Tag Archives: Göteborg

Mordet på Ragnhildsholme – Mats Ahlstedt

En sommardag för massvis med år sedan var jag på en fest utomhus på Ragnhildsholme en gammal borgruin vid Götaälv, därför var jag bara tvungen att läsa den här deckaren fast jag är lite småkräsen när det gäller deckare.

Det var nära att jag slutade läsa efter bara tio sidor, tyckte personerna var för tråkiga, dialogen för konstruerad, och det hela kändes för mycket som en klassisk deckare. Det fanns i och för sig ingen försupen frånskild polis, med dålig relation till sina barn och lyssnande på klassisk musik och drickande dyr alkhol. (Fast längre in i boken finns det faktiskt en frånskild polis som dricker dyr alkohol och lyssnar på klassisk musik.) Men så tog sig själva historien sig och plötsligt var det intressant att läsa.

Får en lätt dejavue-känsla av huvudpersonerna på polissidan Sören Högström och Fatima Wallinder, har jag inte läst någon annan bok tidigare där de ingick? Eller liknar de bara någon annan kriminalare?

Plotten är lite spretig, ett lik hittas på Ragnhildsholme av några festande ungdomar, en ung mamma Åsa med en son på siådär 4-år har en lite dålig relation till sina föräldrar på grund av pojkens pappa Jorma. Pojken bryter revbenen på okänt sätt när Åsa inte är hemma, Åsa blir misshandlad av sin man Jorma, hennes föräldrar begår plötsligt självmord, Jorma försvinner. Ja, ni ser det finns plötsligt lite vind i historiens segel.

Det här är en typisk semesterbok, behaglig enkel kriminalhistoria när man inte orkar med allt för krångliga vindlingar, språket är enkelt på gränsen till tråkigt, ett behagligt tidsfördriv i hängmattan helt enkelt.

Andra som har läst boken:
Nolow
och dagarna bara går
Kristina Simar
Dagens bok
Dast

Om man gillar den här boken kanske man tycker om:
Den dubbla tystnaden
I natt är du död
Askungar
Skumtimmen
Mike Larssons rymliga hjärta 

Annonser

1 kommentar

Filed under 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Roman

Hallonbåtsflyktingen – Miika Nousiainens

En lite annorlunda båtflykting än de i ”Båten” av Nam Le är Mikko Virtanen i ”Hallonbåtsflyktingen”. Mikko tillhör den stora gruppen av människor som känner att de är födda på fel plats, men hans fall är värre än så, han är född inte bara på fel plats, utan med fel nationalitet. Trots sitt finska namn, finska pass och sina finska föräldrar så känner han sig helsvensk. Han kan göra vad som helst för att bli svensk, han kan gå över lik för att bli svensk.

Man kan tycka att han kan väl flytta till Sverige då om han känner sig så svensk, men då skulle han bara bli en finne bosatt i Sverige. Han vill bli svensk, ungefär som i apans sång ”Jag vill va som duuuu”. Han vill gå som en svensk, han vill prata som en svensk och han vill tänka som en svensk.

Som ni hör på min beskrivning så blir boken ibland lite tjatig, men kommer man igenom första tredjedelen så börjar historien ta sig rejält. Då har man kommit förbi hans Carl Larsson-bilder av Sverige och hans beskrivningar av de fantastiska landsfäderna Olof Palme och Per Albin Hansson.

Boken i övrigt är som en blandning av Arto Paasilinna och Erlend Loe, har man böcker av dem i bokhyllan kommer man troligtvis uppskatta även Hallonbåtsflyktingen.

Andra som har skrivit om boken:
Gråvädersdagar
Pocketblogg
Lindas world
SvD
DN

1 kommentar

Filed under 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Nutida, Roman

Summan av kardemumman – Zac O’Yeah

Summan av kardemummanDen här boken är omöjlig att placera in i något som helst fack och det är troligen författarens avsikt också. Grundhistorien består – som alltid numera – om ett antal personers vars öden flätas samman. Det är Hjärtrud som är medföljande fru till en naiv hjälparbetare som fått arbete någonstans i ett ”-stan”-land. Det är också en svensk uppgiven kvinnlig diplomat och en engelsk vänsterjournalist. Historien är helt vriden, om du har läst boken ”Sofies värld” och fortfarande kommer ihåg sista kapitlet av den så är den ”Summan av kardemumman” likadan som det sista kapitlet.

Egentligen borde jag älska den här boken, det är en helt galen och speedad historia. Första kapitlet tyckte jag faktiskt om den, för alla roliga och skojiga formuleringar, men efter ett kapitel så började jag bli less på de där roliga formuleringarna och historien är lite för vrickad för att få med mig. Hade boken inte varit såpass kort hade jag inte läst klart den.

Andra som har skrivit om den här boken:
Daniels bokblogg
Dast

1 kommentar

Filed under 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Nutida, Roman