Category Archives: 1900-tal

Promenad i Absurdistan – Staffan Heimerson

Staffan Heimersons röst har man vant sig vid att höra i radion, en lankonisk röst som förmedlar nyheter från krigsskådeplatser i Långtbortistan. På den här ljudboken finns det samlat material från hans resor i Afganistan, resor gjorda både 70-80-tal och under tidigt 2000-tal. Krig är märkligt nog alltid lite enklare att förstå när man får titta på dem i backspegeln. På några års avstånd kan man förstå varför det gick som det gick, och vad som hade kunnat gå annorlunda om det ondskefulla lilla ”om” hade varit på det andra stället.

Han berättar om vägspärrar, om krånglig administration, om högteknologi i form av satellit-telefoner och lågteknik i form av åsnor som transportmedel, men också om människorna han möter, om hur han faktiskt lyckas intervjua in kvinna i Afganistan.

Bitvis känns boken som om den innehåller en del transportsträckor som boken kanske skulle ha varit utan, eller om det bara är att Staffans lugna röst som man kanske bara ska lyssna korta stunder åt gången på? Sedan verkar boken i det närmsta oredigerad, när han säger fel, så tar han bara om det sista stycket igen, man hör hur han vänder papper i studion, sådant tycker jag borde vara bortredigerat i en bok!

Men det är ändå en intressant och bra bok, trots att den har några år på nacken nu.

Om du gillar Promenad i Absurdistan så kanske du också tycker om:
Den förspillda vakan
Jag möter dig i Larnaca
Summan av kardemumman
Din heder
Shantaram
Fjäril i koppel

Andra som har skrivit om Promenad i Absurdistan:
Klotband
Dagensbok

Kommentarer inaktiverade för Promenad i Absurdistan – Staffan Heimerson

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, Läst 2012, Ljudbok

Kammerpiken – Cecilie Enger

Det finns några fördelar med att ens bättre hälft måste åka till Oslo i jobbet, man kan få direktimport av norska böcker på norska. Det här är en av dem, som handlar om den norska drottningen Maud som tar sig en kammarjungfru Hilda från sitt engelska gods Appleton till Oslo.

Hildas uppgift är att sköta om kläderna åt drottningen, se till att kläderna är rena, välstrukna och sitter rätt. Hon ska planera vilka kläder drottningen ska ha på sig, de ska passa för sammanhanget och vädret, och rätt accessoarer ska fram. Det här låter som ett tråkigt jobb och med tanke på att boken handlar just om Hilda och hennes jobb kan man ju tro att det är en tråkig bok för alla som inte är klädtokiga. Men så är det inte, trots att Hilda är en ogift ung fröken och har ett jobb som många skulle se som tråkigt så är boken så där lysande i all stillsamhet.

Det är en dramatisk tid i Europas historia, det tidiga 1900-talet, första världskriget är slut, Sverige och Norge har delat på sig för inte så länge sedan, kvinnorna kan rösta och de får arbeta trots att de är gifta, ekonomin är precis som nu ganska skakig. Och allt upplever Hilda från sin något instängda tillvaro på slottet i Oslo, Bygdöy, Skaugum, Sandringsham och Appleton. Plötsligt gick det dessutom upp för mig hur dålig koll jag har på de nordiska kungahusens olika släktskap. Nej, det är inget man måste veta om man är orojalistiskt lagd, men det är ändå en del av vår nutidshistoria.

I hela boken så håller Hilda på det engelska, trots att hon merparten av året bor i Norge och att hon har väldigt lite kontakt med sin familj i England. Det ger samtidigt en rolig vinkel i boken över saker som hon reagerar på som typiskt nordiska. Och hela tiden får jag känslan av att för Hilda är hemma där drottning Maud är.

Om du gillar den här boken kanske du också tycker om:
En dag ska jag ta mig någonannanstans
Mor gifter sig
Molnfri bombnatt
Nattåg till Lissabon

Andra som har skrivit om boken:
Bokelskere
Fru Storlien
Anettes hus
Solgunn
Kasiopeiias

1 kommentar

Filed under 1900-tal, Bokrecension, Läst 2012, Roman

Attentatet i Pålsjöskog – Hans Alfredsson

En historielärare på gymnasiet tog upp frågan om Sveriges undfallenhet gentemot Tyskland under andra världskriget om det var bra eller dåligt eller både ock. Han menade på att även om man inte som svensk kunde vara stolt över undfallenheten så var det kanske inte något man behövde skämmas alltför mycket för, för vad skulle ha hänt om Sverige hade satt sig till motvärn mot Nazityskland? Troligen hade Sverige blivit invaderat och det skulle inte ha hjälpt Danmark, Norge och de allierade något nämnvärt. Danska och norska motståndsmän hade inte kunnat fly till Sverige så som de gjorde.

Hans Alfredsson är inne på samma tema i denna kontrafaktiska berättelse om den unge Holger Andersson som tonåring blir indragen i ett attentat mot ett tyskt transiteringståg som ska frakta tyska soldater genom Sverige och upp till Norge. Det attentatet gör Hitler rasande eftersom flera av hans nära vänner befinner sig på tåget, och därmed bestämmer han sig för att Sverige trots allt ska invaderas. Sverige dras in i andra världskriget med bombningar av större städer och flygplatser, de som redan innan var nazistvänner står redo att hylla tyskarna, och de andra får antingen hålla en låg profil eller gömma sig i skogen med andra partisaner.

Hela Holgers familj dras in i kriget, hans far och ena syster som var med vid attentatet går med i motståndsrörelsen, hans mor och andra syster flyr till hans farmor och farfar. Själv lämnar han sin gymnasieskola i Helsingborg för att först gömma sig i smålandsskogarna och senare bege sig mot Stockholm.

Hela scenariot som spelas upp i boken verkar i högst sannolikt, så sannolikt så att jag emellanåt kommer på mig själv med att nästan tro att det är sant. Kanske är det också för att det är högst verkliga personer som ingår i historiens bakgrund, det är Hitler, Göbbels, Wigfors, Per Albin Hansson och Gustaf V. Fast det är också här jag kan tycka att boken ibland blir lite tjatig, det rabblas upp en massa namn på verkliga personer som skulle ha deltagit i än det ena och än det andra. Långa namnlistor något som jag ogillar i böcker om det inte handlar om tacksidan, de tillför inte något, även om jag anar att han i detta fall vill tala om att den och den var nazistvän under kriget och hade Sverige invaderats så skulle de säkert varit lika vänliga mot nazisterna då. Och det är det senare också, de personerna som han rabblar upp blir uthängda för sina åsikter som de hade i en situation och som de kanske hade ändrat totalt om historiens vingslag hade slagit lite annorlunda.

Sedan går det inte att komma ifrån att namn är färskvara, visst vet jag vem Ingvar Kamprad är och att han hade nazistsympatier, men det finns ett stort antal andra namn som jag som är född långt efter kriget inte har någon som helst aning om vilka de är.

Nog om namnlistorna, historien i sig belyser kriget från alla sidor, det är de personliga umbärandena, det är fattigdomen i stort och smått, det är de stora historiska penseldragen, de viktiga slagen, resonemangen om vilken tid på året det är fördelaktigt att anfalla olika länder etc. Och det är en av de stora styrkorna med boken tycker jag, just det att den hittar balansen mellan alla dessa olika sidor av ett krig.

Och någonstans tror jag att den här boken ger betydligt större förståelse för andra världskriget och alla dess hemskheter än vad någon statligt framtagen bok som ”Om detta må ni berätta” kan göra.

Om du gillade Attentatet i Pålsjöskog kanske du också tycker om:
Molnfri bombnatt
100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann
Rismodern

Andra som har skrivit om boken:
Literature Connoissuer
DN
Magnus boktipsblogg
SvD
Spektakulärt
Tankar från roten

 

4 kommentarer

Filed under 1900-tal, ebok, Läst 2012, Roman

Asyl – Liza Marklund

Asyl är uppföljaren till boken ”Gömda” som handlar om hur den unga kvinnan Maria Eriksson träffar en muslimsk man i Sverige genom sitt engagemang i flyktingfrågor. De två blir ett par och allt eftersom blir han allt mer kontrollerande och till sist övergår det i ren misshandel. Den boken läste jag för många år sedan och trots att jag minns boken som att den var skriven som en kvällstidning så var historien intressant och värd att läsas. Så när det för cirka tio år sedan kom ut en uppföljare på boken och om vad som hade hänt sedan så tänkte jag att jag skulle läsa den, men det har inte blivit av förrän nu.

Den här boken tar vid där den förra boken slutade, familjen har varit utomlands i ungefär ett halvår och kommer nu tillbaka till Sverige . De måste fortfarande gömma sig, de får inte vistas ute mer än nödvändigt, i nödvändigt ingår att ta sig till sjukhus, att köpa mat och att gå tvärs över gatan för att tvätta kläder. Däremot ingår inte att barnen ska vara ute och leka eller att träffa andra barn. Det är kort och gott en väldigt låst och instängd tillvaro som familjen lever.

Maria letar efter minsta lilla möjlighet, lyfter alla stenar för att försöka skapa ett rimligt liv. Hon får höra talas om en organisation Evigheten som hjälper kvinnor i hennes situation att gömma sig och skapa ett nytt liv.

I en dom konstatera domstolen att familjen som i boken kallas Eriksson måste lämna Sverige för att kunna leva ett normalt liv. Familjen blir alltså flyktingar från Sverige. De första åren försöker de leva i Chile, men på grund av ekonomiska svårigheter och sjukdomar ger de upp och flyttar vidare.

Den här boken uppfattar jag som mycket bättre skriven än den förra, kanske Liza Marklund hann utvecklas en del som författare mellan de båda böckerna? Historien är också lite mer positiv än den förra boken, Maria hittar hela tiden möjligheter i sin situation som skulle ha slagit ner de flesta människor jäms med fotknölarna.

Om du gillade den här boken kanske du också tycker om:
Fjäril i koppel
Dödgrävarens dotter
Och var hör du hemma?
Mike Larssons rymliga hjärta
Shantaram
Din heder

Andra som har skrivit om Asyl:
SvD
Tottis
Hassus
Feminetik
Bokbloggen
Josefine Renko
Lenas Bokblogg
Ord och inga visor
Gunilla Hjelm
DN

5 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2012, Nutida, Roman

Jag möter dig i Larnaca – Azar Mahloujian

Precis som förra boken så handlar den här boken om ett mord, men den är ingen deckare alls. Istället handlar det om ett politiskt mord av en iranks man Hamid boende i Sverige som mördas på Cypern 1989. Hamid har varit oppositionell i hela sitt vuxna liv först mot shahen och sedan mot Khomeini, till sist blir han tvungen att fly och hamnar i Sverige.

I Sverige träffar Hamid Lena som han får dottern Rosa med, och Rosa är bara några år när hennes pappa mördas på Cypern. Romanen utspelar sig delvis i nutid när Rosa försöker få reda på mer om sin pappa och hans iranska ursprung, hennes mamma har aldrig velat berätta något om vad som hände.

Den andra berättelsen i boken utspelar sig 1989 när Hamid åker till Cypern för att träffa sin mamma där. Hans mamma får inte visum för att besöka honom i Sverige, men Cypern har inte så hårda restriktioner för iranska turister och dit kan hon åka utan problem. Fast hon kan givetvis inte något annat språk än iranska så Hamids kusin följer med som tolk och ledsagare.

Boken har ett behagligt språk och människorna känns levande. Den enda personen som jag inte riktigt får grepp om är dock huvudpersonen Rosa, hon blir bara en ytlig bekant, medans Hamids mamma och kusin blir mina nära vänner. I övrigt är det bara en liten detalj som stör mig, viljan att lära ut saker sticker ut lite för mycket ibland. Visst Hamids kusin är lärare, men har inte iranska lärare semester någon gång? En del böcker jag läste som barn och tonåring hade den där lite jobbiga lärarrösten också: ”i detta landet använde man xxx för att göra yyy redan på tidig medeltid, berättar en av karaktärerna i boken”.

I övrigt är det en otroligt bra och välskriven historia, trots att historien inte bygger på spänning så blir den aldrig seg utan det känns som om man sakta rör sig framåt. Trots att det fanns gott om studenter med iransk bakgrund på svenska universitet och högskolor när jag pluggade på 90-talet så har jag väldigt lite kunskap om vad som egentligen pågick i Iran, den här boken berättar en del.

SvD
Per Wirten
HD
Amnesty
GP
Meny
Fritz Ståhl
LO-tidningen
Kristianstadbladet
Schampoo Rising

Om du gillade den här boken kanske du också tycker om:
Fjäril i koppel
Och var hör du hemma
Båten
Den förspillda vakan
Andarnas hus 
En halv gul sol

1 kommentar

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Roman

En dag ska jag ta mig någonannstans – Karin Thunberg

Min favorit Karin Thunberg som skriver llågmälda men kärnfulla krönikor i SvD. Alltid lika kloka och genomtänkta ord, och någonstans har jag en känsla av att kloka människor oftast har blivit det av någon orsak, att de har fått gå i uppförsbacke. I Karins fall så kanske det snarare är att cykla i en uppförsbacke.

Boken handlar om hennes tidiga vuxenliv under tidigt 70-tal. Hon gifter sig med sin man Hans, får ett första jobb på Hemmets veckotidning, kanske inte så spännande för en 20-någonting att jobba på en tidning som mest handlar om skånska herresäten och noveller. De köper sig en bostadsrätt i den nybyggda förorten Söderkulla, men allt kanske inte blev så som Karin tänkt sig trots att allt blev som hon ville.

Det smygs samtidigt in bilder från barndomen, på den blekingska ön, med en mamma som kanske inte ville vara mamma, kanske inte ville leva på en enslig ö, och tillbringar många dagar under täcket. Om hur rädd Karin är att bli så som hennes mamma var.  Boken berättar också om hur idogt Karin jobbar för att komma bort från ön, komma någon annanstans. Om hur duktig hon var, som hon uttrycker det själv:
Det är klart att vi måste vara duktiga, vi arbetarbarn som inte hade något gratis, inte en enda gräddfil eller kontakt som underlättade vägen fram.

Men huvudstråket i boken är hur det var att vara ung kvinna på 70-talet, inte så som det gärna framställs i medier utan hur det var i verkligheten. Kvinnor får gå ut i arbetslivet, men någonstans förväntas de ändå fixa allt i hemmet och välja att stanna hemma när barnen kommer, eftersom det inte finns speciellt många dagis. Hur svårt det kan vara att hitta någon riktig väninna när man känner sig udda överallt.

Boken växlar också in det nutida genom att berätta om hur hon åker tillbaka till sitt Malmö för att hitta den unga Karin. Få veta hur den unga Karin tänkte, hon som inte ville ha barn, hon som ville mer än att bo i bostadsrätt i förorten, hon som ville se mer, göra mer.

Lite roligt var att trots att boken var så färsk att vinterns uppror i Egypten nämndes, så gick det att låna boken som ebok på Stockholm Stadsbibliotek. De är snabba där!

Andra som har läst boken:
Boksynt
SvD
DN
Kristina Simars
SR
Erikssons kultursidor
Sex böcker och en film
Farmorsbloggen

Om man gillar den här boken kanske man också tycker om:
Dödgrävarns dotter
Igelkottens elegans
En förtjusande man
Spill
Boken om mig själv

8 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Roman, Självbiografi

Fjäril i koppel – Zinat Pirzadeh

Någon har sagt mig att persiska är det mest poetiska språket och när man hör en boktitel som den ovan är det lätt att tro på det. Och titeln är inte det enda som jag tyckte om med boken, efter de första två sidorna så var jag fast. Det enda som var synd var att den tog slut för fort, den hade gärna fått vara ännu tjockare.

Huvudpersonen Shirin är en flicka/ung kvinna i Iran, och historien börjar under shahens tid och slutar under Iran/Irak-kriget. Hon beskriver dels hennes sista natt innan flykten, men i den historien väver hon hela tiden in sina minnen. Minnen som handlar om den dåliga relationen mellan henne och hennes mamma, och den bra med hennes pappa och de underbara relationerna med sin mormor och sin bäste vän Emad.

Det handlar om vad som fjättrar människor, och samtidigt handlar det om det moderna Irans historia sett med kvinnoögon. Jag längtar efter att läsa fler böcker av Zinat.

Andra som har skrivit om den här boken:
Boktokig
Mettes pocketblogg
Bohemian rhapsody
I min bokhylla
Mina boktips
Don Christos
Kristina Simar
DN
Bokdebutant
Bookis
Jennies boklista
Beasbokhylla

Om man gillar denna boken kanske man tycker om:
Den förspillda vakan – Nadeem Aslam
Och var hör du hemma? Anne Tyler

4 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Roman

Per-Olov Enquist – Ett annat liv

Den här boken började jag läsa för att jag aldrig hade läst någon bok av P-O Enquist, fast en fjärdedel in i boken så irriterade jag mig på språket, det liknade det i Lewis resa vars författare jag hade glömt, men det var ju densamme.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det är svårt att recensera en självbiografi för det blir lite som att recensera någon annans liv.  Det som fick mig att läsa klart boken trots att jag hakar upp mig på språket är historierna, både de från hans barndom utan lekkamrater och de Forrest Gump-aktiga historierna från hans vuxenliv. För han är verkligen en svensk Forrest Gump, som varit med om de svartas frihetsdemonstrationer i den amerikanska södern, det israeliska gisslandramat under OS 1972 och när frihetsklockorna ringde i Prag 1989. Precis som Forrest Gump så var han i centrum av historien men uppfattar trots det inte riktigt händelserna.

Mycket som jag hört om den här boken innan har handlat om hans alkoholism, men en stor del av boken handlar om livet innan alkoholen tog överhanden och det gör faktiskt boken väldigt sympatisk. Hans beskrivning av sin mamma är helt fantastisk, om hur hon arbetade som folkskolelärarinna och hur hård och samtidigt kärleksfull hon var mot honom.

Det enda jag saknar historiemässigt i boken är annars kvinnorna, bortsett från hans mamma. Hans fruar agerar mest som någon slags kulisser och alla studiekamrater, alla kollegor i branschen, alla vänner de är samtliga män.

Men så var det språket, vad är det som jag hakar upp mig på? Jo, alla dessa upprepningar, tror han att läsaren är dement. Varje sak nämns minst fem gånger. Det blir tröttsamt. Om man tycker den är jobbig i början kan man bara trösta sig med att den rycker upp sig på slutet,  men det är ju så dags då.

Andra som har skrivit om boken:
SvD
DN
La Bibliofille
Brogren
Iris
Bokmania
Camillas boklåda

 

Om man gillar den här boken kanske man gillar andra självbiografier:
Kajsa Grytt – Boken om mig själv
Morgan Alling – Kriget är över
eller ett par andra böcker jag uppfattade som svårlästa:
Håkan Nesser – Maskarna på Carmine street
Sigrid Combüchen – Spill

 

 

4 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Självbiografi

Aprilhäxan – Majgull Axelsson

Det här var en sådan där bok, där när man når slutet känner man bara ”nej, snälla var inte slut ännu, jag vill läsa lite till”.

Boken handlar om tre flickor som växte upp i Motala på femtiotalet, de växte upp som systrar, fast det var de inte alls. De bodde alla hos tant Ellen, tant Ellen som lagade en massa mat, sydde fina klänningar åt dem och som var så snäll. De tre var Margareta, Birgitta och Christina, som Hagaprinsessorna fast Desiree saknades. Dels beskrivs deras uppväxt, de är alla fosterbarn och har alla tre sina skador med sig. Trots det lyckas en bli läkare och en bli fysiker, men den tredje hon bli alkolist…

Det handlar också om de tre kvinnornas relation i vuxen ålder och ett slags mysterium som hänger över dem, eller är det en slags förbannelse?

Förutom dessa kvinnor består persongalleriet av läkaren Hubertsson som var inneboende hos Ellen, och om en handikappad flickas uppväxt på institution.

Den här boken kändes mycket aktuell när det samtidigt som jag läste den kom en nyhet om att alla de som varit barnhemsbarn eller fosterhemsplacerade och ingår i föreningen Samhällets styvbarn inte kommer att få någon ersättning från staten som kompensation för deras förstörda barndomar.

Någonstans känner jag hur tomt det låter när jag beskriver boken, det fantastiska med den är liksom allt som man inte får med i denna beskrivning. Det är allt det där om hur Majgull Axelsson dansar med språket, hur hon kan levande beskriva allt från hur det var att leva på institution på femtiotalet, till hur det är att leva som A-lagare idag. Hur hon verkligen hoppar in i hjärnan på sina personer och beskriver helt från deras perspektiv. Nu måste jag leta efter fler av hennes böcker!

Andra som har skrivit om boken:
Svenska Gotland
Elias läser och skriver
Det mörka tornet
Nystas bibliotek
Helenas boksidor
Bilder och ord
Fortunecity
Stellas bokblogg

Om du gillade den här boken kanske du också tycker om:
Skumtimmen
Råttfångerskan
Stenhimlen
Fortfarande Alice

4 kommentarer

Filed under 1900-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Roman

Skumtimmen – Johan Theorin

Första boken av Johan Theorin som blev den sista av de hittills tre utgivna deckarna av honom som jag läser. Det är i denna boken som Gerlof introduceras i form av en av de få äldre personerna ifrån Stenvik som fortfarande är vid livet och som fortfarande befinner sig i eller i närheten av Stenvik. Gerlof bor på ålderdomshemmet i Marnäs, men har kvar sin lilla stuga i Stenvik.

Det är vid den stugan i Stenvik precis på gränsen mellan havet och Alvaret som hans femårige dotterson försvinner samma dag som Ölandsbron invigs. Hans dotter kommer aldrig riktigt över sin sons försvinnande, hon har flyttat till Göteborg där hon bor ensam. Hon mår psykiskt dåligt och är sjukskriven från sitt arbete som sjuksköterska. Då ringer Gerlof och säger att han kanske har fått upp ett nytt spår på vad som har hänt Jens. Han och hans två äldre vänner har kommit på något och Gerlof vill att Julia ska komma till Öland.

Precis som i de två andra böckerna (Nattfåk och Blodläge) jag har läst tidigare så spänner gåtan över flera decennier, gåtan är aldrig kristallklar, den är alltid grumlig och den är grumlig hela vägen till slutet. Faktum är att den är lika dimmig som det var den dagen när Ölandsbron invigdes.

Den här boken lyssnade jag på som ljudbok och uppläsaren Magnus Krepper gör ett fantastiskt jobb. Boken är bra i sig, men han lyckas få med allt bra och till och med göra den ännu bättre. I hans röst hör man dimman på Alvaret.

Andra som har skrivit om den här boken:
Pocketblogg
Ljudboken
Bokbloggen
Malin
Hallinbloggar
Dagensbok
SvD
DN

4 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Ljudbok, Nutida, Roman

Fria män – Haldór Laxness

Att läsa en gammal nobelpristagare gör ju att förväntningarna är högre än vanligt. Denna gång infriades en hel del av förväntningarna. Språket är antagligen helt fantastiskt i den isländska versionen och det är riktigt bra i nyöversättningen också. Historien är en familjesaga som utspelar sig under tiden som Island blir modernt. Den isländska landsbygden går ifrån att vara bebyggd av fårfarmare som bor i små enkla torvhus, utan vare sig, el, vatten, bilar och där kaffe och snus utgör lyxartiklarna, till ett Island där det är mer lönsamt att ha rävfarmar, då folk bor i dragiga hus i trä och betong, där bilar dyker upp och politikerna lovar att elektrifiera ön.

Huvudpersonen i boken är Bjartur, han har slavat i 18 år för en storbonde för att få råd att köpa sig en egen liten gård, med egna får. Gården han köper är övergiven på grund av spökerier som går tillbaka till medeltiden när en grym kvinna bodde där, hon påstås fortfarande förgöra varje bonde som försöker sig på att bo där. Men Bjartur är en stolt man och han tror inte på några makter vare sig spöken eller gud, och nu är han nygift och ska flytta in i gården.

Det kan låta tråkigt att läsa om hur en fattig bondfamilj som livnär sig på får har det, och hur de förlorar barn nästan varje år, men det är det inte. Det är som en gammal isländsk saga fast i ny tappning, den kärva stilen finns kvar och de blodbestänkta historierna likaså, även om ingen man i boken går envig. Däremot kommer det in lite fin isländsk diktning i gammal tradition.

Historien väver också in den isländska arbetarhistorien och det gamla klassamhället (jag hade inte ens tänkt på att det kunde ha varit ett klassamhälle på Island, de är ju så få). Bjartur själv är en fascinerande människa, otrevlig och sympatisk om vartannat. Frågan är om inte Halldór blev inspirerad av August Strindberg när han beskrev honom, en man som antingen älskar kvinnan eller så hatar han henne, men aldrig något däremellan?

Andra som har skrivit om boken:
DN
SvD
Böcker, böcker, böcker 

3 kommentarer

Filed under 1900-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Roman

1Q84 (första och andra boken) – Haruki Murakami

Boken hette inte det jag först trodde IQ84, titeln hade alltså inget med intelligens att göra. Det är dock en intelligent bok på alla plan, historien som berättas är avancerad och språket är vackert. Titeln leker med Orwells 1984, det år då 1Q84 utspelar sig.

Boken är uppdelad i två historier som berättas parallellt, en om Tengo som är i 30-årsåldern och jobbar som mattelärare och försöker bli författare och en om Aomame som är personlig tränare. Låter det tråkigt? Det är allt annat än tråkigt! Tengo får ibland i uppdrag av en bekant att skriva om ett alster som en 17-årig tjej har skrivit. Historien är helt fantastisk från början, men hennes språk är bedrövligt. Hennes historia handlar om en 10-årig flicka som bor i ett lantligt kollektiv och som straff för att hon inte har skött om en get ordentligt så stängs hon in med den döda geten i en tom lada i flera dagar. I ladan träffar hon ”little people” och de visar henne hur man gör ”luftpuppor”.

Aomame är en stenhård kvinna – tänk Lisbeth Salander – som förutom att arbeta som personlig tränare också jobbar extra åt en kvinna som driver ett skyddat boende för hotade kvinnor. Aomame har under sin uppväxt varit med i en hårt religöst styrd organisation.

Man måste vara beredd på att acceptera ganska mycket underliga saker för att gilla boken, tycker man att det låter konstigt med någon slags varelser som kallas little people eller att det kan dyka upp två månar på himlen så ska man nog undvika den. Gillar man att bli överaskad och historier med många sidohistorier och många personbeskrivningar och djupdykningar i olika känslor så är det här helt rätt bok. För min del så blir det här en av kandidaterna till årets bästa bok!

Andra som har skrivit om boken:
SvD
DN
Boktoka
Bokhora
En bokcirkel för alla
Malin the writer
Det mörka tornet
Beroende av böcker

 

1 kommentar

Filed under 1900-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Roman

Boken om mig själv – Kajsa Grytt

När jag flyttade hemifrån och skaffade min första CD-spelare var en av de första skivorna Kajsa Grytts och låten Camargue var min favorit. Den kändes sann, äkta och självupplevd och var helt enkelt en oerhört bra låt. Det känns lite tungt att tjugo år senare läsa Kajsas kommentar om den i sin egen bok att hon tyckte den skivan inte blev bra, den blev larvig.

Hennes bok handlar precis som titeln säger om henne själv och hennes liv. Hon vill ha det till att det kanske är en handbok i hur man inte gör karriär, men jag skulle nog hellre vilja kalla det en handbok i hur man kan ha spelningar från man är tjugo till man är femtio. Eller kanske hur man lever ett liv rikt på erfarenheter, allt från hur det är att spela på allt från Roskildefestivalen, på små klubbar i New York och på festivaler i Nordkorea, till hur det är att arbeta som behandlingsassistent med inriktning mot människor med knarkproblem, till hur det är att arbeta i reklambranschen.

Det var väldigt upplyftande att läsa en bok om den kravlösa glädjen till musik nästan direkt efter att ha läst En tigermammas stridsrop som handlade så mycket om hård disciplin i musikträning för att kunna bli bäst.

Det som jag kan tycka är synd med boken är att jag tycker den borde ha blivit hårdare redigerad. Visst kan man förstå viljan att räkna upp alla som deltagit i något projekt för att inte trampa någon på tårna, men för mig som läsare är det intressantare att läsa om projekten och kanske höra om någon enstaka annan person som deltagit i projektet än i hela ”eftertext-raddor” där 10-15 namn räknas upp, varav det är ett eller två som säger mig något. Det känns överhuvudtaget som om boken borde ha kortats ner för att bli riktigt bra, nu är den bara bra. Kill your darlings helt enkelt!

Andra som har skrivit om boken:
Bernur
Kulturbloggen

SvD
DN
Sourze
I hyllan
Benshi 

8 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Självbiografi

Spill – Sigrid Combüchen

Spill som har undertiteln ”en damroman”, består av en ramberättelse om en brevväxling mellan en 80-årig kvinna Hedwig och författaren, och en huvudberättelse om Hedwig, hennes liv och familj när Hedwig är i 20-årsåldern.

Hedwig har en intressant historia, hon är nummer tre i en syskonskara på fyra där de tre andra syskonen är bröder. Äldste brodern ses som duktig blivande läkare av föräldrarna och den som är värd att kosta på en lång utbildning. Broder nummer två är konstnären, en slarver enligt föräldrarna eller kanske framför allt fadern. Trots att Hedwig har utmärkta betyg tycker hennes pappa att det borde räcka med en hushållsskola för henne.

Trots att Hedwigs historia är intressant var det en trög bok att läsa, ramberättelsen känns oengegerad, det är en brevväxling som jag får känslan av att ingen av de två brevvännerna egentligen vill skriva till varandra.

Även huvudhistorien med den 20-åriga Hedwig haltar sig framåt emellanåt. På slutet är det en massa scenväxlingar ungefär lika jobbiga och omotiverade som de i den senaste Bondfilmen. Men någonstans ville jag ändå komma igenom den för att få höra att det går bra för Hedwig.

Bitvis är det en del intressanta utvecklingar om kvinnors rättigheter och feminism, men de stoppar tyvärr upp historien, de är inte tillräckligt smidigt inlagda.

Andra som har skrivit om boken:
En och annan bok
Bokbrus
Bokhora
DN

4 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, ebok, Läst 2011, Nutida, Roman

Båten – Nam Le

Den här boken hade jag hört mycket gott om innan jag läste den, och därför var mina förväntningar väldigt höga. Kanske var de lite för höga, för känslan efteråt är en lätt besvikelse.

Boken består av ett antal noveller, och någonstans får jag känslan av att han har skrivit dem för att han blivit provocerad av någon som sagt att han kan ju skriva etnisk litteratur eftersom han är från Vietnam, och i ren protest suttit sig för att skriva noveller som utspelar sig i Iran, Japan, Columbia och Vietnam.

En del noveller är helt fantastiska, de är sådana som man glömmer av att man bara läser, man är faktiskt där och känner och upplever allt som författaren skriver om. En del andra är välskrivna, och egentligen bra historier, men något saknas, de glöder inte, de lever inte, de är bara mediokra noveller trots att de borde vara guldkorn de också. Översättningen är bra, så troligen är det inte översättaren som har tagit bort gnistan, utan det är något annat som saknas, en känsla av närvaro och liv.

Mitt råd till den som vill läsa boken är att helt enkelt hoppa över de noveller som inte känns bra, det finns fler historier i boken och en del av dem är riktiga guldkorn.

Andra som har skrivit om boken:
Bokmania
Tekoppen
Tankar från mitt fönster
Marcel Aponno
DN

3 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Nutida, Roman

Den förspillda vakan – Nadeem Aslam

I en bergig trakt av Afganistan bor en övergiven engelsman med bara en hand. Han har i Afganistan fått sin fru, sin dotter och sitt hem. Han har genom Afganistans blodiga 1900- och 2000-talshistoria förlorat sin fru, sin dotter och sin hand. Det enda han har kvar nu är sitt hem med vackra väggmålningar och böcker uppspikade i taket.

I det hemmet samlas vartefter människor som söker något, förlorade bröder, förlorade kärlekar, sökande efter trygghet, sökande efter ett sätt att överleva och leva.

Eftersom boken handlar om Afganistan i nutid så är den sorglig och jobbig, den kan inte vara mycket annat med tanke på tid och rum. Men boken är också fantastiskt bra, den dyker ner i språket och kommer upp med vackra beskrivningar hängande likt vattenpärlor på vingarna. Boken filosoferar också över klassiska teman som ”göra gott – göra ont”. Den är väl värd att läsas, men man ska vara i balans och må bra innan man börjar läsa den.

Andra som har skrivit om boken:
Megablogg
Bok Nu
SvD
DN

5 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Nutida, Roman

Andarnas hus – Isabele Allende

En bok som jag har tänkt läsa i en massa år, men det har av olika orsaker inte blivit av… förrän nu! Och den var precis så fantastisk som jag hade föreställt mig. Det är en släktkrönika som utspelar sig i ett ickenamngivet Latinamerikanskt land och historien spänner sig över tiden från de stora jordägarnas tid innan elektriciteten kom och ända till militärkuppens tid.

Historien är fullspäckad av intressanta personer, fattiga lantarbetare som är illegitima söner till den store godsägaren, falska präster, framgångsrika bordellmammor, en raggig och stor byracka till hund, franska ädlingar, presidenter, kvinnliga konstnärer, upptäcksresande och idealistiska fattigläkare. Men huvudpersonerna är släkten Trueba, den despotiske åldermannen och hans älskade barnbarn Alba.

Ja, och så var det ju andarna då, de är ju inte med i titeln för inte. Andarna vandrar runt i huset, en del ser dem vare sig de vill det eller ej och andra önskar att de kunde se dem, men de saknar förmågan. Boken börjar i ett magiskt skimmer, men allt eftersom den moderna världen tränger sig på trycks magin undan mer och mer, men försvinner gör den aldrig.

För mig som älskar släktkrönikor och magisk realism så har det varit rena julafton att läsa boken, den har bara ett fel, den tog slut för snabbt. Nu sitter jag här och saknar gamlingen Trueba, Clara, Alba, Miguel och alla de andra och de kommer aldrig tillbaka…

Andra som har skrivit om boken:

Bokmania

Lyrans noblesser

1 kommentar

Filed under 1800-tal, 1900-tal, Bokrecension, Läst 2011, Roman

100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann – Jonas Jonasson

Eftersom filmer där huvudrollsinnehavarna ständigt är ute på resande fot och gärna flyende från polisen brukar kallas för roadmovies, så borde denna bok kallas för en roadbook.  Huvudberättelsen är om den hundraårige Allan Karlsson lämnar hemmet som han bor på och drar iväg och stjäl en väska från en MC-klubb, sidoberättelsen är också om Allan Karlsson men om alla de resor och äventyr han har varit med om innan  han fyllde hundra.

Boken är skriven i Arto Paasilinnas anda, och det är inte alls fel, med tanke på att Jonas Jonasson lyckas väl med stilen och dessutom lägger till något eget till den. Han har precis som Arto en historia som gränsar mellan det trovärdiga och det fantiserade och berättar den med en finurlig glimt i ögat. På samma sätt som Arto så gömmer han undan en hel del etiska och filosofiska funderingar i humoristiska små anekdoter. Var det fel av Allan att lämna över receptet på atombomb till den där trevlige sovjetiske forskaren, han gjorde det ju av tanklöshet när han var full, inte hade han en tanke på att Stalin skulle dra nytta av det?

Den här boken läste jag som ljudbok och boken var inläst av Björn Granath. Med ljudböcker är det ju så att inläsaren är en tredjedel av boken, och i det här fallet var det ett perfekt val av inläsare.

Andra som har skrivit om boken:
Bokfetischist

Bokmania

Anna Ljungdahl

Charlotte Perrelli

Boktoka

Om du gillar den här boken kanske du också tycker om:
Kaffe med musik
Stenhimlen
Mike Larssons rymliga hjärta

7 kommentarer

Filed under 1900-tal, Bokrecension, Läst 2011, Ljudbok, Nutida, Roman

Låt den rätte komma – John Ajvide Lindqvists

Okej, det är lika bra att jag  börjar med att erkänna att jag inte tycker om vampyrböcker. Hade den här boken inte blivit så omtalad och gjord till film hade jag aldrig läst den.

Men det är en fantastiskt välskriven bok, historien håller hela vägen. Det är bara det här med vampyrer. En kompis tycker inte om tecknad film för att det är liksom inte på riktigt. Jag älskar tecknad film, men förstår vad hon menar, för det är samma känsla som jag får med vampyrböcker, de är lite för overkliga.

Historien kretsar runt den tolvårige Oskar som bor med sin mamma i Blackeberg och han är ett klassiskt mobboffer. Han blir påhoppad ständigt i skolan, han kissar på sig, håller sig för sig själv och endast ibland hemma på gården får vara med andra.

I boken får också ett gäng a-lagare plats och en religös  polis och en pedofil allt utspelar sig under 1981.

Förutom det faktum att den är så välskriven så tycker jag ju om böcker om mobboffer som börjar slå tillbaka, oavsett om de lyckas eller inte. Det är lite ”Fucking Åmål” över hela boken.

Andra som skrivit om boken:

Pocketpocketpocket

Fiktiviteter

Boksnoken

Sandras bokhylla
Kristina Alexanderson
Ett glas juice
I heart books
Schitzo-Cookie

Kommentarer inaktiverade för Låt den rätte komma – John Ajvide Lindqvists

Filed under 1900-tal, Bokrecension, Läst 2011, Roman

Molnfri bombnatt – Vibeke Olsson

Vanligen brukar jag inte läsa två böcker av samma författare för tätt inpå varandra, det blir liksom lätt för mycket av samma vara, men denna gången blev det som det blev. Vibeke får vara med med två böcker nästan på varandra.

Om man som jag är uppvuxen på 70-talet så har man andra världskriget gnuggats in i ögon och öron sedan man var liten. Vi har fått en överdos och vill ofta inte se en film till om kriget och inte läsa en bok till om koncentrationsläger och Hitler. Så varför valde jag denna boken, ingen aning!

Det är dock den här boken man borde läsa i skolan för den beskriver det som många missar eller inte lyckas förklara, hur kunde de vanliga tyskarna gå med på Hitlers galenskaper, varför stoppade de honom inte.

Hedwig är bara 11-år när SA-männen börjar marchera på gatorna i hennes hemstad Mainz. Hennes föräldrar är socialdemokrater, men själv går hon med i flickornas motsvarighet till Hitlerjugend. När hon sex år senare träffar sin första pojkvän så är det en SS-man. En trevlig sympatisk SS-man som får henne att bli trogen partiet än mer.

I boken får man också möta Hedwig på 90-talet, bosatt i Sverige och som beskådar hur skinnskallarna vandrar på gatorna och skriker Sieg Heil. E Hedwig som funderar över kriget i Jugoslavien.

Boken är så trovärdig att man skulle kunna tro att den handlar om författaren själv. Den väjer inte för tunga skuldfrågor, den beskriver den sakta glidande skalan av övertramp som gör det så svårt att säga stopp.

Om du gillade Molnfri bombnatt kanske du också tycker om:
Attentatet i Pålsjöskog
Andra som har skrivit om boken:

Boktipset
Ika
Åk 9
Eli läser och skriver
Boktipset ni na
Mikaelas läs och skrivblogg
Hellströmswebb

Kommentarer inaktiverade för Molnfri bombnatt – Vibeke Olsson

Filed under 1900-tal, Bokrecension, Läst 2010, Roman

Nattåg till Lissabon – Pascal Mercier

Om man gillar långsamma sävliga böcker så är det denna boken man ska läsa. Den är poetisk, historisk och metodiskt uppbyggd och egentligen händer det inte så mycket efter den omvälvande starten för latinläraren Gregorius.

Så här långt låter det som en otroligt tråkig bok, men den är helt fantastisk! Det är flera historier i den och den är filosofisk utan att skriva en på näsan vad som är rätt och fel.

Bokens ena huvudperson är Gregorius som är latinlärare i Bern och som aldrig har haft någon större vilja att åka någonstans, ja förutom en kort önskan att åka till Isfahan när han var runt de 20. Han ogillar förändringar överhuvudtaget. Trots det reser han sig upp från katedern en dag och lämnar klassrummet mitt i en lektion för att resa till Portugal.

Den andra huvudpersonen är de Prado en otroligt begåvad portugisisk ung man som lever under tiden före revolutionen i Portugal.  de Prado utbildar sig till läkare men drömmer egentligen om att vara något annat och skriver texter som han aldrig publicerar.

Dessa texter blir till sist en bok som Gregorius får tag på och texterna fascinerar honom det är som om de vore skrivna av ”en ordens guldsmed”.

Boken handlar om det som inte blev och det som blev som det blev.

Andra som har skrivit om boken:

La Bibliofille

Johns Antikvariat

Läsande fåret

1 kommentar

Filed under 1900-tal, Bokrecension, Läst 2010, Nutida, Roman

Jag vill leva! Nina Lugovskaja

Boken är egentligen ingen bok utan en dagbok som tillhörde en ung kvinna under Stalinåren. Dagboken blev beslagtagen av den hemliga polisen vid en husrannsakan och låg kvar i arkivet fram tills för några år sedan. Det här är alltså Stalins Anne Frank som boken handlar om. Visst är Nina och hennes familj fri att gå runt på gatorna (med undantag för pappan som sitter i fängelse i långa perioder och som inte får besöka Moskva under andra perioder) men ändå lever hon, hennes två äldre systrar och hennes mamma i ett fängelse.

Jag vill leva

Jag vill leva

 

Man får inte yttra vad som helst, eller rättare sagt ingenting som kan tolkas som att man kritiserar Stalin och hans bolsjeviker. Det går att se vad staten har haft invändningar mot i hennes anteckningar, för de gjorde understrykningar i dagboken på de kapitel som de tycker är särskilt viktiga.

Men låter det inte som en hemskt dyster historia att bara berätta om hur hemskt livet under Stalin var? Nej, eftersom dels är det en dagbok som tillhört en flicka/ung kvinna och hon berättar mycket om det lilla som händer, om hur hon bråkar med systrarna, om hur hon blir förälskad och hur hennes mamma sliter för att få ihop pengar till mat. Hon lever också under en väldigt intressant period under trettiotalet, när feminismen börjar spira, och hon beskriver om hon klyvs mellan att vilja vara duktig kvinna som kan sköta ett hushåll och vara en flitig student och en kvinna som kan göra karriär.

Det är också en intressant tid i Sovjets historia, när hon påbörjar dagboksskrivandet har inte Stalin ännu börjat utrota sina motståndare, det får lov att finnas andra partier än Stalins egna, men under bokens gång kommer den första utrensningen då 90 personer avrättas utan rättegång.

Boken är ojämn, så som man kan räkna med att en dagbok som skivs av en tonårig flicka under flera års tid, men den är väl värd att läsas.

Andra som har skrivit om den är:

Beas bokhylla

Dagens bok

Bankrättsföreningen

1 kommentar

Filed under 1900-tal, Bokrecension, Läst 2010

Om det så skulle kosta mig livet – Margaretha Sturesson

Hur kan folk gå med i sekter, hur kan man acceptera alla de övergrepp som görs i religonens namn? Undrar man över det så ger den här boken en del svar på frågorna. Den är självbiografisk och beskriver hur en stabil fyrbarnsmamma uppvuxen i ett ickereligöst hem, plötsligt befinner sig i ett veritabelt helvete i en kristen religös sekt. Sekten står dessutom både för hennes bostad och arbete.

Om det så skulle kosta mig livet foto Den lilla boklådan

Om det så skulle kosta mig livet foto Den lilla boklådan

Svaret på de flesta av frågorna är att allt går stegvis, från början finns en enorm entusiasm och glädje och en känsla av att vara oövervinnlig. Men som i alla projekt så dyker det upp svårigheter och här har man den enkla lösningen; det beror på demoner, dessa demoner bosätter sig i vissa personer. När demonerna har tagit sin boning i en person så måste man driva ut demonerna, detta även om det betyder att man måste ta i hårt mot personerna som demonerna bor i.

Margaretha lyckas tack vare sin mans och psykavdelnings envishet både ta sig ut från sekten och överleva den första svåra tiden efter fritagningen.

Det här är inte världens bäst skrivna bok, men det är en intressant historia och den ger en liten inblick i hur det kommer sig att människor dras in i sekter.

Andra som skrivit om den här boken:
En bokdjävuls liv och lustar
Sektinfo
Boktipset
Maritas bibliotek
I hyllan
DN
Maritas
Tidningen kulturen
Jennies boklista
Bims blogg
Livluftsfri
Schamrock
Uppriktigt sagt
Anjocapi

Kommentarer inaktiverade för Om det så skulle kosta mig livet – Margaretha Sturesson

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, Läst 2010, Nutida, Roman

Dödgrävarens dotter – Joyce Carol Oates

Titeln gör ju att man tror att den här boken innehåller mycket svärta och det gör den! Den är trots det en fantastisk bok, författaren kan verkligen spela och dansa med språket och historien är trots sin svärta i allra högsta grad en trovärdig historia.

Dödgrävarensdotter foto Den lilla boklådan

Dödgrävarensdotter foto Den lilla boklådan

Familjen Schwart kommer från Tyskland till USA i slutet av 30-talet, de flyr nazisterna. Deras början i det nya landet blir dock svår, deras yngsta dotter föds ombord på båten i New Yorks hamn efter en mycket svår förlossning som mamman aldrig riktigt återhämtar sig från.

Fadern som i Tyskland varit matematik lärare får arbete som en dåligt betald dödgrävare. Tre barnsfamiljen får allt svårare att klara sig både fysiskt och psykiskt och till sist är det bara yngsta dotter kvar.

Andra som har skrivit om boken:
Bokhora
Boktoka
Boksidan
Snowflakes in rain
Bokcirkel_för_alla

2 kommentarer

Filed under 1900-tal, Bokrecension, Läst 2010, Roman

Shantaram – Gregory David Roberts

– Okej, skulle jag kunna läsa en bok av en föredetta bankrånare och tycka att boken var bra?
– Jo, det är väl möjligt.
– Om boken handlar om bankrånaren själv och om den handlar om en tid när han begår nya brott, inte bankrån, men slagsmål, vapensmuggling, pengatvätt och handel med olagliga pass för att nämna några, skulle jag då fortfarande tycka att boken är bra?
– Jo, det finns nog en liten chans.
– Men skulle jag tycka att författaren verkar vara en trevlig, sympatisk och intelligent person?
– Nej, det kan jag ju bara inte tycka, eller… jo, det kan jag faktiskt!

Shantaram är en bok som vänder upp och ned på min moral, ja, handla med olagliga pass och växla pengar svart är väl inte så farligt, och kanske kan det finnas skäl till att man ställer upp och smugglar vapen ibland. Det här är dessutom en bok som är enklare att förklara vad den inte handlar om, än vad den handlar om.

Boken är ett slags biografi över författarens liv, från det han flydde från ett australiensiskt fängelse tills han kommer till Bombay i Indien och lär känna såväl Bollywood-stjärnor som Bombays undre värld i form av olika maffiavälden. Shantaram är en mångsidig person, en intellektuell kriminell som öppnar en ”läkarmottagning” i Bombays slum där han också bor under en längre tid, han hjälper en vän att hitta västerlänningar som vill vara med i Bollywood-filmer, han umgås med maffialedare och blir förälskad i en schweizisk kvinna som på samma sätt som alla hans andra västerländska vänner har någon form av bakgrund, han hamnar i fängelse i Bombay, han lär sig maharati det lokala språket i Bombay.

Det är en mix av actionroman och filosofibok i stil med ”Sophies värld” och på samma gång en guide till Bombay.

Andra som har skrivit om Shantaram:
Sandras bokhylla
Bokhyllan
Malins bokblogg
Majsans boktips
Cybersessan
Camillas boklåda

Kommentarer inaktiverade för Shantaram – Gregory David Roberts

Filed under 1900-tal, Bokrecension, Läst 2010, Roman