Tag Archives: åldring

Skumtimmen – Johan Theorin

Första boken av Johan Theorin som blev den sista av de hittills tre utgivna deckarna av honom som jag läser. Det är i denna boken som Gerlof introduceras i form av en av de få äldre personerna ifrån Stenvik som fortfarande är vid livet och som fortfarande befinner sig i eller i närheten av Stenvik. Gerlof bor på ålderdomshemmet i Marnäs, men har kvar sin lilla stuga i Stenvik.

Det är vid den stugan i Stenvik precis på gränsen mellan havet och Alvaret som hans femårige dotterson försvinner samma dag som Ölandsbron invigs. Hans dotter kommer aldrig riktigt över sin sons försvinnande, hon har flyttat till Göteborg där hon bor ensam. Hon mår psykiskt dåligt och är sjukskriven från sitt arbete som sjuksköterska. Då ringer Gerlof och säger att han kanske har fått upp ett nytt spår på vad som har hänt Jens. Han och hans två äldre vänner har kommit på något och Gerlof vill att Julia ska komma till Öland.

Precis som i de två andra böckerna (Nattfåk och Blodläge) jag har läst tidigare så spänner gåtan över flera decennier, gåtan är aldrig kristallklar, den är alltid grumlig och den är grumlig hela vägen till slutet. Faktum är att den är lika dimmig som det var den dagen när Ölandsbron invigdes.

Den här boken lyssnade jag på som ljudbok och uppläsaren Magnus Krepper gör ett fantastiskt jobb. Boken är bra i sig, men han lyckas få med allt bra och till och med göra den ännu bättre. I hans röst hör man dimman på Alvaret.

Andra som har skrivit om den här boken:
Pocketblogg
Ljudboken
Bokbloggen
Malin
Hallinbloggar
Dagensbok
SvD
DN

Annonser

4 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, Läst 2011, Ljudbok, Nutida, Roman

Andarnas hus – Isabele Allende

En bok som jag har tänkt läsa i en massa år, men det har av olika orsaker inte blivit av… förrän nu! Och den var precis så fantastisk som jag hade föreställt mig. Det är en släktkrönika som utspelar sig i ett ickenamngivet Latinamerikanskt land och historien spänner sig över tiden från de stora jordägarnas tid innan elektriciteten kom och ända till militärkuppens tid.

Historien är fullspäckad av intressanta personer, fattiga lantarbetare som är illegitima söner till den store godsägaren, falska präster, framgångsrika bordellmammor, en raggig och stor byracka till hund, franska ädlingar, presidenter, kvinnliga konstnärer, upptäcksresande och idealistiska fattigläkare. Men huvudpersonerna är släkten Trueba, den despotiske åldermannen och hans älskade barnbarn Alba.

Ja, och så var det ju andarna då, de är ju inte med i titeln för inte. Andarna vandrar runt i huset, en del ser dem vare sig de vill det eller ej och andra önskar att de kunde se dem, men de saknar förmågan. Boken börjar i ett magiskt skimmer, men allt eftersom den moderna världen tränger sig på trycks magin undan mer och mer, men försvinner gör den aldrig.

För mig som älskar släktkrönikor och magisk realism så har det varit rena julafton att läsa boken, den har bara ett fel, den tog slut för snabbt. Nu sitter jag här och saknar gamlingen Trueba, Clara, Alba, Miguel och alla de andra och de kommer aldrig tillbaka…

Andra som har skrivit om boken:

Bokmania

Lyrans noblesser

1 kommentar

Filed under 1800-tal, 1900-tal, Bokrecension, Läst 2011, Roman

100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann – Jonas Jonasson

Eftersom filmer där huvudrollsinnehavarna ständigt är ute på resande fot och gärna flyende från polisen brukar kallas för roadmovies, så borde denna bok kallas för en roadbook.  Huvudberättelsen är om den hundraårige Allan Karlsson lämnar hemmet som han bor på och drar iväg och stjäl en väska från en MC-klubb, sidoberättelsen är också om Allan Karlsson men om alla de resor och äventyr han har varit med om innan  han fyllde hundra.

Boken är skriven i Arto Paasilinnas anda, och det är inte alls fel, med tanke på att Jonas Jonasson lyckas väl med stilen och dessutom lägger till något eget till den. Han har precis som Arto en historia som gränsar mellan det trovärdiga och det fantiserade och berättar den med en finurlig glimt i ögat. På samma sätt som Arto så gömmer han undan en hel del etiska och filosofiska funderingar i humoristiska små anekdoter. Var det fel av Allan att lämna över receptet på atombomb till den där trevlige sovjetiske forskaren, han gjorde det ju av tanklöshet när han var full, inte hade han en tanke på att Stalin skulle dra nytta av det?

Den här boken läste jag som ljudbok och boken var inläst av Björn Granath. Med ljudböcker är det ju så att inläsaren är en tredjedel av boken, och i det här fallet var det ett perfekt val av inläsare.

Andra som har skrivit om boken:
Bokfetischist

Bokmania

Anna Ljungdahl

Charlotte Perrelli

Boktoka

Om du gillar den här boken kanske du också tycker om:
Kaffe med musik
Stenhimlen
Mike Larssons rymliga hjärta

7 kommentarer

Filed under 1900-tal, Bokrecension, Läst 2011, Ljudbok, Nutida, Roman