Etikettarkiv: vänskap

Kaffe med musik – Karin Brunk Holmqvist

Efter att ha varit lite besviken på den förra boken som jag läste av Karin Brunk Holmqvist så blev jag desto gladare av denna. Den här påminner mycket mer om Potensgivarna. Det är de tre syföreningsvännerna Viola, Inez och Olga som känt varandra i evigheter som har vunnit en resa till en julmarknad i Tyskland. Ja, så har de ju den  fjärde och nytillkomna syjuntemedlemmen  som inte riktigt passar in, men som ändå blir medbjuden, trots att hon inte köpt någon lott.

Det blir bussresa till Tyskland, de åker alltså utomlands, för en del av deltagarna är det något oerhört stort. Ja, inte bara att det är en utrikes semesterresa utan också det att resa utan sina män som de annars alltid har ikring sig.

Det uppstår givetvis ett antal klichéartade bussrese-incidenterl, men eftersom det är Karin som är författare så känns inte klichérna så påklistrade utan mer som en slags vänlig dokumentär av hur vi beter oss. Tänk Sällskapsresan, alltså den där första filmen när de åker till Mallorca, fast detta är i bokform och en bussresa till en tysk julmarknad. Trots att boken innehåller en del smådramer så är den småputtrigt hemtrevlig och jag trivs i boken!

Andra som har skrivit om boken:
The moonwitch blog
Sladdertackan
En bok om dagen
Schrink
Jennies boklista
Bokmalen
Om man gillade den här tycker man kanske också om:
Potensgivarna
100-åringen som klev ut genom fönstret
Matthandlare Olssons död

Annonser

7 kommentarer

Under 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Nutida, Roman

Den dubbla tystnaden – Mari Jungstedt

Deckarvåren fortsätter, denna gången med en gotländsk deckare av Mari Jungstedt. De centrala personerna i denna historia är ett gäng medelålders grannar som har en ovanligt bra granngemenskap. De har middagar ihop, hjälper varandra med olika sysslor, de till och med firar semester ihop.

Det här året åker de sex vännerna till Bergman-veckan på Fårö. Väl där så försvinner en av dem, den kände regisören Sam Dahlberg.

Som många andra svenska deckare är historien bra men språket är väldigt magert. Ibland undrar jag om meningen med boken är att den ska duga som underlag för en massproducerad deckare för teve? I detta fall kan man också misstänka att Gotlands turistbyrå har betalat för att få med lite produktplacering.

Andra som har skrivit om boken:
Kulturbloggen
Maria L
Böcker med mera
Tofflan

1 kommentar

Under 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Nutida, Roman

Vi i villa – Hans Koppel

Vanligtvis gillar jag inte böcker som är skrivna på ett skissartat sätt, men med ”Vi i villa” känns det helt rätt. Hade meningarna varit mer genomarbetade hade inte boken blivit bättre utan snarare sämre.

Bokens huvudpersonen Anders berättar om sig själv i du-form och korta meningar. Han lever i den svenskaste av världar, ett villaområde, en fru, en dotter, en hund, jobbar och spelar innebandy med grannarna. Han har egentligen inga vänner utan bara människor han umgås med av vana.

När två granntjejer börjar mobba hans dotter tar det däremot hus i helvete, äntligen blir det något liv i honom. Han börjar hämnas, på de mest besynnerliga sätt, inte på tjejerna utan på deras föräldrar.

Det är återigen en bok i liknande stil som Erlend Loe och jag börjar fundera på om det bara är män som kan skriva så och om de historierna bara kan ha män som huvudpersoner? Undrar hur en så här ”avskalad” bok skulle vara om det var en kvinna som skrev den?

Andra som har skrivit om boken:
SvD
Bokhora
Bokslukaren

Och så en länk till den riktiga Vi i villa.

3 kommentarer

Under 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Roman

Den förspillda vakan – Nadeem Aslam

I en bergig trakt av Afganistan bor en övergiven engelsman med bara en hand. Han har i Afganistan fått sin fru, sin dotter och sitt hem. Han har genom Afganistans blodiga 1900- och 2000-talshistoria förlorat sin fru, sin dotter och sin hand. Det enda han har kvar nu är sitt hem med vackra väggmålningar och böcker uppspikade i taket.

I det hemmet samlas vartefter människor som söker något, förlorade bröder, förlorade kärlekar, sökande efter trygghet, sökande efter ett sätt att överleva och leva.

Eftersom boken handlar om Afganistan i nutid så är den sorglig och jobbig, den kan inte vara mycket annat med tanke på tid och rum. Men boken är också fantastiskt bra, den dyker ner i språket och kommer upp med vackra beskrivningar hängande likt vattenpärlor på vingarna. Boken filosoferar också över klassiska teman som ”göra gott – göra ont”. Den är väl värd att läsas, men man ska vara i balans och må bra innan man börjar läsa den.

Andra som har skrivit om boken:
Megablogg
Bok Nu
SvD
DN

5 kommentarer

Under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Nutida, Roman

Låt den rätte komma – John Ajvide Lindqvists

Okej, det är lika bra att jag  börjar med att erkänna att jag inte tycker om vampyrböcker. Hade den här boken inte blivit så omtalad och gjord till film hade jag aldrig läst den.

Men det är en fantastiskt välskriven bok, historien håller hela vägen. Det är bara det här med vampyrer. En kompis tycker inte om tecknad film för att det är liksom inte på riktigt. Jag älskar tecknad film, men förstår vad hon menar, för det är samma känsla som jag får med vampyrböcker, de är lite för overkliga.

Historien kretsar runt den tolvårige Oskar som bor med sin mamma i Blackeberg och han är ett klassiskt mobboffer. Han blir påhoppad ständigt i skolan, han kissar på sig, håller sig för sig själv och endast ibland hemma på gården får vara med andra.

I boken får också ett gäng a-lagare plats och en religös  polis och en pedofil allt utspelar sig under 1981.

Förutom det faktum att den är så välskriven så tycker jag ju om böcker om mobboffer som börjar slå tillbaka, oavsett om de lyckas eller inte. Det är lite ”Fucking Åmål” över hela boken.

Andra som skrivit om boken:

Pocketpocketpocket

Fiktiviteter

Boksnoken

Sandras bokhylla
Kristina Alexanderson
Ett glas juice
I heart books
Schitzo-Cookie

Kommentarer inaktiverade för Låt den rätte komma – John Ajvide Lindqvists

Under 1900-tal, Bokrecension, Läst 2011, Roman

Igelkottens elegans – Muriel Barbery

En ensam flicka i en högborgerlig parisisk familj, en japansk äldre gentleman, en portugisk städerska, alla dras de till en igelkott till portvakt: Renée. Renée är änka och jobbar som portvakt i ett fint område i Paris, hon ser mycket och hör mycket, och framför allt så kan hon oerhört mycket sin korta skolgång till trots. Hon låtsas däremot inte om att hon kan sina ryska klassiker som ett rinnande vatten och inte heller att hon helst lyssnar på klassisk musik. Utåt sätter hon upp en mask av att vara en korkad portvaktsfru som inte begriper sig på mer än att springa ärenden, ta emot bud, byta lampor och titta på dåliga teveprogram.

Igelkottens elegans

Igelkottens elegans

Boken är som en slags spionroman mellan grannar, ska någon lyckas genomskåda henne och vem i så fall. Är det lilla och mycket intelligenta Paloma som inte passar in i sin snorkiga familj, och som själv också delvis döljer sin intelligens?

Renée är en kvinna som egentligen aldrig har börjat leva sitt liv, hon har hukat och duckat för det. Det är nästan så att man blir lite irriterad på att hon inte gör något åt sitt liv, för vad skulle hända om hennes grannar kom på att hon var minst lika välutbildade som de själva? Trots irritationen så är det en bok att tycka om och kanske läsa flera gånger?

Andra som har skrivit om denna bok:

En bokcirkel för alla

Bokbloggen

Boktoka

1 kommentar

Under 2000-tal, Bokrecension, Läst 2010, Nutida, Roman

Shantaram – Gregory David Roberts

– Okej, skulle jag kunna läsa en bok av en föredetta bankrånare och tycka att boken var bra?
– Jo, det är väl möjligt.
– Om boken handlar om bankrånaren själv och om den handlar om en tid när han begår nya brott, inte bankrån, men slagsmål, vapensmuggling, pengatvätt och handel med olagliga pass för att nämna några, skulle jag då fortfarande tycka att boken är bra?
– Jo, det finns nog en liten chans.
– Men skulle jag tycka att författaren verkar vara en trevlig, sympatisk och intelligent person?
– Nej, det kan jag ju bara inte tycka, eller… jo, det kan jag faktiskt!

Shantaram är en bok som vänder upp och ned på min moral, ja, handla med olagliga pass och växla pengar svart är väl inte så farligt, och kanske kan det finnas skäl till att man ställer upp och smugglar vapen ibland. Det här är dessutom en bok som är enklare att förklara vad den inte handlar om, än vad den handlar om.

Boken är ett slags biografi över författarens liv, från det han flydde från ett australiensiskt fängelse tills han kommer till Bombay i Indien och lär känna såväl Bollywood-stjärnor som Bombays undre värld i form av olika maffiavälden. Shantaram är en mångsidig person, en intellektuell kriminell som öppnar en ”läkarmottagning” i Bombays slum där han också bor under en längre tid, han hjälper en vän att hitta västerlänningar som vill vara med i Bollywood-filmer, han umgås med maffialedare och blir förälskad i en schweizisk kvinna som på samma sätt som alla hans andra västerländska vänner har någon form av bakgrund, han hamnar i fängelse i Bombay, han lär sig maharati det lokala språket i Bombay.

Det är en mix av actionroman och filosofibok i stil med ”Sophies värld” och på samma gång en guide till Bombay.

Andra som har skrivit om Shantaram:
Sandras bokhylla
Bokhyllan
Malins bokblogg
Majsans boktips
Cybersessan
Camillas boklåda

Kommentarer inaktiverade för Shantaram – Gregory David Roberts

Under 1900-tal, Bokrecension, Läst 2010, Roman

Nu vill jag sjunga dig milda sånger – Linda Olsson

Det här är en multivärldsdelsbok, den utspelar sig i England, Nya Zealand, Japan och Dalarna. Givetvis handlar den delvis om rotlöshet och delvis om att vara för djupt rotad så att man aldrig kommer någonstans, fast man borde bort.

Den unga författarinnan som åker till en stilla by i Dalarna för att skriva klart en bok, och den äldre kvinnan i grannhuset lär sakta lära känna varandra. Båda har haft sin portion med olycka i livet och båda har svårt med nära kontakt med andra människor, men trots det eller kanske på grund av det närmare de sig varandra.

Det här är en finstämd bok, men den blir mest bara en fin bok på ungefär samma sätt som en 80-tals plansch över en vacker solnedgång på en tropisk ö. Vackert, men lite könlöst och inget som biter sig riktigt kvar.

Bild Nu vill jag sjunga dig milda sånger

Nu vill jag sjunga dig milda sånger (Bild Den lilla boklådan)

Andra som har skrivit om boken:

Bokhora

Pocketblogg

 

Kristallina



Kommentarer inaktiverade för Nu vill jag sjunga dig milda sånger – Linda Olsson

Under 2000-tal, Bokrecension, Läst 2010, Nutida, Roman