Tag Archives: journalist

Promenad i Absurdistan – Staffan Heimerson

Staffan Heimersons röst har man vant sig vid att höra i radion, en lankonisk röst som förmedlar nyheter från krigsskådeplatser i Långtbortistan. På den här ljudboken finns det samlat material från hans resor i Afganistan, resor gjorda både 70-80-tal och under tidigt 2000-tal. Krig är märkligt nog alltid lite enklare att förstå när man får titta på dem i backspegeln. På några års avstånd kan man förstå varför det gick som det gick, och vad som hade kunnat gå annorlunda om det ondskefulla lilla ”om” hade varit på det andra stället.

Han berättar om vägspärrar, om krånglig administration, om högteknologi i form av satellit-telefoner och lågteknik i form av åsnor som transportmedel, men också om människorna han möter, om hur han faktiskt lyckas intervjua in kvinna i Afganistan.

Bitvis känns boken som om den innehåller en del transportsträckor som boken kanske skulle ha varit utan, eller om det bara är att Staffans lugna röst som man kanske bara ska lyssna korta stunder åt gången på? Sedan verkar boken i det närmsta oredigerad, när han säger fel, så tar han bara om det sista stycket igen, man hör hur han vänder papper i studion, sådant tycker jag borde vara bortredigerat i en bok!

Men det är ändå en intressant och bra bok, trots att den har några år på nacken nu.

Om du gillar Promenad i Absurdistan så kanske du också tycker om:
Den förspillda vakan
Jag möter dig i Larnaca
Summan av kardemumman
Din heder
Shantaram
Fjäril i koppel

Andra som har skrivit om Promenad i Absurdistan:
Klotband
Dagensbok

Annonser

Kommentarer inaktiverade för Promenad i Absurdistan – Staffan Heimerson

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, Läst 2012, Ljudbok

En dag ska jag ta mig någonannstans – Karin Thunberg

Min favorit Karin Thunberg som skriver llågmälda men kärnfulla krönikor i SvD. Alltid lika kloka och genomtänkta ord, och någonstans har jag en känsla av att kloka människor oftast har blivit det av någon orsak, att de har fått gå i uppförsbacke. I Karins fall så kanske det snarare är att cykla i en uppförsbacke.

Boken handlar om hennes tidiga vuxenliv under tidigt 70-tal. Hon gifter sig med sin man Hans, får ett första jobb på Hemmets veckotidning, kanske inte så spännande för en 20-någonting att jobba på en tidning som mest handlar om skånska herresäten och noveller. De köper sig en bostadsrätt i den nybyggda förorten Söderkulla, men allt kanske inte blev så som Karin tänkt sig trots att allt blev som hon ville.

Det smygs samtidigt in bilder från barndomen, på den blekingska ön, med en mamma som kanske inte ville vara mamma, kanske inte ville leva på en enslig ö, och tillbringar många dagar under täcket. Om hur rädd Karin är att bli så som hennes mamma var.  Boken berättar också om hur idogt Karin jobbar för att komma bort från ön, komma någon annanstans. Om hur duktig hon var, som hon uttrycker det själv:
Det är klart att vi måste vara duktiga, vi arbetarbarn som inte hade något gratis, inte en enda gräddfil eller kontakt som underlättade vägen fram.

Men huvudstråket i boken är hur det var att vara ung kvinna på 70-talet, inte så som det gärna framställs i medier utan hur det var i verkligheten. Kvinnor får gå ut i arbetslivet, men någonstans förväntas de ändå fixa allt i hemmet och välja att stanna hemma när barnen kommer, eftersom det inte finns speciellt många dagis. Hur svårt det kan vara att hitta någon riktig väninna när man känner sig udda överallt.

Boken växlar också in det nutida genom att berätta om hur hon åker tillbaka till sitt Malmö för att hitta den unga Karin. Få veta hur den unga Karin tänkte, hon som inte ville ha barn, hon som ville mer än att bo i bostadsrätt i förorten, hon som ville se mer, göra mer.

Lite roligt var att trots att boken var så färsk att vinterns uppror i Egypten nämndes, så gick det att låna boken som ebok på Stockholm Stadsbibliotek. De är snabba där!

Andra som har läst boken:
Boksynt
SvD
DN
Kristina Simars
SR
Erikssons kultursidor
Sex böcker och en film
Farmorsbloggen

Om man gillar den här boken kanske man också tycker om:
Dödgrävarns dotter
Igelkottens elegans
En förtjusande man
Spill
Boken om mig själv

8 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Roman, Självbiografi

En förtjusande man – Marian Keyes

En förtjusande manEn del gör det enkelt för sig och kallar Marian Keyes böcker för chic lit, med det menas lite lättare litteratur som ska roa kvinnor i 20-40-årsåldern. Men Marians böcker handlar aldrig om några lätta ämnen, de är böcker om tunga ämnen som knarkberoende, död, misshandel och alkolism. Visst är böckerna sminkade med beskrivningar av kläder och mode, visst är huvudpersonerna alltid kvinnor i 20-40-årsåldern, och visst finns det alltid en dråplig humor. Men de tunga ämnena som de faktiskt handlar om, skämtas aldrig bort!

Ja, ni förstår jag gillar Marians böcker och denna är inget undantag. Den är inte lika bra som ”Är det någon där” och ”En oväntad semester”, men bra är den.

Upplägget i den här boken? Plötsligt dyker det upp i media att Paddy Irlands mest eftertraktade ungkarl och tillika framgångsrik politiker ska gifta sig, hans flickvän stylisten Lola kände inte till det, och det är inte med henne han ska gifta sig! Utöver Lola, finns även journalisten Grace med som känt Paddy sedan ungdomen då han var tillsammans med hennes tvillingsyster Marnie.

Boken är en tegelsten, men en lättläst sådan, historien flyter fram i ett jämnt tempo hela tiden.

Andra som har skrivit om den här boken:
Bokloggen
Bokhora
Trebarnsmamman
Hyllan

5 kommentarer

Filed under 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Nutida, Roman