Tag Archives: 70–tal

Felicia försvann – Felicia Feldt

En korridorkompis berättade en gång för mig att hennes mamma kastade ut henne när hon var 16 år och om hur hon fick bo hemma hos olika kompisar. Jag frågade naivt om hon inte kunde fått hjälp av socialen. Det kunde hon inte för hennes mamma arbetade där.

Ungefär så utlämnad och maktlös måste Felicia känt sig, att ha en mamma Anna Wahlgren som var allmänt känd som Sveriges bästa expert på barnuppfostran under 80-talet. För vem skulle tro på allt Felicia kunde berätta om mammans fyllor, skumma män som bodde hemma hos dem, alla styvfäder, dåligt med mat, hot om att få stryk, och de slag som hennes mamma utdelade när de inte lydde, eller alla flyttar, en om året ungefär. Ja, som ni hör så är boken ingen upplyftande bok, det är ingen bok man läser en dag när man känner sig lite under isen.

Det är inte lätt att vara barn till kända föräldrar och kanske speciellt till föräldrar som är kända för sina metoder angående barnuppfostran, jag tänker bland annat på Jan Myrdals bok Tolv på det trettonde. För mig som utomstående är det omöjligt att veta vad som är sant eller inte sant i boken, men är en tiondel sant så är det fortfarande en hemsk uppväxt som Felicia har varit med om.

Språket i boken är rakt, men historien hoppar framåt och bakåt med väldiga kliv. Ena stunden är det en vårdnadstvist om Felicias son, andra stunden är det Felicia och hennes syskon som små när de är lämnade ensamma i flera dagar. Det som ramar in boken är en sorg, men i övrigt känns den som en hög med lösa papperslappar, den skulle behövt få mogna något och lapparna skulle behövts utökats och fogats samman lite bättre. Det är lite som att läsa en massa lösryckta blad från någons dagbok, där bladen har lossnat och vinden har vispat runt dem i rummet och de blad man får tag på är från 2005, 1975, 1981 huller om buller. Sedan tycker jag faktiskt att Felicia försvann lite i boken, jag ville ha mer av henne, det är väldigt mycket hennes mamma och hennes syskon, men var är Felicia?

Om du gillade Felicia försvann kanske du också tycker om:
Kriget är över
Boken om mig själv
Mor gifter sig
Avig Maria
Om det så skulle kosta mig livet

Andra som har skrivit om boken:
DN
SvD
Bokhora
Enligt O
BookyDarling

Dark places
Bokmania
Lyrans noblesser
Kreativa dalkullan
Breakfast club
Barnsidan

Annonser

2 kommentarer

Filed under Bokrecension, ebok, Läst 2012, Självbiografi

En dag ska jag ta mig någonannstans – Karin Thunberg

Min favorit Karin Thunberg som skriver llågmälda men kärnfulla krönikor i SvD. Alltid lika kloka och genomtänkta ord, och någonstans har jag en känsla av att kloka människor oftast har blivit det av någon orsak, att de har fått gå i uppförsbacke. I Karins fall så kanske det snarare är att cykla i en uppförsbacke.

Boken handlar om hennes tidiga vuxenliv under tidigt 70-tal. Hon gifter sig med sin man Hans, får ett första jobb på Hemmets veckotidning, kanske inte så spännande för en 20-någonting att jobba på en tidning som mest handlar om skånska herresäten och noveller. De köper sig en bostadsrätt i den nybyggda förorten Söderkulla, men allt kanske inte blev så som Karin tänkt sig trots att allt blev som hon ville.

Det smygs samtidigt in bilder från barndomen, på den blekingska ön, med en mamma som kanske inte ville vara mamma, kanske inte ville leva på en enslig ö, och tillbringar många dagar under täcket. Om hur rädd Karin är att bli så som hennes mamma var.  Boken berättar också om hur idogt Karin jobbar för att komma bort från ön, komma någon annanstans. Om hur duktig hon var, som hon uttrycker det själv:
Det är klart att vi måste vara duktiga, vi arbetarbarn som inte hade något gratis, inte en enda gräddfil eller kontakt som underlättade vägen fram.

Men huvudstråket i boken är hur det var att vara ung kvinna på 70-talet, inte så som det gärna framställs i medier utan hur det var i verkligheten. Kvinnor får gå ut i arbetslivet, men någonstans förväntas de ändå fixa allt i hemmet och välja att stanna hemma när barnen kommer, eftersom det inte finns speciellt många dagis. Hur svårt det kan vara att hitta någon riktig väninna när man känner sig udda överallt.

Boken växlar också in det nutida genom att berätta om hur hon åker tillbaka till sitt Malmö för att hitta den unga Karin. Få veta hur den unga Karin tänkte, hon som inte ville ha barn, hon som ville mer än att bo i bostadsrätt i förorten, hon som ville se mer, göra mer.

Lite roligt var att trots att boken var så färsk att vinterns uppror i Egypten nämndes, så gick det att låna boken som ebok på Stockholm Stadsbibliotek. De är snabba där!

Andra som har läst boken:
Boksynt
SvD
DN
Kristina Simars
SR
Erikssons kultursidor
Sex böcker och en film
Farmorsbloggen

Om man gillar den här boken kanske man också tycker om:
Dödgrävarns dotter
Igelkottens elegans
En förtjusande man
Spill
Boken om mig själv

8 kommentarer

Filed under 1900-tal, 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Roman, Självbiografi