Category Archives: Läst 2012

Jag ska bara fixa en grej i köket – Moa Herngren

Hitchcook visste det, det obehagligaste man kan göra är inte att berätta en historia om en invasion från mars i en avlägsen framtid där ben huggs av kors och tvärs, utan det riktigt obehagliga det är historier som är så nära vardagen som vanligt, men med något obehagligt som kommer krypande upp från ena hörnet. Moa Herngren kan sin Hitchcoock.

Ingrid i boken är ensamstående nybliven chef på sin gamla dagisavdelning, och en ganska ensam själ. Hon har sin mamma som är en lådvinsalkoholist, och en präktig syster som vägrar inse att mamman är alkoholist. Ingrid och hennes sjuåriga dotter brukar sitta i fönstret och titta på dem i husen mitt emot och de kallar dem för fiskar. Det är skrikiga fiskfamiljen och ensamma fiskmannen.

Juni bor varannan helg hos sin pappa som ärlite av en bohem som bor på en båt. Enligt Ingrid sköter han inte om Juni bra, han kan glömma att se till att hon får på sig mössan innan hon går till skolan. Men Juni själv hon vill bo mer hos sin pappa.

Ingrid känner sig hela tiden pressad, hon känner att hennes tidigare kollegor inte tycker om henne sedan hon blev chef. Hon blir hela tiden tilltryckt av sin präktiga lillasyster och hennes mamma ger henne heller inget stöd och några vänner verkar det inte finnas. Bortsett från den vita katten i boxen i kylen. Hon dricker lite vin varje fredag och lördag när Juni får ett glas läsk. Fast Ingrid dricker lite mer än ett glas vin för att döva ångesten, kanske lite för många glas, kanske ibland på tisdagar och onsdagar, börjar hon tappa kontrollen?

Det är en obehaglig bok, den är inte dålig obehaglig, utan väldigt bra obehaglig bok.

Om du tycker om Jag ska bara fixa en grej i köket så kanske du också tycker om:
Trött fet och femtio
Felicia försvann
Frihet
Ett annat liv
En förtjusande man
Kriget är över

Andra som har skrivit om boken:
I hyllan
Books are a girls best friend
Bohuslänningen
Kristina Simars
Bookcrossing
Bokhora
SvD
En inte särskilt pretto bokblogg
En bok om dagen
TV4
Resumé

1 kommentar

Filed under 2000-tal, ebok, Läst 2012, Nutida, Roman

Miraklet på Speedy Motors – Alexander McCall Smith

Ja, vad ska man skriva om Mma Ramotswee – stolt ägare till Damernas Detektivbyrå – som inte redan har skrivits? Det är ju trevliga böcker, hade det varit människor hade man gärna haft dem som grannar. De roar en oftast under en stund, ibland kan de få en att tänka ett varv till om någon sak eller fenomen, men de får en aldrig att ligga sömnlös och oroa sig för hur det ska gå, för det slutar ju alltid bra.

När jag funderade lite över hur det kan komma sig att de har blivit så oerhört populära trots att de utspelar sig i en för de flesta västerlänningar ganska så exotisk miljö i Botswana, så kom jag fram till att det måste bero på att böckerna handlar om allmänmänskliga saker. Det är avund, det är den sköra balansen mellan chef och anställd, det är lite gnäll om hur illa en del av dagens ungdomar uppför sig, det handlar om människor som av någon orsak är mer ensamma än vad de själva vill, det handlar om heder, rättvisa och hur man går tillväga för att inte trampa andra människor på tårna. Då är det plötsligt inte speciellt långt mellan till exempel Ödeshög och Gabarone.

Det här är den tionde boken om Damernas detektvibyrå och jag har läst de tidigare också. Alla böckerna har inte känts så välarbetade, en del har mer känts som koka-soppa-på-en-spik eller nu-måste-jag-få-färdigt-en-bok-till. Den här boken känns inte som en sådan.

Vad är det då för mirakel som väntar på Speedy motors? Att fosterdottern Motholeli ska kunna gå, att Mma Makutsi ska byta glasögon, att Mma Makutsi och den ohängde lärlingen Charles ska bli vänner? Och tonen har hårdnat i Botswana, det skickas hotbrev till Damernas Detektivbyrå!

Om du gillade Miraklet på Speedy Motors kanske du också tycker om:
Potensgivarna
Kaffe med musik
Delhis vackraste händer
Andra som har läst boken:
Pocketblogg
Bokslukaren
Sjöbacka
Gealach
Lilla Anna läser 
Oväsentligheter
Dagens bok
Design Me

Kommentarer inaktiverade för Miraklet på Speedy Motors – Alexander McCall Smith

Filed under 2000-tal, Bokrecension, Läst 2012, Nutida, Roman

Promenad i Absurdistan – Staffan Heimerson

Staffan Heimersons röst har man vant sig vid att höra i radion, en lankonisk röst som förmedlar nyheter från krigsskådeplatser i Långtbortistan. På den här ljudboken finns det samlat material från hans resor i Afganistan, resor gjorda både 70-80-tal och under tidigt 2000-tal. Krig är märkligt nog alltid lite enklare att förstå när man får titta på dem i backspegeln. På några års avstånd kan man förstå varför det gick som det gick, och vad som hade kunnat gå annorlunda om det ondskefulla lilla ”om” hade varit på det andra stället.

Han berättar om vägspärrar, om krånglig administration, om högteknologi i form av satellit-telefoner och lågteknik i form av åsnor som transportmedel, men också om människorna han möter, om hur han faktiskt lyckas intervjua in kvinna i Afganistan.

Bitvis känns boken som om den innehåller en del transportsträckor som boken kanske skulle ha varit utan, eller om det bara är att Staffans lugna röst som man kanske bara ska lyssna korta stunder åt gången på? Sedan verkar boken i det närmsta oredigerad, när han säger fel, så tar han bara om det sista stycket igen, man hör hur han vänder papper i studion, sådant tycker jag borde vara bortredigerat i en bok!

Men det är ändå en intressant och bra bok, trots att den har några år på nacken nu.

Om du gillar Promenad i Absurdistan så kanske du också tycker om:
Den förspillda vakan
Jag möter dig i Larnaca
Summan av kardemumman
Din heder
Shantaram
Fjäril i koppel

Andra som har skrivit om Promenad i Absurdistan:
Klotband
Dagensbok

Kommentarer inaktiverade för Promenad i Absurdistan – Staffan Heimerson

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, Läst 2012, Ljudbok

Endera dan – Birgitta Stribe

Boken handlar om en fulfoting och genast trodde jag att det var en bok jag skulle känna igen mig i. Det gjorde jag inte, och jag hoppas att ingen känner igen sig helt för huvudpersonen Britt-Marie har verkligen ett miserabelt liv. Inte förfärligt, utan bara väldigt tråkigt. Hon bor i den lilla skånska orten Stingslie, i ett radhus med sin man, de båda döttrarna är utflyttade till diverse ortter, hon är en frilansjournalist som har fastnat i kommuntidningar och kåserier i en kattidning, trots att hon är allergiskt mot katter. Till råga på allt har hon så förfärligt groteska fötter att det knappt finns några skor som går på dem. Hennes man jobbar på ortens sportaffär och drömmer om att springa marathon, han har laddat för det länge, men han har inte kommit igång med träningen än.

Britt-Marie drömmer om att ut och resa och jobba för de stora prestigefyllda tidningarna. Istället får hon säga upp kontoret hon hyr för att hennes kunder är för få och betalar för dåligt.

I början av boken höll jag på att somna ifrån den, för det var bara miserabelt och ännu mer miserabelt. Men sedan tog den sig lite och det blev en hyfsad historia till sist i alla fall.

Om du gillade Endera dan kanske du också tycker om:
Delhis vackraste händer
Potensgivarna
Stenhimlen
Kaffe med musik
Lutherska badet

Andra som har skrivit om Endera dan:
Bokbrus
Boksyster
SR
Bims blogg
Boktokig

Kommentarer inaktiverade för Endera dan – Birgitta Stribe

Filed under 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2012, Nutida, Roman

Illustrado – Miguel Syjuco

Den här boken valde jag både för att den hade fått så otroligt bra kritik och för att den är skriven av en filipin och utspelar sig till stor del på Filippinerna. Det är vanligt med böcker som hoppar mellan olika historier och fram och bak i tiden, men den här boken tar priset i den kategorin. Huvudpersonen Miguel  som är filippin bosatt i  och har en mentor Crispin Salvador som också är exil-filippin. Hans mentor hittas plötsligt drunknad i Hudsonfloden, och manuskriptet till det stora mästerverk han arbetade med är helt försvunnet.

Crispin Salvador ska ha varit en fantastisk författare och delar av hans tidigare verk är inklippta i boken. Det är dels hans stora självbiografi som har en väldigt seriös ton, dels någon form av James Bond-historier med en massa biljakter och vackra kvinnor.

Miguel börjar leta efter vart manuskriptet med Salvadors pågående verk har tagit vägen och letandet tar honom tillbaka till Filippinerna som han har undvikit att besöka under många år. Boken är som sagt ett lappverk av olika historier och förutom ramberättelsen vävs det in ett antal filippin-historier, som mest kan liknas vid Norgevitsar.

Kanske tappade jag bort lite av boken genom att jag läste den på engelska, och den här boken har en engelska pepprad med svåra ord, men jag förstår ärligt talat inte bokens storhet. Jag ångrar faktiskt att jag inte gav upp den, men jag trodde hela tiden att den skulle bli så där fantastiskt bra som alla recensioner sa att den var.

Om du gillar Illustrado kanske du tycker om:
Båten
Dödgrävarens dotter
Den förspillda vakan

Andra som har skrivit om boken:
SvD
GP
Boktoka
Dagens bok
Tidningen Kulturen

Kommentarer inaktiverade för Illustrado – Miguel Syjuco

Filed under Bokrecension, Läst 2012, Nutida, Roman

Tre män i en båt – Jerome K. Jerome

Hela boktiteln är Tre män i en båt, för att inte tala om hunden, och den här boken tjatade vår engelsk lärare om att vi måste läsa för den var så rolig. Jag vägrade eftersom läraren hade en ganska töntig humor i mitt tycke. Men när man enkelt kan låna böcker elektroniskt så måste man ju passa på att läsa några klassiker.

Den här boken kan tävla i kategorin världens mest engelska bok, te ingår som en viktig ingrediens, hunden är en foxterrier, regn förekommer i stora mängder och artigheterna duggar tätt. Det är nog bara Stolthet och fördom som kan konkurrera om priset. Humorn har gått i arv till både Monty Python och Mister Bean. Tyvärrr gillar jag inte Mister Bean, folk som studsar runt och snurrar in sig i segel är liksom måttligt kul.

Turen går från Kingston till Oxford på Themsen, de tre männen som bestämmer sig för att ge sig ut med båten gör det på grund av hälsoskäl. Historiens berättare J läser en läkarbok och konstaterar att han har precis alla sjukdomar i boken utom skurgummeknän. De bestämmer sig därför att ta en båttur på två veckor uppför Themsen, vilket innebär att de i en öppen roddbåt med kapell ska ro och dra båten upp mot strömmen. Det här är i slutet på 1800-talet och de förhatliga och älskade ångsluparna börjar ta över floden, men fortfarande dras många båtar fram.

Vissa stycken är riktigt underfundigt roliga, andra stycken kommer jag på mig själv med att jag glömt vad jag precis har läst. Lite roligt är det att jag har besökt vänner i den lilla byn Maidenhead som de tre männen passerar. Vi passade då på att hyra en liten båt och åka upp en bit på Themsen, vi till och med slussade vid Boulters Lock och jag kan förstå att J gillar slussarna, även om jag själv var lite orolig för att jag inte visste hur man skulle göra.

Det är en bra hängmattebok, för man kan plocka upp den och läsa ett stycke här och sedan somna ifrån och plocka upp och läsa ett helt annat kapitel utan att det förstör historien. Det roliga med boken är att den känns väldigt modern med tanke på att den ändå är långt över 100 år.

Om du gillar Tre män i en båt kanske du också tycker om:
Delhis vackraste händer
Hundraåringen som klev ut genom fönstret
Vi i villa

Andra som har skrivit om boken:
Bokmania
Böcker, böcker, böcker
Dagens bok
Bokmalen

Kommentarer inaktiverade för Tre män i en båt – Jerome K. Jerome

Filed under 1800-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2012, Roman

Veterinärliv – Marianne Lindsjöö

En liten tunn pocketbok som landade i mitt knä och som snabbt blev slutläst. Återigen en kåseribok – fast jag har sett flera kalla denna typ av skrifter för krönikor, jag har alltid trott att krönikor var seriösa och kåserier var lättsamma – och återigen där husdjur eller i detta fall kanske snarare djur står i fokus. Marianne har jobbat många år som veterinär och har på så sätt umgåtts med många sorters djur; ormar, elefanter, kor, kängurur, men framför allt hästar.

Kåserierna är av blandad kvalité en del historier är helt makalösa, hur det går när man raggar upp poliser för att förlösa kossor eller hur man tar blodprov på elefanter, andra är lite segare. En del tycker jag direkt kunde ha redigerats bort, andra borde kanske skrivits om. Det är väl det jag tycker är negativt med boken, jag upplever det som att det inte har varit någon redaktör med som har strukit och krävt omskrivningar. Det är inget fel på språket i sig, men en del historier når trots det inte fram. Kanske fungerar den bättre som ljudbok.

Trots min negativa åsikter ovan så tycker jag om boken, de delar som inte når upp kommer man fort förbi, och de bra historierna är riktigt bra. För den som funderar på att bli veterinär är det absolut en bok att läsa för att få lite förståelse för yrket och vad som är viktigt, till exempel att ha en pålitlig bil om du är ambulerande veterinär.

Om du gillar Veterinärliv kanske du också gillar:
Fånge i hundpalatset
Råttfångerskan
Berlinerpopplar

Kommentarer inaktiverade för Veterinärliv – Marianne Lindsjöö

Filed under Bokrecension, Kåseri, Läst 2012, Nutida, Självbiografi

Fånge i hundpalatset – Martina Haag

Ja, jag är så gammal att jag tittar på På spåret, och det var då jag kom på att jag inte hade läst en enda bok av årets vinnare Martina Haag. Hon verkade ju intelligent och måste ju därför skriva bra. Dags att surfa in på Stockholms Stadsbibliotek och låna hem ett exemplar av hennes böcker till min lilla bookeen. Det blev Fånge i hundpalatset eftersom jag gillar hundar.

Det kanske inte var rätt val av bok eller så hade jag för stora förväntningar på den, för här sitter jag och känner mig lite lätt besviken. Det var en samling kåserier av varierande kvalité, en del var lite småroliga andra kändes lite mer tillkämpade. Eller så kanske det beror på att kåseriernas rolighetsfaktor bygger på igenkänningsfaktorn och jag känner inte igen mig i villaägande, 46-årig, motvillig hundägare och fyrbarnsmor.

Ja, det är ungefär det den går ut på, skratta lite åt hur jobbigt det är att ha fyra barn och en man som man inte är helt synkroniserad med vad det gäller prioriteringarna i livet.

Visst skrattade jag emellanåt, men de bästa kapitlen var de om hennes tonårstid. Kanske hade jag uppskattat boken mer om den hade handlat om det enbart? Sedan en detalj, men jag störde mig på alla särskrivningarna i boken, är det författaren, redaktören eller uppstod de när de boken gjordes om till ebok? Det är lite irriterande att läsa om ”vild svin” när det är ”vildsvin” det handlar om. Nej, jag har inga problem med att människor särskriver, men jag tål det inte i böcker där borde de vara förbjudna.

Om du gillade Fånge i hundpalatset så kanske du också tycker om:
En förtjusande man
Lutherska badet
Delhis vackraste händer

Andra som har skrivit om Fånge i hundpalatset:
En bok om dagen
Enkel men komplicerad litteratur
Tidningen kulturen
Beas bokhylla
Bokbrus
I min bokhylla
Bokcirkus
Evelina Lundin
Annina Torino
Intressesmurfen
Bokmania
Mathildas bokhylla
Läsvärt i plattform
Hem och lycka

1 kommentar

Filed under 2000-tal, Bokrecension, ebok, Kåseri, Läst 2012, Nutida

Trött, fet och femtio – Täppas Fogelberg

Egentligen skulle titeln kunna vara Självömkande, missbrukande och synskadad, för det är vad Täppas som boken handlar om är vid historiens början. Han är nyskild, teve-journalist med en syn som sviktar och som har barn med olika fruar.

Han håller på att bli blind i ögonsjukdomen retinitis pigmentosa, en obotlig näthinnesjukdom som sakta men säkert släcker ned synen. Fast Täppas har bestämt sig för att bli den första synskadade som inte är synskadad. Därför vägrar han att använda vit käpp och vägrar lyssna på talböcker och vägrar överhuvudtaget befatta sig med något som har med synskadan att göra.

Istället roar han sig med att besöka barer, trots att han ser risigt lyckas han alltid hitta fram till en bar, minst ett barbesök om dagen. Utöver det lyckas han övertyga olika läkare om att det är fruktansvärt synd om honom som håller på att bli blind så han behöver något för nerverna också, kanske lite stesolid?

Kort och gott Täppas är en ganska ömklig figur, som trots det har ganska bra kontakt med sina barn och som trots allt lyckas få jobb och få pengarna att räcka till. Det sköna med boken är att han inte försöker försköna porträttet av sig själv, för det går att stå ut med en ömklig person i en bok om det inte ingår några förskönande omskrivningar och det gör det inte i den här.

Jag har ibland funderat på hur en bok skulle vara om den skrevs av en som är blind och nu vet jag nästan. Eftersom Täppas har sett så finns det en hel del bildberättande i den, även om en del av bilderna är sådana han inte har sett utan bara fått återberättade för sig. Men ganska mycket i boken beskrivs i form av ljud och lukter, hur är det att komma ut på en gata i Gamla Stan en tidig morgon, vilka ljud och lukter möter en då. Det intressanta är att jag kommer på mig själv med att tänka ”javisst, det är så det låter eller det är så det luktar”. För det är ju inte så att man som seende inte hör eller känner lukter, det är ju bara det att vi sällan reflekterar över det, för det finns så mycket synintryck som vi tar in och som får högre prioritet i hjärnan.

Trots att jag gillade boken så kändes den lite lång, fast jag vet inte riktigt vad jag skulle ha kapat bort.

Om du gillade Trött, fet och femtio så kanske du också tycker om:
En dag ska jag ta mig någonannanstans
Avig Maria
Felicia försvann
Mike Larssons rymliga hjärta
Ett annat liv
Livet som mig själv

Andra som har skrivit om Trött, fet och femtio:
SvD
Sydsvenskan
Gunillas stickblogg
Norrbottenkuriren 
TV4
Allehanda
Bims blogg

1 kommentar

Filed under ebok, Läst 2012, Nutida, Självbiografi

Matrevolutionen – Andreas Eedenfeldt

Det här kommer bli spännande, kommer jag trilla rakt ner i ett skyttegravskrig genom att skriva en recension av Matrevolutionen? Boken handlar om vad och hur man ska äta och är en av böckerna man slår i huvudet på folk och kallar dem fettskrämda. Jag tänkte försöka hålla mig utanför vad jag tror om kosten som sådan utan att hålla mig till att tycka och tänka om boken, så önska mig lycka till!

Själv har jag inga planer på att ändra mitt ätande, jag mår bra och vikten ligger stadigt och bra där den ligger, men i somras var jag omgiven av LCHF-frälsta människor överallt. De var som ovanligt påstridiga frireligösa människor som ville omvända hela världen, jag ogillar att bli påprackad idéer, idéerna må vara hur bra som helst men kasta dem inte på mig!

För att förstå argumenten och resonemangen som alla dessa frälsta människor hade så tog jag tag i saken nu och läste helt enkelt deras bibel. Det börjar bra, för Andreas Eedenfeldt är en noggrann person som först går igenom historiken och vad man vet och har vetat om kost sedan sent 1800-tal och fram till idag. Bara historikdelen i sig skulle jag vilja påstå gör boken i sig värd att läsa, för man inser hur forskning guppar väldigt mycket fram och tillbaka, och hur forskning bör bedrivas och hur det emellanåt har fuskats med det. Historikdelen är en ganska bra introduktion till vetenskapsteori, något som säkert många med mig känner till alldeles för lite om. Och han förklarar suveränt vad observationsstudier är och deras tillförlitlighet och vad orsakssamband är, faktum är att han är otroligt duktig på att skriva populärvetenskap. Det är svåra begrepp som förekommer i boken, men de är inte alls omöjliga att förstå när han har förklarat dem.

Tyvärr tycker jag ibland att han faller ner i de gropar som han tidigare påpekat att andra har fallit i. Först säger han att observationsstudier inte är speciellt tillförlitliga för att man vet inte om A medför B, eller om B orsakas av någon annan helt okänd faktor C som man inte har tänkt på, sedan drar han ganska så snabba växlar själv på just observationsstudier. Det dyker upp ord som ”verkar” och ”kanske” och plötsligt finns det en lista med alla sjukdomar som kolhydratrik kost orsakar, och den listan saknar referenser till några undersökningar. Visst han har tidigare nämnt att karies och diabetes typ 2 orsakas av en kolhydratrik-kost, men listan han skriver ut är så mycket längre, den innehåller bland annat cancer. Japp, bara ordet cancer, inte specificerat vilken cancer och ingen referens till vilken litteratur som stödjer det påsåendet. I övrigt är boken föredömligt späckad med referenser till var han har tagit alla påståenden ifrån.

Vad jag tycker om boken som helhet? Det är som sagt en väldigt bra populärvetenskaplig bok med ganska så höga ambitioner, med litteraturlistor, referenser och allt. Så jag skulle våga påstå att den kan vara en intressant bok att läsa även om man inte har några planer på att ändra sin kosthållning, utan bara för att man är nyfiken på hur det fungerar i kroppen med insulin och kolesterol och matsmältning. Dessutom blev jag av med en myt: den om att mr Atkins skulle ha dött av hjärtinfarkt, vilket bevisar att en lögn kan gå från Bagdad till Konstantinopel medan sanningen letar efter sina tofflor.

Och det har smugit sig in några direkta fel i boken, eller är det bara jag som anser att lök inte är en ovanjordsgrönsak? Eller är det endast purjolök som räknas? Sedan en kunskap som troligen framkommit efter boken trycktes, att människor inte bara ätit säd i 9 000 år utan i 30 000 år.

Sedan är det en sak jag riktigt ogillar i boken, det är apostlakapitlet där han uppmanar alla som läst hans bok och blogg att gå ut och missionera för alla människor. Plötsligt förstod jag varför alla frälsta i min närhet inte kunde nöja sig med att bara äta och må bra själva utan var tvungna att snacka om LCHF hela tiden.

Om du gillade Matrevolutionen kanske du också tycker om:
Hjärnkoll på vikten
Konsten att vara snäll
Andra som har skrivit om Matrevolutionen:
Träningslära
Ninja Isters Meningslösa
Dagens medicin
Basic personligt
Sanna Ehdin
Tjockispojken
Ann-Charlotte
Läkartidningen
Trillians hörna
 

3 kommentarer

Filed under Bokrecension, ebok, Fakta, Läst 2012

Felicia försvann – Felicia Feldt

En korridorkompis berättade en gång för mig att hennes mamma kastade ut henne när hon var 16 år och om hur hon fick bo hemma hos olika kompisar. Jag frågade naivt om hon inte kunde fått hjälp av socialen. Det kunde hon inte för hennes mamma arbetade där.

Ungefär så utlämnad och maktlös måste Felicia känt sig, att ha en mamma Anna Wahlgren som var allmänt känd som Sveriges bästa expert på barnuppfostran under 80-talet. För vem skulle tro på allt Felicia kunde berätta om mammans fyllor, skumma män som bodde hemma hos dem, alla styvfäder, dåligt med mat, hot om att få stryk, och de slag som hennes mamma utdelade när de inte lydde, eller alla flyttar, en om året ungefär. Ja, som ni hör så är boken ingen upplyftande bok, det är ingen bok man läser en dag när man känner sig lite under isen.

Det är inte lätt att vara barn till kända föräldrar och kanske speciellt till föräldrar som är kända för sina metoder angående barnuppfostran, jag tänker bland annat på Jan Myrdals bok Tolv på det trettonde. För mig som utomstående är det omöjligt att veta vad som är sant eller inte sant i boken, men är en tiondel sant så är det fortfarande en hemsk uppväxt som Felicia har varit med om.

Språket i boken är rakt, men historien hoppar framåt och bakåt med väldiga kliv. Ena stunden är det en vårdnadstvist om Felicias son, andra stunden är det Felicia och hennes syskon som små när de är lämnade ensamma i flera dagar. Det som ramar in boken är en sorg, men i övrigt känns den som en hög med lösa papperslappar, den skulle behövt få mogna något och lapparna skulle behövts utökats och fogats samman lite bättre. Det är lite som att läsa en massa lösryckta blad från någons dagbok, där bladen har lossnat och vinden har vispat runt dem i rummet och de blad man får tag på är från 2005, 1975, 1981 huller om buller. Sedan tycker jag faktiskt att Felicia försvann lite i boken, jag ville ha mer av henne, det är väldigt mycket hennes mamma och hennes syskon, men var är Felicia?

Om du gillade Felicia försvann kanske du också tycker om:
Kriget är över
Boken om mig själv
Mor gifter sig
Avig Maria
Om det så skulle kosta mig livet

Andra som har skrivit om boken:
DN
SvD
Bokhora
Enligt O
BookyDarling

Dark places
Bokmania
Lyrans noblesser
Kreativa dalkullan
Breakfast club
Barnsidan

2 kommentarer

Filed under Bokrecension, ebok, Läst 2012, Självbiografi

Delhis vackraste händer – Mikael Bergstrand

Jag trodde att jag hade hittat på en ny term för den här sortens böcker – gubblitt. Alla tjatar ju om chiclit, om böcker som handlar om kvinnor i 20-35 årsåldern. Ett ord jag tycker illa om för att det oftast sägs i en lätt nedlåtande ton, och för att man klumpar ihop riktigt bra böcker, med böcker som har mer gemensamt med tidningen Elle. En googling senare visar det sig att jag i vanlig ordning att jag inte är speciellt nyskapande och jag är definitivt långt ifrån först med att komma på ordet.

Hur som helst min definition av gubblitt är lättlästa historier om medelålders eller äldre  män. Tänk er Nick Hornby, 100-åringen som klev ut genom fönstret eller liknande böcker. Inget nedlåtande, för man kan inte konsumera enbart hårdsmält och tung litteratur, det är inte bra för hjärnan, den behöver variation precis som magen. Och då kommer vi in på vad boken egentligen handlar om, för huvudpersonen Göran Borg är definitivt ur balans när han kommer till Indien och träffar sin blivande indiske vän Yogi som försöker förklara för honom att allt i tillvaron handlar om balans.

Görans liv befinner sig i en nedåtgående kurva, han är frånskild, har dålig kontakt med sina barn, är överviktig och tunnhårig, och får sparken från sitt jobb. Då föreslår en kompis att han ska följa med till Indien, något Göran gör mycket motvilligt. Indien vänder både ut och in, och upp och ner på Göran.

Det här är en bok jag skulle vilja läsa på semester, den kräver inte speciellt mycket men den ger en hel del och dessutom är den humoristisk och skön.

Om du gillade Delhis vackraste händer så kanske du också tycker om:
Hundraåringen som klev ut genom fönstret
Lutherska badet
Kaffe med musik
Mike Larssons rymliga hjärta
Hallonbåtsflyktingen

Om du vill läsa andra skildringar om Indien:
Shantaram
Den vita tigern

Andra som har skrivit om Delhis vackraste händer:
Kim M Kimselius
Boksynt
Hanneles bibliotek
Retrobloggen
Evas bokvärld
Kristina Simars
HD
Svedemar
NSD
 

11 kommentarer

Filed under 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2012, Nutida, Roman

Kammerpiken – Cecilie Enger

Det finns några fördelar med att ens bättre hälft måste åka till Oslo i jobbet, man kan få direktimport av norska böcker på norska. Det här är en av dem, som handlar om den norska drottningen Maud som tar sig en kammarjungfru Hilda från sitt engelska gods Appleton till Oslo.

Hildas uppgift är att sköta om kläderna åt drottningen, se till att kläderna är rena, välstrukna och sitter rätt. Hon ska planera vilka kläder drottningen ska ha på sig, de ska passa för sammanhanget och vädret, och rätt accessoarer ska fram. Det här låter som ett tråkigt jobb och med tanke på att boken handlar just om Hilda och hennes jobb kan man ju tro att det är en tråkig bok för alla som inte är klädtokiga. Men så är det inte, trots att Hilda är en ogift ung fröken och har ett jobb som många skulle se som tråkigt så är boken så där lysande i all stillsamhet.

Det är en dramatisk tid i Europas historia, det tidiga 1900-talet, första världskriget är slut, Sverige och Norge har delat på sig för inte så länge sedan, kvinnorna kan rösta och de får arbeta trots att de är gifta, ekonomin är precis som nu ganska skakig. Och allt upplever Hilda från sin något instängda tillvaro på slottet i Oslo, Bygdöy, Skaugum, Sandringsham och Appleton. Plötsligt gick det dessutom upp för mig hur dålig koll jag har på de nordiska kungahusens olika släktskap. Nej, det är inget man måste veta om man är orojalistiskt lagd, men det är ändå en del av vår nutidshistoria.

I hela boken så håller Hilda på det engelska, trots att hon merparten av året bor i Norge och att hon har väldigt lite kontakt med sin familj i England. Det ger samtidigt en rolig vinkel i boken över saker som hon reagerar på som typiskt nordiska. Och hela tiden får jag känslan av att för Hilda är hemma där drottning Maud är.

Om du gillar den här boken kanske du också tycker om:
En dag ska jag ta mig någonannanstans
Mor gifter sig
Molnfri bombnatt
Nattåg till Lissabon

Andra som har skrivit om boken:
Bokelskere
Fru Storlien
Anettes hus
Solgunn
Kasiopeiias

1 kommentar

Filed under 1900-tal, Bokrecension, Läst 2012, Roman

Attentatet i Pålsjöskog – Hans Alfredsson

En historielärare på gymnasiet tog upp frågan om Sveriges undfallenhet gentemot Tyskland under andra världskriget om det var bra eller dåligt eller både ock. Han menade på att även om man inte som svensk kunde vara stolt över undfallenheten så var det kanske inte något man behövde skämmas alltför mycket för, för vad skulle ha hänt om Sverige hade satt sig till motvärn mot Nazityskland? Troligen hade Sverige blivit invaderat och det skulle inte ha hjälpt Danmark, Norge och de allierade något nämnvärt. Danska och norska motståndsmän hade inte kunnat fly till Sverige så som de gjorde.

Hans Alfredsson är inne på samma tema i denna kontrafaktiska berättelse om den unge Holger Andersson som tonåring blir indragen i ett attentat mot ett tyskt transiteringståg som ska frakta tyska soldater genom Sverige och upp till Norge. Det attentatet gör Hitler rasande eftersom flera av hans nära vänner befinner sig på tåget, och därmed bestämmer han sig för att Sverige trots allt ska invaderas. Sverige dras in i andra världskriget med bombningar av större städer och flygplatser, de som redan innan var nazistvänner står redo att hylla tyskarna, och de andra får antingen hålla en låg profil eller gömma sig i skogen med andra partisaner.

Hela Holgers familj dras in i kriget, hans far och ena syster som var med vid attentatet går med i motståndsrörelsen, hans mor och andra syster flyr till hans farmor och farfar. Själv lämnar han sin gymnasieskola i Helsingborg för att först gömma sig i smålandsskogarna och senare bege sig mot Stockholm.

Hela scenariot som spelas upp i boken verkar i högst sannolikt, så sannolikt så att jag emellanåt kommer på mig själv med att nästan tro att det är sant. Kanske är det också för att det är högst verkliga personer som ingår i historiens bakgrund, det är Hitler, Göbbels, Wigfors, Per Albin Hansson och Gustaf V. Fast det är också här jag kan tycka att boken ibland blir lite tjatig, det rabblas upp en massa namn på verkliga personer som skulle ha deltagit i än det ena och än det andra. Långa namnlistor något som jag ogillar i böcker om det inte handlar om tacksidan, de tillför inte något, även om jag anar att han i detta fall vill tala om att den och den var nazistvän under kriget och hade Sverige invaderats så skulle de säkert varit lika vänliga mot nazisterna då. Och det är det senare också, de personerna som han rabblar upp blir uthängda för sina åsikter som de hade i en situation och som de kanske hade ändrat totalt om historiens vingslag hade slagit lite annorlunda.

Sedan går det inte att komma ifrån att namn är färskvara, visst vet jag vem Ingvar Kamprad är och att han hade nazistsympatier, men det finns ett stort antal andra namn som jag som är född långt efter kriget inte har någon som helst aning om vilka de är.

Nog om namnlistorna, historien i sig belyser kriget från alla sidor, det är de personliga umbärandena, det är fattigdomen i stort och smått, det är de stora historiska penseldragen, de viktiga slagen, resonemangen om vilken tid på året det är fördelaktigt att anfalla olika länder etc. Och det är en av de stora styrkorna med boken tycker jag, just det att den hittar balansen mellan alla dessa olika sidor av ett krig.

Och någonstans tror jag att den här boken ger betydligt större förståelse för andra världskriget och alla dess hemskheter än vad någon statligt framtagen bok som ”Om detta må ni berätta” kan göra.

Om du gillade Attentatet i Pålsjöskog kanske du också tycker om:
Molnfri bombnatt
100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann
Rismodern

Andra som har skrivit om boken:
Literature Connoissuer
DN
Magnus boktipsblogg
SvD
Spektakulärt
Tankar från roten

 

4 kommentarer

Filed under 1900-tal, ebok, Läst 2012, Roman

Asyl – Liza Marklund

Asyl är uppföljaren till boken ”Gömda” som handlar om hur den unga kvinnan Maria Eriksson träffar en muslimsk man i Sverige genom sitt engagemang i flyktingfrågor. De två blir ett par och allt eftersom blir han allt mer kontrollerande och till sist övergår det i ren misshandel. Den boken läste jag för många år sedan och trots att jag minns boken som att den var skriven som en kvällstidning så var historien intressant och värd att läsas. Så när det för cirka tio år sedan kom ut en uppföljare på boken och om vad som hade hänt sedan så tänkte jag att jag skulle läsa den, men det har inte blivit av förrän nu.

Den här boken tar vid där den förra boken slutade, familjen har varit utomlands i ungefär ett halvår och kommer nu tillbaka till Sverige . De måste fortfarande gömma sig, de får inte vistas ute mer än nödvändigt, i nödvändigt ingår att ta sig till sjukhus, att köpa mat och att gå tvärs över gatan för att tvätta kläder. Däremot ingår inte att barnen ska vara ute och leka eller att träffa andra barn. Det är kort och gott en väldigt låst och instängd tillvaro som familjen lever.

Maria letar efter minsta lilla möjlighet, lyfter alla stenar för att försöka skapa ett rimligt liv. Hon får höra talas om en organisation Evigheten som hjälper kvinnor i hennes situation att gömma sig och skapa ett nytt liv.

I en dom konstatera domstolen att familjen som i boken kallas Eriksson måste lämna Sverige för att kunna leva ett normalt liv. Familjen blir alltså flyktingar från Sverige. De första åren försöker de leva i Chile, men på grund av ekonomiska svårigheter och sjukdomar ger de upp och flyttar vidare.

Den här boken uppfattar jag som mycket bättre skriven än den förra, kanske Liza Marklund hann utvecklas en del som författare mellan de båda böckerna? Historien är också lite mer positiv än den förra boken, Maria hittar hela tiden möjligheter i sin situation som skulle ha slagit ner de flesta människor jäms med fotknölarna.

Om du gillade den här boken kanske du också tycker om:
Fjäril i koppel
Dödgrävarens dotter
Och var hör du hemma?
Mike Larssons rymliga hjärta
Shantaram
Din heder

Andra som har skrivit om Asyl:
SvD
Tottis
Hassus
Feminetik
Bokbloggen
Josefine Renko
Lenas Bokblogg
Ord och inga visor
Gunilla Hjelm
DN

5 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2012, Nutida, Roman

Steve Jobs en biografi – Walter Isaacson

Nu har jag äntligen läst klart biografin om Steve Jobs, det tog sin lilla stund. Det var inte bara det att det var närmare 600 sidor, utan det beror också på att jag inte är en biografimänniska (något som jag kommit på först efter att under ett år ha  läst Kajsa Grytts, Peo Enquists och Morgan Allings biografier).

Det finns mycket bra med boken, den tar upp allt väsentligt från födelse till död, och det utan att haka upp sig på en massa barndomsskildringar, på sidan 100 har redan första Appledatorn byggts. Man får lära sig en massa om hur man tänker på Apple och hur de bär sig åt för att tjäna pengar. Den beskriver väldigt detaljerat om hur viktigt det är för Steve Jobs att alla Apples produkter ska integreras med varandra, till skillnad mot PC- och Android-världen som han kallar för den fragmenterade världen eftersom inget hänger samman.

Bokens stora styrka är att den verkar ge ett riktigt ärligt porträtt av Steve Jobs, han beskrivs inte som en ängel. Visst beskrivs han som ett geni vad det gäller att ta fram de produkter som många människor vill ha – en produkt man tar ur kartongen och så fungerar den – men också som en riktig djävul till chef som snor de anställdas idéer och som blåljuger så att han själv tror på lögnerna. Och lustigt nog beskrivs Bill Gates Microsofts grundare som en ganska hygglig och sympatisk kille.

Det som stör mig är att jag aldrig hittar någon glöd i historien, den där lysande röda tråden som gör att man bara vill läsa mer och mer. Morgan Allings Kriget är över hade den, men här lyser den med sin frånvaro. Allt berättas, korrekt och tidsordning, men det lyfter aldrig. Det känns inte som jag egentligen lärde känna personen Steve, det var mer som om någon som berättade om sin farmor.

Sedan stör det datanörden i mig att man skrivit WYSYWYG istället för WYSIWYG och att man kallar Fortran för ett avancerat programmeringsspråk när jag tror de menade ett högnivåspråk.

Andra som har skrivit om boken:
SvD
UNT
Webbfabriken
Fredrik Öberg
Du är vad du läser
Gunnar.se
Nutopia
Steinberg
IT-tjej
Tony Main
HBL
DN
Macken
Kajak
IDG
Litteraturmagazinet
USA-bloggen
Fröken fräken
Boksyster
Dixikon
I min bokhylla
Om du gillade Steve Jobs biografin kanske du också tycker om:
Livet som mig själv
En dag ska jag ta mig någonannanstans
Kriget är över
Ett annat liv

1 kommentar

Filed under Bokrecension, ebok, Läst 2012, Nutida, Självbiografi

Mor gifter sig – Moa Martinson

Vet inte varför jag aldrig har läst den här boken tidigare? Jag har ju bara hört bra om den, och jag har tyckt att det låter som en bok som jag skulle kunna tycka om. Det var det också, en bok jag tyckte om. Delvis för att den berättar om något som är både mycket avlägset och väldigt nära, det handlar om min mormors generation, om ett arbetarbarns uppväxt på sent 1800-tal.

Det avlägsna är i hur fattigt det är, jo det finns fattigdom i dag också, men det är ytterst få som inte har ens ett par skor, eller som har pappersremosor i fönstret för att man inte har råd med gardiner. Eller att man är så fattig att man måste lämna sitt barn ifrån sig, så som Moas mamma var tvungen att göra. Boken är självbiografisk.

Det som är nära är att det är i Sverige, i trakten runt Norrköping som den utspelar sig, och att det är just min mormorsgeneration, det är inte så långt bak i tiden.

Boken handlar om Mia som är i tidig skolålder, och det är hon som berättar om sin vardag. Det handlar om hur hon äntligen ska få bo ihop med sin mamma efter att i alla år skickats runt bland inackorderingshem och släktingar. Hennes mamma har gift sig, men tyvärr med en periodare. Vad som är sympatiskt med boken är att det känns som om det är en sjuåring som berättar, men på samma gång blir det inte barnsligt. Det är ett mycket klarögt barn som berättar, ett barn som genomskådar vuxenvärlden.

Det som inte var lika bra var att jag lånade den elektroniskt som PDF-format. Normalt sett lånar jag bara ePub-format. PDF-format innebär att sidorna i eboken inte anpassar sig efter formatet på eboksläsarens skärm, utan man får hålla på och skrolla fram och tillbaka. Nej, det får allt bli ePub framöver, då slipper man tänka på att det är en ebok man läser.

Andra som har läst boken:
Böcker böcker böcker
Anna Ljungdahl
Tekoppens tankar
Bokhyllan
Om du tyckte om Mor gifter sig så kanske du också tycker om:
Sågverksungen
En dag ska jag ta mig någonannanstans
Kriget är över

3 kommentarer

Filed under Bokrecension, ebok, Läst 2012, Roman, Självbiografi