Boken hette inte det jag först trodde IQ84, titeln hade alltså inget med intelligens att göra. Det är dock en intelligent bok på alla plan, historien som berättas är avancerad och språket är vackert. Titeln leker med Orwells 1984, det år då 1Q84 utspelar sig.
Boken är uppdelad i två historier som berättas parallellt, en om Tengo som är i 30-årsåldern och jobbar som mattelärare och försöker bli författare och en om Aomame som är personlig tränare. Låter det tråkigt? Det är allt annat än tråkigt! Tengo får ibland i uppdrag av en bekant att skriva om ett alster som en 17-årig tjej har skrivit. Historien är helt fantastisk från början, men hennes språk är bedrövligt. Hennes historia handlar om en 10-årig flicka som bor i ett lantligt kollektiv och som straff för att hon inte har skött om en get ordentligt så stängs hon in med den döda geten i en tom lada i flera dagar. I ladan träffar hon ”little people” och de visar henne hur man gör ”luftpuppor”.
Aomame är en stenhård kvinna – tänk Lisbeth Salander – som förutom att arbeta som personlig tränare också jobbar extra åt en kvinna som driver ett skyddat boende för hotade kvinnor. Aomame har under sin uppväxt varit med i en hårt religöst styrd organisation.
Man måste vara beredd på att acceptera ganska mycket underliga saker för att gilla boken, tycker man att det låter konstigt med någon slags varelser som kallas little people eller att det kan dyka upp två månar på himlen så ska man nog undvika den. Gillar man att bli överaskad och historier med många sidohistorier och många personbeskrivningar och djupdykningar i olika känslor så är det här helt rätt bok. För min del så blir det här en av kandidaterna till årets bästa bok!
Andra som har skrivit om boken:
SvD
DN
Boktoka
Bokhora
En bokcirkel för alla
Malin the writer
Det mörka tornet
Beroende av böcker