Tag Archives: New York

Boken om mig själv – Kajsa Grytt

När jag flyttade hemifrån och skaffade min första CD-spelare var en av de första skivorna Kajsa Grytts och låten Camargue var min favorit. Den kändes sann, äkta och självupplevd och var helt enkelt en oerhört bra låt. Det känns lite tungt att tjugo år senare läsa Kajsas kommentar om den i sin egen bok att hon tyckte den skivan inte blev bra, den blev larvig.

Hennes bok handlar precis som titeln säger om henne själv och hennes liv. Hon vill ha det till att det kanske är en handbok i hur man inte gör karriär, men jag skulle nog hellre vilja kalla det en handbok i hur man kan ha spelningar från man är tjugo till man är femtio. Eller kanske hur man lever ett liv rikt på erfarenheter, allt från hur det är att spela på allt från Roskildefestivalen, på små klubbar i New York och på festivaler i Nordkorea, till hur det är att arbeta som behandlingsassistent med inriktning mot människor med knarkproblem, till hur det är att arbeta i reklambranschen.

Det var väldigt upplyftande att läsa en bok om den kravlösa glädjen till musik nästan direkt efter att ha läst En tigermammas stridsrop som handlade så mycket om hård disciplin i musikträning för att kunna bli bäst.

Det som jag kan tycka är synd med boken är att jag tycker den borde ha blivit hårdare redigerad. Visst kan man förstå viljan att räkna upp alla som deltagit i något projekt för att inte trampa någon på tårna, men för mig som läsare är det intressantare att läsa om projekten och kanske höra om någon enstaka annan person som deltagit i projektet än i hela ”eftertext-raddor” där 10-15 namn räknas upp, varav det är ett eller två som säger mig något. Det känns överhuvudtaget som om boken borde ha kortats ner för att bli riktigt bra, nu är den bara bra. Kill your darlings helt enkelt!

Andra som har skrivit om boken:
Bernur
Kulturbloggen

SvD
DN
Sourze
I hyllan
Benshi 

Annonser

8 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Självbiografi

Maskarna på Carmine Street – Håkan Nesser

Kan man tänka sig något sorgligare än ett par vars barn blir kidnappat? Det skulle i så fall vara att kvinnan har förlorat ett tidigare barn och man i en bilolycka. Det är grundstommen i Håkan Nessers roman Maskarna på Carmine Street. Paret Winnie och Erik flyttar till New York närmare bestämt Manhattan för att försöka börja om livet på nytt, eller för att fly det som hänt eller kanske båda delarna.

Winnie är konstnär och jobbar hemma i lägenheten och Erik är författare och han brukar gå iväg till ett bibliotek om dagarna för att sitta där och skriva, eller i vart fall försöka att skriva. Boken är en slags blandning av deckare och psykologisk roman i ett blandat med lite mystik.

Det här kanske är en bra bok, den är ju oerhört välskriven med fina nyanser i språket, men jag uppfattade första två tredjedelarna som oerhört långsamma. Orsaken till att fortsätta var för att få reda på gåtans lösning.

Förlaget tyckte säkert att det var kanonbra att författaren själv läste sin egen bok, det tycker inte jag, för Håkans röst var bland de tråkigaste uppläsarröster jag någonsin hört. Sedan är det här kanske inte en bok som fungerar som lyssnarbok, kanske hade den lyft om man läst den i tryck?

Andra som har skrivit om boken:
DN
SvD
Bokhora
Boktoka
Sladdertackan
Marknadsbacken
Nissescherman
Mettes pocketblogg

1 kommentar

Filed under 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Ljudbok, Nutida, Roman