Tag Archives: filosofi

Frihet – Jonathan Franzen

Det här är en omtalad bok – jag är lite skeptisk till omtalade böcker. Jag vet att jag förväntar mycket av omtalade böcker, ofta kanske lite för mycket. Det är svårt för en bok att leva upp till att vara så fantastisk som de som tycker om den beskriver den som. Bortsett från att den var omtalad så visste jag inte speciellt mycket om den, jag fick för mig att den var skriven av en svensk för Jonathan Franzen lät så svenskt.

Början var seg, seg som sirap, jag var på väg att ge upp den när allt handlade om den idylliska lilla amerikanska villaförorten och livet där. Det är få böcker som beskriver idylliska amerikanska villaförorter som jag tycker om, det blir liksom bara mosigt, hellre en svensk disharmonisk villaförort som ”Vi vi villa”. ”Frihet” fick 50 sidor på sig att skärpa till sig, och det gjorde den, den började istället handla om amerikansk collegemiljö och de lite mer mörka sidorna av de beskrivna personligheterna.

Patty som är en fd lovande basketspelare, numera gift med den präktige Walter som gör allt, precis allt för Patty. Deras två barn Jessica och Joye är två så exemplariska barn som bara två barn kan vara. Det enda som kanske skaver lite är Walters bästa vän från collegetiden Richard Katz, musikern med alla kvinnohistorier.

Sedan blir det en djupdykning ner i allt som inte är perfekt. Det märks att Jonathan Franzen kan sina ryssar, ”Alla lycklig familjer är lyckliga på samma sätt, men alla olyckliga familjer är olika på sitt eget sätt”. Han drar in frihet och fåglar som symboler för frihet så ofta han kan, fast ”Frihet” når inte riktigt upp till Anna Karenina-nivån. Men boken börjar svänga lite när den börjar komma in på de jobbiga historierna som döljer sig i Pattys och Walters historik. Varför har Patty inte någon kontakt med sin familj? Älskar Patty verkligen Walter? Varför är det alltid så spänt när Richard är på besök? Och varför trivs inte Joye hemma? Och känner sig Jessica verkligen älskad? Om man ska sammanfatta boken så handlar den om alla problem som vår tids frihet ställer till med, eller kanske om vilken frihet vi inte har?

Så jo, jag kan förstå de positiva recensionerna, men jag kanske inte instämmer helt i dem, även om jag tycker att det är en väldigt bra bok så känns det som om den är lite av en oslipad diamant. Det finns ställen som hade behövt mogna, ställen som hade behövt fördjupas.

Andra som har skrivit om boken:
GP
SvD
Fiktiviteter
Pesto Silvestri
Och dagarna går
DN
Bokcafé Pilgatan
Sladdertackan
Gradvall
Textanvisning
En bokcirkel för alla
HittaEboken

Om man gillar den här boken kanske man tycker om:
Båten

Berlinerpopplar

Vi i villa 

Annonser

4 kommentarer

Filed under Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Roman

Det behagliga med lördagar – Alexander McCall Smith

Den filosofiska söndagsklubben fortsätter med Isabel Dalhouise. Denna gång filosoferar hon över en läkare som blivit oskyldig anklagad för att ha fuskat med kliniska försök och huruvida hennes unge pojkvän verkligen älskar henne och hur hon ska hantera sin svartsjukekval.

Som vanligt vandrar den trogne följslagaren broder Räv över hennes tomt, och Grace rumstrera i hennes kök och själv hjälper hon sin brorsdotter med att sköta delikatessaffären.

Som alltid med Alexander McCall Smith så är det en snäll bok, lagom lätt intrig för en hängmatta under semestern.

Andra som har skrivit om boken:
Kerstins krumelurer
Östgötakorrespondenten
Helsingborgsdagblad
Kristianstadbladet

1 kommentar

Filed under 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Nutida, Roman

Nattåg till Lissabon – Pascal Mercier

Om man gillar långsamma sävliga böcker så är det denna boken man ska läsa. Den är poetisk, historisk och metodiskt uppbyggd och egentligen händer det inte så mycket efter den omvälvande starten för latinläraren Gregorius.

Så här långt låter det som en otroligt tråkig bok, men den är helt fantastisk! Det är flera historier i den och den är filosofisk utan att skriva en på näsan vad som är rätt och fel.

Bokens ena huvudperson är Gregorius som är latinlärare i Bern och som aldrig har haft någon större vilja att åka någonstans, ja förutom en kort önskan att åka till Isfahan när han var runt de 20. Han ogillar förändringar överhuvudtaget. Trots det reser han sig upp från katedern en dag och lämnar klassrummet mitt i en lektion för att resa till Portugal.

Den andra huvudpersonen är de Prado en otroligt begåvad portugisisk ung man som lever under tiden före revolutionen i Portugal.  de Prado utbildar sig till läkare men drömmer egentligen om att vara något annat och skriver texter som han aldrig publicerar.

Dessa texter blir till sist en bok som Gregorius får tag på och texterna fascinerar honom det är som om de vore skrivna av ”en ordens guldsmed”.

Boken handlar om det som inte blev och det som blev som det blev.

Andra som har skrivit om boken:

La Bibliofille

Johns Antikvariat

Läsande fåret

1 kommentar

Filed under 1900-tal, Bokrecension, Läst 2010, Nutida, Roman