Huvudjägarna – Jo Nesbø


Så var första boken läst på bookeen och det blev en norrman fast på svenska, Huvudjägarna av Jo Nesbø. Tänk er en manlig Lisa Marklund som givetvis har män som huvudpersoner istället för kvinnor, men i övrigt en liknande stil. Det är alltså ett ganska högt tempo i boken, nästan så att man blir andfådd och vill be författaren att dra ner lite på tempot så att den stackars huvudpersonen åtminstone ska kunna få sova ut och äta lite grand.

Det här är en bok som säljs som triller och det stämmer, i min värld platsar den in i kategorin ”semesterlitteratur”, alltså en bok som man kan läsa i hängmattan, somna till lite lätt och vakna upp och fortsätta där man var. Den kräver inget, men den ger en en spännande och avkopplande historia.

Vad den handlar om? En lyxlirare på Oslos västkant som jobbar som huvudjägare, eller med den mer vanliga svenska termen headhunter. Jag har träffat några headhunters i mina dar och en del har varit lite speciella, men jag har nog aldrig träffat någon så udda som denna. Roger Brown (så heter headhuntern) är en engelsman med ett komplicerat förhållande till sin far, och lite halvkomplicerat till sin fru också eftersom hon vill ha barn, något han inte är intresserad av. Han försöker kompensera barnlösheten med att ge sin fru allt annat materiellt som hon önskar, flott hus och ett eget galleri.

Allt går egentligen ganska bra för honom, tack vare lite extrainkomster från ett sidojobb som han har, ända till han ska hjälpa det norska gps-företaget Pathfinder med att hitta en chef. Då ökas plötsligt hastigheten till actionfilm med krockar, galen nietherterrier (en mycket speciell ras🙂, rymningar, dödligt gift och krångliga bondgubbar.

Det enda tröttsamma med boken är alla referenser till varumärken, jag kan köpa att filmer försöker sälja vissa märken, det kostar stora pengar att göra film, men i böcker så är det mest bara tjatigt. Det går bra att skriva dyr champagne istället för Dom Perignon.

Som tekniknörd uppskattar jag däremot de lite framtidsinriktade gissningarna på var GPS-tekniken är om några år.

På tal om teknik, vad tyckte jag om att läsa en hel bok på Bookeen? Underbart, det kändes som att det gick fortare att läsa på läsplattan. Dessutom var det mycket bekvämare att läsa på läsplattan i sängen än att läsa en vanlig bok i sängen.

Andra som har skrivit om boken:
Bokbloggen
Kulturbloggen
Camillas boklåda
Groskro’s verden
Bare lille meg
Godt lesestoff

Om du gillar den här boken kanske du också tycker om:
Skumtimmen
Mike Larssons rymliga hjärta
Blodläge
Råttfångerskan

3 kommentarer

Filed under 2000-tal, Bokrecension, ebok, Läst 2011, Nutida, Roman

3 responses to “Huvudjägarna – Jo Nesbø

  1. Marre

    Nja, att nämna varumärken för att skapa rätt associationer funkar om varumärkena är tillräckligt kända (som Dom Perignon) och passar i sammanhanget. D v s inte som Hamiltons Statoilkort i filmen Vendetta…

    Men tycker däremot att översättaren borde lägga in en fotnot när namn, butiker, restauranger etc i Oslo nämns utan förklaring. För en svensk läsare räcker ju referensen ”Spy Bar” för att man skall fatta sammanhanget, men en utlänning vet ju inte om det är ett sunkhak eller ”inneställe”.

    • Nja, att nämna ett enstaka varumärke i en bok bryr jag mig inte om, men när det slängs ut på var och varannan sida tycker jag att det stör texten. För mig känns det lite som att man vill visa upp hur många exklusiva varumärken man känner till (för av någon orsak är det aldrig Konsum, Ikea och KappAhl som det refereras till) och det blir lite tonårsaktigt.

      Håller däremot med om fotnot på restaurangnamn och liknande. Nu hade jag inga problem med just den här boken eftersom jag bott i Oslo, men hade det varit Helsingfors eller Berlin så hade det genast varit svårare.

  2. Pingback: E-böcker på Stockholms stadsbibliotek | Den lilla boklådan