig sådan. En mycket behaglig röst som passar perfekt till historien. Och det blir nog några till böcker av Marie Hermanson det närmsta året, hennes sätt att berätta historien på är fantastisk. Allt berättas inte, det lämnas tomma gap där man får fylla i med sina egna tankar, samtidigt så plockar hon upp detaljer och beskriver så att jag ser det tydligt framför mig. Det är också en bok man kan läsa på mer än ett plan, det finns den övre berättelsen om Ulrika, men under den döljer sig berättelsen om att växa upp och dolda hemligheter.

Andra som har skrivit om boken:
Bokberoende
Bokbloggen
Västmanländskans bokblogg
Ord och inga visor
Du är vad du läser
Böcker!
Bokmania

Om du gillade den här kanske du också tycker om:
Nu vill jag dig milda sånger sjunga
En dag ska jag ta mig någon annanstans
Råttfångerskan
Aprilhäxan

1 kommentar

Filed under Bokrecension, Läst 2011, Ljudbok, Nutida, Roman

Kaffe med musik – Karin Brunk Holmqvist

Efter att ha varit lite besviken på den förra boken som jag läste av Karin Brunk Holmqvist så blev jag desto gladare av denna. Den här påminner mycket mer om Potensgivarna. Det är de tre syföreningsvännerna Viola, Inez och Olga som känt varandra i evigheter som har vunnit en resa till en julmarknad i Tyskland. Ja, så har de ju den  fjärde och nytillkomna syjuntemedlemmen  som inte riktigt passar in, men som ändå blir medbjuden, trots att hon inte köpt någon lott.

Det blir bussresa till Tyskland, de åker alltså utomlands, för en del av deltagarna är det något oerhört stort. Ja, inte bara att det är en utrikes semesterresa utan också det att resa utan sina män som de annars alltid har ikring sig.

Det uppstår givetvis ett antal klichéartade bussrese-incidenterl, men eftersom det är Karin som är författare så känns inte klichérna så påklistrade utan mer som en slags vänlig dokumentär av hur vi beter oss. Tänk Sällskapsresan, alltså den där första filmen när de åker till Mallorca, fast detta är i bokform och en bussresa till en tysk julmarknad. Trots att boken innehåller en del smådramer så är den småputtrigt hemtrevlig och jag trivs i boken!

Andra som har skrivit om boken:
The moonwitch blog
Sladdertackan
En bok om dagen
Schrink
Jennies boklista
Bokmalen
Om man gillade den här tycker man kanske också om:
Potensgivarna
100-åringen som klev ut genom fönstret
Matthandlare Olssons död

7 kommentarer

Filed under 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Nutida, Roman

Stenhimlen – Karin Brunk Holmqvist

Ibland får jag för mig att författare som har gett ut succé-böcker tvingas pressa fram fler böcker av förlaget på alldeles för kort tid för att tjäna in alla reklampengar som förlaget har lagt ner på författaren. Den här boken är en sådan, jag tyckte Potensgivarna var en fantastiskt rolig bok och den hade dessutom en bra historia, men Stenhimlen har egentligen bara temat udda själar i trakten av Kivik med en medelålder överstigande 55 i persongalleriet gemensamt med Potensgivarna. I övrigt så är det inte mycket gemensamt, historien är en klichéartad kärlekshistoria utan några som helst överaskningar.

Huvudrollen har den hemmaboende 34-åriga Erna som bor med sin vresige far och sin kloka, snälla men något förtryckta mor på en gård utanför Kivik. Erna förlöstes med tång och fick som men av det en konstig huvudform och inte är det mycket bevänt med hennes hår heller så huvudformen syns verkligen och hon har blivit mobbad för det. Hon är ganska intelligent men det är svårt för omgivningen att märka av det eftersom hon knappt vågar prata med folk.

I trakten där hon växer upp finns en gammal fornlämning ”Kungsgraven” och det sägs att om vinden vänder när man står där så blir man så som man är just då. Är man fattig så kommer man alltid bli fattig, och böjer man sig kommer man alltid bli puckelryggig. Det sägs också att om man älskar inne i kungagraven så kommer man älska varandra för evigt.

Historien startar med att Ernas familj är på den enda nöjet de kostar på sig, att åka på auktion. Denna auktion är efter rektor Påhlsson, om honom går det skvaller att han en gång ska ha haft en älskarinna. Han var också mycket beläst och Erna ropar in en låda av hans gamla böcker, det gör också en stockholmare som nyligen har flyttat till Österlen.

Med den här introduktionen kan ni nästan gissa er till resten av historien…

Andra som har skrivit om den här boken:
En bokcirkel för alla
Bibliotekstipset
Ylva kort och gott
Boktokig
Böcker hos Cissi
Angos film- och bokblogg

DNs intervju med författaren

 

Om man gillar den här boken tycker man kanske också om:
Potensgivarna – Karin Brunk Holmqvist
Mike Larssons rymliga hjärta – Olle Lönnaeus
En förtjusande man – Marian Keyes
Det behagliga med lördagar – Alexander McCall Smith
100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann – Jonas Jonasson

7 kommentarer

Filed under 2000-tal, ebok, Läst 2011, Nutida, Roman

Skumtimmen – Johan Theorin

Första boken av Johan Theorin som blev den sista av de hittills tre utgivna deckarna av honom som jag läser. Det är i denna boken som Gerlof introduceras i form av en av de få äldre personerna ifrån Stenvik som fortfarande är vid livet och som fortfarande befinner sig i eller i närheten av Stenvik. Gerlof bor på ålderdomshemmet i Marnäs, men har kvar sin lilla stuga i Stenvik.

Det är vid den stugan i Stenvik precis på gränsen mellan havet och Alvaret som hans femårige dotterson försvinner samma dag som Ölandsbron invigs. Hans dotter kommer aldrig riktigt över sin sons försvinnande, hon har flyttat till Göteborg där hon bor ensam. Hon mår psykiskt dåligt och är sjukskriven från sitt arbete som sjuksköterska. Då ringer Gerlof och säger att han kanske har fått upp ett nytt spår på vad som har hänt Jens. Han och hans två äldre vänner har kommit på något och Gerlof vill att Julia ska komma till Öland.

Precis som i de två andra böckerna (Nattfåk och Blodläge) jag har läst tidigare så spänner gåtan över flera decennier, gåtan är aldrig kristallklar, den är alltid grumlig och den är grumlig hela vägen till slutet. Faktum är att den är lika dimmig som det var den dagen när Ölandsbron invigdes.

Den här boken lyssnade jag på som ljudbok och uppläsaren Magnus Krepper gör ett fantastiskt jobb. Boken är bra i sig, men han lyckas få med allt bra och till och med göra den ännu bättre. I hans röst hör man dimman på Alvaret.

Andra som har skrivit om den här boken:
Pocketblogg
Ljudboken
Bokbloggen
Malin
Hallinbloggar
Dagensbok
SvD
DN

4 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Ljudbok, Nutida, Roman

Blodläge – Johan Theorin

En av de första böckerna jag skrev om under 2010 var Johan Theorins Nattfåk som utspelar sig på Ölands norra udde. Det gör också hans nyare bok Blodläge, även den blandar friskt mellan mystik och kriminalare berättad från offrets sida och inte polisens sida. Ytterligare likhet är att de båda knyter ihop människor från samhällets utkant med helt vanliga Svensson-familjer.

Trots likheterna är det ändå två helt skilda historier, i Blodläge sammanflätas nya grannar i en liten by. Det är de två nyinflyttade familjerna i stora skrytvillor, det är en gamling Gerlof som tröttnat på ålderdomshemmet och flyttat hem till sin gamla stuga, det är den halvfattige ensamstående pappan Per Mörner som fått ärva en stuga i stort behov av renovering.

Per har många bekymmer, hans pappa som drivit företag inom porrbranschen är numerad halvförvirrad efter en stroke och behöver hjälp, hans dotter är allvarligt sjuk och själv har han inte riktigt kommit över skilsmässan.

Gerlof å sin sida har bara ett etiskt dilemma, ska han läsa sin döda frus dagböcker? Hon bad uttryckligen honom att han skulle elda upp dem innan hon dog.

Grannarna i den ena lyxvillan Vendela och Max har också sina problem. Vendela vill helst av allt fly ut till älvorna på Alvaret, medan Max har mer problem med svartsjuka och kontrollbehov.

Så vävs alla grannarnas problem ihop, och mitt i allt finns det ett brott som ska klaras upp.

När man har läst en bok tidigare av samma författare så är det ofrånkomligt att man jämför dem, så nu gör jag det. Nattfåks historia kan låta tunnare när man beskriver den kortfattat, men den var desto fylligare när man läste den, och det är nog fylligheten som jag saknar i Blodläge. Därmed inte sagt att Blodläge är en dålig bok för det är den inte, det är en intressant intrig, den är finstämt berättad, i synnerhet beskrivningen av Pers dotter.

Jo, denna bok lästes också på bookeen, lånade boken elektroniskt på biblioteket. Så smidigt, kan läsa i sängen utan att hålla klumpig bok, kan ändra storlek på texten efter hur trötta ögonen är.

Andra som har skrivit om boken:
Hyllan
Boktokig
Bokhora

3 kommentarer

Filed under 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Roman

En förtjusande man – Marian Keyes

En förtjusande manEn del gör det enkelt för sig och kallar Marian Keyes böcker för chic lit, med det menas lite lättare litteratur som ska roa kvinnor i 20-40-årsåldern. Men Marians böcker handlar aldrig om några lätta ämnen, de är böcker om tunga ämnen som knarkberoende, död, misshandel och alkolism. Visst är böckerna sminkade med beskrivningar av kläder och mode, visst är huvudpersonerna alltid kvinnor i 20-40-årsåldern, och visst finns det alltid en dråplig humor. Men de tunga ämnena som de faktiskt handlar om, skämtas aldrig bort!

Ja, ni förstår jag gillar Marians böcker och denna är inget undantag. Den är inte lika bra som ”Är det någon där” och ”En oväntad semester”, men bra är den.

Upplägget i den här boken? Plötsligt dyker det upp i media att Paddy Irlands mest eftertraktade ungkarl och tillika framgångsrik politiker ska gifta sig, hans flickvän stylisten Lola kände inte till det, och det är inte med henne han ska gifta sig! Utöver Lola, finns även journalisten Grace med som känt Paddy sedan ungdomen då han var tillsammans med hennes tvillingsyster Marnie.

Boken är en tegelsten, men en lättläst sådan, historien flyter fram i ett jämnt tempo hela tiden.

Andra som har skrivit om den här boken:
Bokloggen
Bokhora
Trebarnsmamman
Hyllan

5 kommentarer

Filed under 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Nutida, Roman

Sågverksungen – Vibeke Olsson

Den norrländska flickan Bricken är ovanlig i sågverksmiljön där hon bor för hon har inga syskon, i alla andra familjer dräller det av barn. Brickens föräldrar har haft fler barn före Bricken men de har alla dött av svält, även Brickens storebror som hann bli fyra år och som Bricken ibland låtsas prata med.

Bricken är 11 år och arbetar redan på sågverket, hon berättar om livet där och om den stora strejken i Sundsvall 1879. Det känns verkligen som en 11-åring som berättar, om hur hennes mamma är döpt frireligös och hur hennes pappa är mer eller mindre ateist, om hur grannen slår sin familj, om lössen och katterna.

Vibeke Olsson läste jag för första gången i tonåren och då var det Ulrike-böckerna, Ulrike och kriget och Ulrike och freden, de kommer jag ihåg som väldigt bra böcker. Denna boken tog inte tag i mig lika mycket, kanske är berättarstilen annorlunda, kanske är det åldern. Den är fortfarande en bra bok, men det är något med hur otroligt präktiga Brickens föräldrar är som stör mig något. Det är lite som att se Lilla huset på prärien som vuxen, man blir lite trött på hur fantastiskt duktig pappa Ingalls är.

Andra som har skrivit om den här boken är:

Vi i Vickland

Tankar ur ett tråkigt liv
Flygarens bokblogg
Pocketblogg
Pepparkaksbokhylla
Nobelprisprojektet
En bok om dagen

1 kommentar

Filed under 1800-tal, Bokrecension, Läst 2010, Nutida, Roman

Berlinerpopplar – Anne B Ragde

Den här boken får nog katalogiseras under ”en ovanlig släktsaga”, för trots att den börjar på ett sådant sätt så att jag är övertygad om att detta är en norsk kriminalare så har den inget med kriminalare att göra. Det skulle väl vara i så fall bokens gåta, som får sin lösning först på sista sidorna.

Den börjar som sagt var väldigt långsamt och ganska ointressant om en grisfarm utanför Trondheim, och ja, till att börja med är den precis så långsam som det låter. Hade det inte funnits en parallell historia om en kreativ homosexuell man i Köpenhamn som är tokig i Swarowski-figurer så hade jag slutat läsa.

Berlinerpopplar foto Den lilla boklådan

Berlinerpopplar foto Den lilla boklådan

Andra som bloggat om den:

http://annalingman.spaces.live.com/blog/cns!C7D7010541E7CEA9!2899.entry

http://bokpaula.wordpress.com/2009/10/06/berlinerpopplar/

http://smp.se/noje_o_kultur/kultur/hon-gor-succe-med-tragisk-feelgood(409613).gm

http://bokidioten.blogg.se/2008/september/berlinerpopplarna-eremitkraftorna.html?utm_source=bokbloggarse&utm_medium=referral&utm_campaign=Bokbloggar.se
Boktipset
Kristinas Tankar
Helga 1
Andrea Reuter
Bokhora
SR
Bim
Mia Tankar
Lyrans Noblesser

Kommentarer inaktiverade för Berlinerpopplar – Anne B Ragde

Filed under Bokrecension, Läst 2010, Nutida